Sammankomst 2011

För kristna kommuniteter och vardagsgemenskaper!

http://kommuniteter.se/sammankomst-2011-orebro/

 

Annonser

Vara Kristus i Världen

Emelie bloggar annars på blebb, men vi tyckte att vi behövde få in hennes röst här också, så här kommer ännu ett gästinlägg!

Vara Kristus i världen

Inte sällan hör man klagomålen. ”Men det är ju ingen som gööör något!” Det verkar finnas en allmän
bitterhet gentemot kyrkan, inte sällan bland människor som har några år som engagerad inom någon
församling bakom sig. Den allmänna uppfattningen verkar vara att kyrkan inte tar sitt uppdrag på
allvar. Hur kan goda kristna dagligen bara gå förbi sin nästa som lider? Hur kan goda kristna lova att
älska sin nästa i gudstjänstens bön men se snett på den ”mindre helgade” under kyrkkaffet? Och jag
har inga som helst svårigheter att se det nödvändiga i att frågan ställs. För i ärlighetens namn händer
det inte särskilt mycket. Inte sånt som borde hända alltså. Statistik visar att kristna i västvärlden
tillsammans har resurserna för att utrota fattigdomen, ändå svälter människor till döds i detta nu. För
att ta ett sorgligt exempel.

Samtidigt har jag de senaste åren kommit i kontakt med ett flertal församlingar, och vart jag än
kommer möter jag människor som brottas, människor som kämpar, människor som längtar efter att
få följa Jesus fullt ut. Om de församlingar jag mött är representativa för Sveriges kristenhet i stort –
och jag vill inte tro att de sticker ut så vansinnigt mycket – så borde det i ärlighetens namn inte vara
så himla omöjligt att se en förändring. Samtidigt så verkar inte den där förändringen ske, i alla fall inte
i de proportioner den skulle kunna ske. Men det verkar alltså inte vara hjärta som saknas, utan något
annat.

Jag kan se det där i mig själv. Det finns inget jag vill så gärna som att helt och fullt tillhöra Jesus och
sprida Guds rike på jorden. Jag vill ge allt, oavsett vad konsekvenserna blir. Ändå valde jag igår att
köpa Chiquita-bananer, och stödja en industri som är rent ut sagt helvetisk. Till råga på allt köpte jag
dessutom två alldeles för billiga linnen på HM. Och jag har ofantligt svårt att se mig själv ta mig in på
valfri vapenfabrik och hamra loss på någon pickadoll, trots att jag inte kan se någon som helst ursäkt
för hur Sveriges vapenindustri dödar tusentals och åter tusentals människor över hela jorden. Den
enda protest jag lagt fram mot den hittills är att skriva på någon namnlista. Vilket offer, liksom. Vilken
insats för alla som dödats och kommer dödas med svenska vapen.

Det finns naturligtvis många anledningar till att Sveriges kristna av idag inte engagerar sig i frågor som
rättvis handel, civil olydnad och att ens syn på makt i princip är exakt likadan som den i resten av
samhället. Man ifrågasätter huruvida rättvisemärkta varor verkligen är så mycket mer rättvisa i
praktiken, kan man verkligen lita på att kontrollerna ger en sann bild? Man har svårt att få ihop civil
olydnad med bibelställen som Romarbrevet 13, och man anser sig ha andra prioriteringar än att
studera det hela närmre. Och att kristna inte ska vara politiskt engagerade (i betydelsen utöva makt
över andra) verkar vara lite för främmande för dagens kyrka för att man ens ska våga tänka tanken.
Snarare ser vi det som en självklarhet att försöka få in så många goda kristna med konservativa
värderingar som möjligt i riksdagen.

Jag förenklar och utelämnar viktiga aspekter såklart. Det måste man när man ska skriva en bloggpost
och inte en bok. Förresten måste man det i en bok också, om den inte ska bli fruktansvärt lång.

Men nu när jag satt här och skrev fick jag en tanke. Den ger knappast någon fullständig bild, men jag
tror att den kan vara något på spåren. Kan det vara så att en av de stora anledningarna till att kristna

inte gör så stor skillnad i samhället i stort är för att vi ser kyrkan som en institution snarare än en
gemenskap/levande organism? Kan det vara (delvis) därför vår längtan efter mer av bergspredikans
liv inte tycks bli sådär fasligt mycket mer än fina predikningar och långa samtal runt kaffeborden? För
om kyrkan är en institution utanför oss själva som vi underordnar oss, snarare än en gemenskap som
består av dig och mig, då är det lätt att missa att ens personliga val gör skillnad. Men om kyrkan
består av levande människo-stenar snarare än röda tegelstenar, då kanske du och jag har något att
komma med. När vi låter kungars Kung göra oss nya, såklart.