Stödmanifestation

Den 30 augusti 2011 klockan 09:00, äger rättegång rum mot Tomas, 24, i Örebro Tingsrätt. Tomas står åtalad för olaga intrång efter att tillsammans med två andra personer ha kedjat fast sig hos Migrationsverket under en demonstration, och vägrat lämna lokalerna vid stängning. Genom denna demonstration och civil olydnads-aktion, en av ett flertal liknande manifestationer i Örebro de senaste åren, så framställdes krav på ett stopp av tvångsavvisningarna.

Vi uppmanar alla som bryr sig om situationen för asylsökande, och om politikers och myndigheters agerande gentemot flyktingar, att sluta upp till rättegången och/eller en enkel manifestation på Stortorget efter rättegången (uppskattningsvis vid 11-tiden).

Fakta:
-År 2010 fattade Migrationsverket beslut i 31.266 asylärenden. De berörda flyktingarna kom från länder som exempelvis Iran, Irak, Afghanistan och Somalia. 8.727 ansökningar, eller endast 28%, beviljades. 2010 genomfördes 13.672 deportationer. Bland dessa var många avvisningar av minoritetsgrupper till Irak, något som har kritiserats hårt av såväl Amnesty International som FN:s flyktingorgan UNHCR.

-Den asylsökande som ska återvända kan göra detta ”frivilligt”, annars överlämnas ärendet till polismyndighet. Många har vittnat om respektlöshet, våld, hänsynslöshet och brutalitet i samband med utredningar, hämtningar och avvisningar. Migrationsverket har också ett antal ”förvar” där flyktingar kan låsas in på obestämd tid i väntan på avvisning. Dessa ”förvar” är fängelser för asylsökande som inte är dömda eller misstänkta för brott, men som bedöms riskera att avvika om de inte låses in.

-Det har alltid funnits en stark opinion mot deportationer. Vissa individer, grupper och nätverk ger direkt stöd till papperslösa flyktingar som lever i Sverige utan normal tillgång till välfärdssamhället och i rädsla för polis och myndigheter. Vissa ägnar sig åt opinionsbildning och/eller ser det som nödvändigt med direkta aktioner hos Migrationsverket eller fysiska blockader mot deportationer. 2006 ledde engagemanget för flyktingar till en omfattande amnesti för papperslösa, vilket visar att medkänsla, solidaritet och gästfrihet kan segra om vi fortsätter kämpa!

-Läs mer hos www.ingenillegal.org, www.aktionmotdeportation.se eller www.flyktingbloggen.org.

-Maila Aktion mot deportation Örebro för kontakt aktionmotdeportation (a) hotmail.se

http://www.facebook.com/event.php?eid=112624998837192

Annonser

Radikalt lärjungaskap

Jesus vill ha lärjungar som är passionerade för honom och hans Rike, som hängivet lyder hans uppmaningar att älska sina fiender, ge allt till de fattiga, välsigna, förlåta, älska och betjäna och göra allt i ständig bön och åkallan. Vi ska inte vara halvhjärtade utan totalt hänge oss till att överflöda i goda gärningar. I världen finns så mycket elände och ondska, vi får inte ge upp utan kämpa för att leva heliga och radikala liv i Jesu efterföljd.

Som radikala lärjungar till herrarnas Herre kan vi inte anpassa oss efter denna mörka värld utan leva enligt Guds Rikes lagar och värderingar. Vår enda förebild ska vara Jesus, ingen annan. Han är fullkomligt syndfri och alltigenom god och betjänande, till skillnad från så många andra i den här världen.

”Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.” (Ef 4:22-24)

Vi ska alltså leva heliga och rättfärdiga liv som inte styrs av våra begär utan av Guds Ande, ett liv sprängfyllt av goda gärningar och kärlek. Paulus fortsätter:

”Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar.” (v.25)

I en värld där lögn dagligen pumpas ut i media och där många lever en livsstil av snedvinkling, oärlighet och förtal måste vi ha nolltolerans och alltid tala sanning.

”Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle.” (v.26-27)

Vreden kommer ofta och attackerar oss, den blossar upp nästan vare sig vi vill det eller inte, men det vi kan välja är om den ska få utlopp i våra liv eller inte. Ickevåld innebär att inte ens

”Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (v. 28)

Vårt samhälle kännetecknas av ett få-perspektiv, syftet med arbete är enligt det västerländska tänkandet profit, att tjäna pengar. Bibeln däremot har ett ge-perspektiv där syftet med arbete är att betjäna människor, dels genom arbetet i sig (att uträtta något nyttigt med sina händer) dels genom att dela sin lön med de fattiga. Att stjäla är någothemskt, och vad som är stöld avgörs inte av vad vår lag säger idag utan av vad Gud tycker: Hes 18:16 sätter likhetstecken mellan att låta bli att ge till de fattiga och att råna. SOm kyrkofadern Basileios skrev: ”När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål hör till den hungrige, kappan i din garderob hör till den nakne, skorna du låter ruttna hör till den barfota, pengarna i ditt förråd hör till den nödlidande.”

”Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.” (v. 29)

Det snackas så mycket skit idag, långt utöver vad vi definierar som att snacka skit, och i mångt och mycket beror det på att vi snackar så mycket. Allt vi säger ska vara gott och bli till välsignelse. Allt! Vad kommer hända när kyrkan blir känd för att endast tala det som är gott och till glädje för dem som lyssnar?

”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (v. 30-32)

Den Helige Ande blir ledsen om vi bråkar och river varandra. Vi ska vara goda, barmhärtiga och förlåtande. Gud har ju förlåtit våra synder genom Jesu offerdöd. Nu ska vi förlåta varandra, hur dumma vi än är mot varandra. Nyckeln till ett heligt liv som radikal lärjunge är att vi förlåter våra onda gärningar och istället går i de goda gärningar som Gud har ”förberett” år oss (Ef 2:10).

Tänk om kristna engagerade sig mer i detta istället för i våldsbaserade politiska partier.

Pacifism är inte passivism, del 3

Vi har ofta grovt underskattat den tredje vägen och kallar den utopisk och orealistisk, men faktum är att alla kristna bekänner sig till en utopi – nämligen Himlen. Ett ställe där ingen sorg, plåga eller ondska längre finns – det låter ju som rena paradiset! Vilket det faktiskt är. Saken är den att glimtar av Himlen lyser ner på jorden, vi ber för att Guds vilja skall ske ”på jorden såsom i Himlen”, och genom att Han har en himmelsk ambassadör hos oss (Anden) som visar på vem Han är och gör mirakler här på jorden, lyser utopin ner på jorden och blir verksam hos de kristna. Vi ska därför inte göra något som vi inte skulle gjort i Himlen. Och i Himlen finns inte våld och krig, bara fred.

Att kärlek kan besegra våld är alltså ingen omöjlighet när det sker i Andens kraft. Men när ingen vågar göra det i praktiken vinner åsikten att det aldrig kommer fungera om man gjorde det. Bibeln lovar oss:

Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig. (Ords 25:21-22)

Våld eller flykt är din fiende beredd på, men om du helt plötsligt hjälper honom, sörjer för honom och behandlar honom som om han var din bror, då lamslår du ondskan i honom. Djävulen kan inte sprängas med vapen, men om du börjar älska människor som han kontrollerar, då kvider han av smärta. Likaså bryts din fiendes alla murar ner om du gör något oväntat, går den tredje vägen och visar nåd mot honom. Om man flyr låter man ondskan fortsätta, om man dödar använder man ondska själv. Men om man visar godhet och kärlek, då slocknar den onda elden.

Pacifism är inte passivism, för passivitet är en fasansfull synd och den sorts ondska som jag personligen avskyr mest. Passivitet, likgiltighet, lättja, ignorans, kalla den vad du vill, den är djävulsk, bojstavligt talat. Det är på grund av de rikas passivitet som ungefär 1 000 000 000 människor lever i extrem fattigdom just nu. Det är passivitet som gör att det dör ett inte ens femårigt barn var femte sekund av hunger. Passivitet är orsaken till att man fortsätter utveckla fasansfulla vapen till att spränga städer med. Om människor slutade ignorera det fasansfulla satan gör med vår värld och istället började låta Andens eld (som sannerligen inte är passiv) motverka ondskan med ren, äkta, helig kärlek skulle de inte bara vara pacifister utan också aktivister, som under helig lovsång och bön sprider Guds heliga Evangelium om liv i Jesus Kristus till de fallna skapelser vi kallar människor. Det som gör mig otroligt sur är att många kristna krigsförespråkare som gnäller över att pacifism är ondskefullare än våld och likstäler det med passivitet själva är rika, likgiltiga och passiva när det gäller fattigdomsbekämpning och annan bekämpning mot all ondska.

En sista anmärkning: den tredje vägen är lidandets väg. Det är korset det största exemplet på. En mänsklighet går under. Förnuftet säger att det bara finns två sätt för Gud att utrota vår ondska, att antingen låta jorden fara in i solen eller något och förinta mänskligheten, eller att bara lämna den åt sitt öde tills människorna utrotat sig själva och allt annat på jorden. Men Gud valde den oanade nåderika tredje vägen, som innebar att Han blev människa och själv dog för att vi skulle räddas till livet. Det innebar stort lidande, men lidande leder till frälsning, och korsets väg leder till uppståndelse.

Den tredje vägen gör ont – med det är det allra bästa alternativet, bättre än både våld och passivitet. Det handlar om att i kampen mot våldet självt låta sig utsättas för våld utan att någonsin använda våld.

Pacifism är inte passivism, del 2

Genom att vägra våld och istället använda improviserade alternativ uppnår vi bättre resultat än om vi hade använt våld. Kriminologer säger att det bästa sättet att avvärja en våldsman är att göra något oväntat. Våld bygger på att man kan beräkna på vad som sker härnäst, och om våldsoffret gör något man inte förväntar sig blir man helt enkelt passiv, vare sig man vill det eller ej. Att våldsoffret flyr, tar skydd eller slår tillbaka är våldsmannen beredd på. Men om våldsoffret börjar flaxa med armarna och låta som en struts har man ingen aning om hur man skall reagera. Detta är ingen nyhet. Det visste Jesus för 2000 år sedan.

Jesus är full med profetisk fantasi, och Han gör nästan aldrig som man förväntar sig, både i våldssituationer och i andra sammanhang. När folk kommer fram till Honom med en äktenskapsbryterska som enligt Mose lag förtjänar döden och ber Honom döma sätter Han sig ner och ritar. När folk ber Honom att betala skatt tar Han ett mynt ut ur en fisk och ger dem det (och förresten: betyder inte detta att Han inte hade några pengar på sig?). När folk kommer till Honom och frågar om man överhuvudtaget skall betala skatt till ockupationsmakten ber Han om ett mynt (återigen hade Han inget på sig) och pekar på kejsarens bild på myntet och säger att man kan väl lika gärna ge tillbaka till kejsarens det som är hans – så länge man ger Gud det som är Guds (och när man ger Honom det finns det inte så mycket kvar till kejsaren).

Likaså i våldsamma situationer gör Jesus oväntade och avvärjande saker som gör våldsmän passiva utan att man skadar dem. I den turbulenta situationen i Getsemane när soldater stormar fram och lärjungarna börjar slåss gör Jesus plötsligt en kärleksgärning och helar den man vars öra blev avhugget av Petrus. Soldaterna och fariséerna måste ha blivit ställda. Hur griper man en person som sätter tillbaka ens kompis öra? Och i Joh 18:22-23, där Jesus själv blir slagen på kinden, visar Han att Han menade det Han sade i Bergspredikan och vänder andra kinden till, och säger ”Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?” Det står inte vad mannen svarade. Troligtvis därför att han inte hade något bra svar. Jesu profetiska fantasi är avvärjande och avväpnande.

Samma oväntade handlingar uppmanar Han oss att göra i Bergspredikan. Ingen väntar sig att den slagne frivilligt offrar sig att bli ännu mer slagen, inte heller att någon som förlorat hälften av vad den har på sig frivilligt ger bort andra hälften också… och ser man på den judiska kulturen vid denna tid upptäcker man att nakenhet för judar var skamfullt inte så mycket för den nakne utan mer för den som såg honom (jfr 1 Mos 9:22-24). Genom att göra något totalt oväntat och ofattbart blir det med ens mycket svårare för förtryckarna att förtrycka.

Så om vi blir vittne till våld, ett gatugäng som bråkar, två ungdomar som slåss på torget – vad gör vi, om vi inte vill använda våld själva? Ja faktum är att våld är en ganska dålig idé att använda, eftersom det sällan gör någonting bättre. Däremot kan lite profetisk fantasi avsluta vilken konflikt som helst. Så om du blir vittne till ett slagsmål – gör något oväntat, profetiskt galet. Dansa cancan och jonglera med din Bibel. Klä av dig kläderna och spring runt naken. Eller ställ dig på händerna och börja skrika i tungor. Gör du något totalt oförberett kommer slagsmålet garanterat inte fortsätta särskilt länge. I allt du gör, be Gud om att Han ska sända sin Helige Ande till att ge dig inspiration om vad du kan göra. Det kan verka absurt att sådana handlingar skulle förhärliga Gud, men ta en titt i Bibeln, de flesta av profeterna var konstiga. Hesekiel rakade av sig allt hår, Jeremia gick omkring och bar på ett ok, Hosea gifte sig med en prostituerad och Johannes Döparen bodde i öknen, klädde sig i kamelhår och åt gräshoppor.

Detta kan ju låta realistiskt så länge det är på liten nivå – men hur praktiserar man den tredje vägen när det gäller storskaligt krig? Då hjälper det knappast med ett par lärjungar som springer runt nakna. Men vi får minnas att den tredje vägen är profetisk och mynnar ut i inspiration från Anden. Den uttrycks i kärlek, och genom att bekämpa kriget inifrån genom att sprida vidare kärlek till andra tills de inte vill döda längre. Det enda botemedlet mot krig är fred, och fred får man varken genom krig eller passivitet utan kärlek.

Pacifism är inte passivism, del 1

Många gånger har jag hört ”Av två onda ting måste man välja det minst onda”. Det är faktiskt roten till all daglig kristen (och okristen) krigsförespråkning, eftersom krig ses som en nödvändig lösning som är rättfärdig så länge det inte finns en annan utväg. Det lilla ordspråket kan låta klokt i världens öron, men enligt bibliskt synsätt är det faktiskt bara korkat.

Av två onda ting måste man välja det minst onda.

Gud kan inte vara något av de tingen.

Gud är ju god.

Varför välja något ont när man kan välja Gud? Svaret på det skulle förmodligen vara att det finns tillfällen då man inte kan välja Gud, men det är inte bara obibliskt utan också väldigt oroande. Tänk om en av de svackor då Gud är onåbar inträffar när jag dör! Då kommer jag aldrig att uppstå, och hela min tro och mitt liv har varit meningslöst och tomt (1 Kor 15). Nej, Gud kan vi alltid be till, vare sig vi går i kyrkan, äter mat eller flyr undan bombplan (och tro mig, det är då vi ber som ivrigast!). Be oavbrutet! uppmanar Paulus (1 Tess 5:17) och det vore en ganska tom uppmaning om det visade sig finnas tillfällen då Gud slutade lyssna på vår bön och uppmanade oss att använda våld ett tag istället.

”Av två onda ting måste man välja det minst onda” står i skarp kontrast till Paulus ord ”Besegra det onda med det goda!” (Rom 12:21). Vi skall inte vara passiva och låta det onda segra, men vi skall inte bekämpa ondskan på ondskans villkor. Bibeln säger både ”låt dig inte besegras av det onda” (Rom 12:21) och ”löna inte ont med ont” (1 Petr 3:9). Vad skall vi då göra? Jo, vi skall ”besegra det onda med det goda!”

”De två onda tingen” är givetvis, när ordspråket används i krigsförespråkning, våld eller flykt, fight or flight, där man kommer fram till att våld är det minst onda. Om man flyr kan den onde, oavsett om det är en våldtäktsman eller Hitler, fortsätta med att utöva ondska på andra. Om man använder våld utövar man i och för sig själv lite ondska, men den onde, som utövar mer, stoppas och den lite mindre ondskan segrar.

Men nu har Gud visat en väg ut ur all ondska som varken är ond eller ond utan god. Den tredje vägen, som står över all mänsklig vishet, och som Jesus visade på under hela sitt jordiska liv. Låt oss göra en djupare inblick i de ord ur Hans bergspredikan, som handlar om att besegra det onda med det goda.

Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.

Kristus förespråkar inte våld. Men inte heller flykt. Han är mycket väl medveten om att flykt från det onda inte kan besegra det onda. Men man kan inte heller besegra det onda med ondska, det är som att försöka släcka eld med eld. Nej, se hur Han förespråkar den tredje vägen, om någon slår en kristen på ena kinden skall den kristne varken slå tillbaka eller gömma den andra kinden, utan vända den rakt mot den som slog. Se honom rakt i ögonen – visa din mänsklighet, så blir det garanterat svårare för honom att slå dig. Genom att inte slå tillbaka och inte heller fly avväpnar vi honom på ett mer effektivt sätt (och mycket mindre blodigt) än om vi hade använt våld. Det är enkelt att hata en ond, det är svårt att hata en god. Anledningen till att någon skadar dig eller behandlar dig illa är att han tycker att du är ond. Genom att bevisa att du älskar honom genom att göra gott mot honom, avväpnar du honom på ett sätt som våld inte kan göra.