Jesus är Herre!!

Ovanstående käcka formulering är en av kyrkans viktigaste bekännelser, om man bekänner att Jesus är Herre och tror att Gud har uppväckt Honom från de döda kommer man bli frälst och få evigt liv (Rom 10:9). Vad innebär då att Jesus är Herre? Här följer tre aspekter jag kommit på:

1. Jesus står över alla världens härskare och ledare, Han är herrarnas Herre, kungarnas Kung och statsministrarnas Statsminister. I fornkyrkan vägrade man böja sig för kejsaren, istället för Caesar är herre sa man att Jesus är Herre. ”De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” (Apg 17:7). Vår lojalitet och bekännelse går till Kristus, inte någon jordisk ledare.

2. Jesus har all makt, när vi säger att Han är mäktigare än alla politiker är det för att Han faktiskt är det, för Bibeln säger att ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37). Hur mycket makt en president eller diktator har, kan han (det är ju oftast en han) inte göra det omöjliga, men det kan Gud. När vi ser Gud göra det omöjliga, till exempel genom att bota en obotligt sjuk, är det inget som står i konflikt med kristen anarkism utan tvärtom bekräftar den. Att Jesus är Herre och allsmäktig är inte en trevlig liten etikett som vi klistrar på Honom för att det ska låta maffigt, utan det stämmer.

3. Jesus är vår ledare, och vi ska lyda Honom. När Mannen Med All Makt säger att man ska göra något, då gör man det. Lyckligtvis är Han en otroligt god, barmhärtig och kärleksfull Herre som förlåter oss när vi inte lyckas, men det är ingen orsak till att sluta sträva efter ett liv i rättfärdighet och helighet (Rom 6:1-2). Jesus sa åt oss att älska våra fiender, skapa fred, dela allt med de fattiga, visa gästfrihet, hjälpa de sjuka och svaga etc. Om vi kallar honom Herre och Ledare ska vi inte bara säga ”ja, det låter ju vettigt”, vi ska göra det också.

Ökenfadern har börjat blogga

Jag vill varmt rekommendera bloggen ökenfadern som min gode vän och församlingsmedlem Michael Liliequist nyligen har startat. Michael  är teolog med inriktning på fred, rättvisa, djuretik och karismatik och jobbar på Uppsala Stadsmission. Hans engagemang för fattiga, förtrycka och krigsdrabbade är imponerande, tillika hans mycket goda kunskaper om exegetik, kyrkohistoria, mystik, religionspsykologi, kristologi och diakoni. Och så är han en god vän. Kika in där.

Röster från fornkyrkan

”Gud kallade Abraham och befallde honom att gå ut ur det land där han bodde. Likaså har Gud kallat oss alla att lämna staten. Vi har övergivit allt världen har att erbjuda” – Justinus Martyren (100-165)

”Jag bekänner mig inte till något av denna världens imperier” – Speratus Martyren (död 180)

”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.” – Tatianus (död ca 185)

”Kristna kallas för statens fiender… för att vi inte firar kejsarens högtider.” ”Kejsare skulle endast kunna tro på Kristus om de inte var kejsare – som om kristna någonsin skulle kunna vara kejsare!” ”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.” – Tertullianus (160-220)

Om Sverigebönen

Från Världen idag:

Tobias Elof Herrström, präst inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen i Göteborg är kritisk till initiativet att göra nationaldagen den 6 juni till en dag då kristna ska be specifikt för Sverige som nation, och för landets kristnande.
– Det låter som om man tror att man kan forma Sverige till ett kristet land, men nationalstater kan aldrig vara kristna, det kan bara människor vara. Och i Guds rike delas vi inte upp av nationella gränser, här är tron och dopet det som avgör, säger han.
– Med historien i ryggen borde alla försök att starkt koppla vår kristna identitet med vår nationella identitet vara djupt problematisk.

[…]

Nationaldagsbönen stöds av Sverige kristna råd (SKR), vars biträdande generalsekreterare Marianne Andréas välkomnar kritiska reflektioner.
– Det finns en poäng i att man inte ska koppla ihop kristen tro och nationalitet, eftersom den kristna tron är universell i allra högsta grad. Guds rike är globalt. Sedan kan vi uttrycka tacksamhet över att vi bor i ett land med fred, som vi är rädda om och som vi vill väl, säger hon.

Liksom Tobias Elof Herrström vill den kristna bloggaren Micael Grenholm skilja mellan att be för människorna i ett land, och att be för landet självt.
– Vi ska be för människorna i Sverige och för att alla människor i Sverige ska öppna sig för Gud. Men jag finner inget bibliskt stöd för att be för Sverige som nation, säger han.

För övrigt, vad tror ni Världen idag satte för rubrik på artikeln? just det:

Efter kritik mot nationaldagsbön:

Sverigebönen ser inget problem med att be för nationen

Nationaldagen vs pingstdagen

Med denna text hälsar vi Micael Grenholm välkommen som en av underjordens bloggare.

Vissa år kommer 6 juni och pingst ganska nära inpå varandra (i år är det bara fem dagars mellanrum) vilket leder till ett ganska obekvämt dilemma för många av landets kristna. Pingst är ju som bekant den mest ofirade högtiden vi har och de flesta inom Sveriges kristenhet är nog ganska medvetna om hur pinsamt det egentligen är att 6 juni fira Sverige med buller och bång, flaggviftning och folkfest, för att sedan 12 juni fira pingsten med inte mycket mer än ett Gudstjänstbesök.

Det här är rätt trist. Ni som känner mig vet att jag gillar pingsten. Det finns många anledningar till det, men en av dem är att medan julen och påsken har fokus på två hörnstenar för den kristna läran och teologin – inkarnationen och försoningen – handlar pingsten om hur kyrkan ska se ut, hur kristna ska leva ut sin tro. Den allra första församlingen i Jerusalem som föddes på pingstdagen genom Andens kraft, en eldig predikan och en radikal egendomsgemenskap var inte en abnorm avart utan modellen för hur alla kyrkor ska se ut. Pingsten är kyrkans födelsedag och hon förtjänar all uppmärksamhet särskilt när vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. Fatta mig rätt, jag argumenterar inte för att vi ska lobba för traditioner där vi varje pingstdag hänger upp små eldstungor i ett träd och äter duvformade chokladpraliner framför Kalle Anka – men vi måste uppmärksamma pingsten mer.

Samhället väljer dock att uppmärksamma nationaldagen mer. 6 juni blev helgdag för några år sedan, och ni minns väl vilken helgdag den ersatte? Just det, annandag pingst. Efter detta har väldigt många politiker lagt ner mycket tid och energi på att vända svenskarnas traditionellt sett kalla förhållande till nationaldagen till att få oss att ”hylla” landet. Och det funkar! Nationaldagsfirandet växer, fler och fler viftar tygstycken, sjunger ”jag vill dö i Norden” och ägnar en hel dag åt Sverige, Sverige, Sverige. Och hoppsan, där slank SD in i Riksdagen.

Vad håller vi på med egentligen? Varför vill de att vi ska fira dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm efter att ha dödat massa danskar? Varför var man inte nöjd när ingen tänkte på nationaldagen och SD hade 0,001 %? Argumentationen för nationaldagsfirandet är grumliga: ”Ja, men det är väl klart att man gillar sitt land…” – ”Man är ju inte rasist bara för att man viftar på flaggan.” – ”Vadå? Är du inte tacksam för vår fina frihet och demokrati?” För att man ska lyckas få folk att hylla Sverige måste man koppla begreppet Sverige till positiva värderingar . När vurmet för detta fantastiska Sverige sedan uppnåtts är hyllningen oberoende av värderingarna. Således är det helt irrelevant för nationaldagsfirarna om Norge har större frihet – vi ska hylla Sverige. Således är det helt irrelevant för nationaldagsfirarna att Sverige bryter mot barnkonventionen, säljer vapen till diktaturer och gör flyktingbarn apatiska – vi ska hylla Sverige. Om man hade ägnat en dag åt att fira frihet eller demokrati hade det inte varit några problem för mig, och förresten finns det en hel drös av sådana bra dagar som FN har satt upp, men dem firar vi inte – vi ska hylla Sverige.

Pingsten står i radikal kontrast till detta. Det som händer på pingstdagen i Apg 2 är att de första kristna döps i den Helige Anden och så börjar de mirakulöst tala andra språk – allt ifrån arabiska till latin. Pingsten är således inte bara karismatisk utan också internationell. ”Var och en hörde sitt språk talas” (Apg 2:6). På pingsten kunde evangeliet om Guds Rike predikas för var och en oavsett nationalitet eller ursprung. Några av mina kompisar i Stockholms bönehus har berättat för mig om hur de hade en sådan här pingstupplevelse i höstas – en kille snackade litegrann i tungor och plötsligt spärrade en finsk kvinna upp ögonen och sa att han talade klockren finska – och att han talade om Guds godhet. Varför gör Gud detta, vad är det Han vill säga? För det första att Han existerar, för det andra att Han inte är svensk. Och inte finsk heller för den delen – Gud är inte begränsad av våra gränser eller våra språk. Genom Hans Helige Andes kraft kom folk från alla möjliga nationaliteter till tro, och alla fick ta del i den urkristna egendomsgemenskapen (Apg 2: 44-45). Man behövde inte asyl för det.

Folk försöker måla upp nationaldagen som harmlös och ofarlig men det är den inte, nationalismens grundfundament är att skapa gränser mellan människor. Pingstens grundfundament är att korsa de gränserna. Vad kommer Sveriges kristna lägga mest krut på i juni? Att hylla Världen eller hylla Anden? Att vifta med flaggor eller predika Evangeliet? Att göra något obibliskt eller leva ut Bibeln i handling? Tyvärr är svaret ganska uppenbart.

DN om nationaldagen: 1, 2, 3, 4.