reserapport från israel/palestina

————–
Under två veckor i september besökte Tomas tillsammans med festivalen Frizons ledningsgrupp Palestina och Israel. Det här är några av hans intryck därifrån. (bläddra ner för bilder)
————————————————————-

Jag skulle vilja berätta så mycket om de upplevelser och möten jag fick
när jag för ett par veckor sedan besökte Palestina och Israel.

Jag vill berätta om Awad som av israelisk militär tvingats sitta i sin
varma bil i tre timmar för att ta sig från jobbet den dag vi träffade honom.

Jag vill berätta om Isac som fick sitt badrum stormat av israelisk
militär när han duschade och sedan tvingades upp på taket för att spana
efter eventuella krypskyttar.

Jag vill berätta om mannen i Hebron som hittade sin fru ihjälskjuten av
israeliska bosättare på taket under tvättlinan.

Jag vill berätta om skolbarnen på FN-skolan som blev beskjutna av
israelisk militär i flyktlängret Aida utanför Bethlehem.

Jag vill berätta om fader Firas i Zababdeh som tvingades ta av sig sitt
kors och sina kläder i en checkpoint för att en israelisk soldat ville
se om han bar på bomber.

Jag vill berätta om den israeliske soldaten som hatade
militärtjänstgöringen men som inte vågade sluta på grund av det hat som
finns mot avhoppare.

Jag vill berätta om Heliga Birgitta-systrarna i Bethlehem som under
andra intifadan upplät klostret till skydd för palestinier som flydde
för sitt liv från den israeliska militärens kulor.

Jag vill berätta om den sjuåriga flickan i Bilin som, under beskjutning
av tårgas och gummikulor, varje vecka demonstrerar för frigivningen av
sin pacifistiske far som i snart ett år suttit fängslad för att han
visat folk vilka vapen den israeliska militären använder.

Jag vill berätta så många berättelser. Men det är svårt att göra det så
det blir levande.

Istället vill jag berätta att jag först nu verkligen förstår hur våld
föds. Våld föds genom våld. Och våld kommer nästan alltid ovanifrån.
Från gevärskulor som bärs av poliser och militärer.

Jag ber till Gud att israelerna ska befrias från sin djävulska
militarisering och sin djupa rädsla för sina grannar. Och jag ber till
Gud att palestinierna blir befriade från förtryck och från sin egen
spirande nationalism.

– Tomas

I Palestina råder stor vattenbrist. På de flesta håll finns bara vatten att tillgå från tankbilar och kranar under ett par timmar en gång
i veckan. Detta samtidigt som de israeliska bosättningarna på kullarna ovanför de palestinska städerna har vatten 24 timmar om dygnet och ofta swimming pools. Detta är en bild från en kvinna som samlat vatten i ett flyktingläger i Nablus på Västbanken.


Den israeliska armén och ockupationen möter motstånd från den palestinska befolkningen. Ibland våldsamt sådant. Ibland från terrorister. På bilden ser vi en palestinsk terrorist som, efter att ha kastat sten mot soldater och muren, får ett hostanfall av den tårgas som armén svarat med.


Där det nybyggda huset tidigare stod fanns ett hus som demolerades av den israeliska militären i jakt på terrorister. Det stod i vägen för pansarvagnarna och revs av den anledningen. De boende i huset varnades inte i innan, men de flesta hann ut. En familj gjorde inte det och dog i rasmassorna. På husväggen finns en minnestavla där orden ”vi glömmer aldrig – vi förlåter aldrig” står skrivna.


Flickan som varje vecka demonstrerar för att få sin pappa släppt ur israeliskt fängelse. Hon är sju år gammal.


Den israeliska militären använder smarta vapen. På bilden syns Nassir som visar märken från ett vapen som är till för att inte göra för
stor skada på byggnader, utan främst på människor. Vapnet kallas för ”nail bomb” och innehåller således spikar som tränger in i de kroppar som befinner sig i närheten. Bilden är tagen i ett flyktingläger i Nablus.


I Hebron skyddar flera tusen israeliska soldater ett par hundra extremt våldsamma bosättare. Här stoppar dom en helt fredlig demonstration mot bosättarnas våld och ockupationen.

Annonser

8 kommentarer

  1. amen

  2. amen. Kom, guds rike. Jag gillar fokuset på berättelserna här, det känns som en konstruktiv approach.

  3. Bra skildring. Icke-våld (alltså ingen polis/militär/motvåld) känns som den enda vettiga lösningen på detta vidriga förtryck.

  4. Men snälla

    Ni är ju helt hopplösa som köper allt som sägs till er. Sluta vara så naiva.

    Icke-våld, i Mellanöstern? Det råder ett glorifierat väpnat våld.

  5. Minns Wye? När araberna fick kontroll över nästan hela Hebron, judarnas huvudstad innan det blev Jerusalem för ca 3000 år sen. De fick kontrollen MOT ATT DE SKULLE STOPPA TERROR OCH HATPROPAGANDA! Inget har stoppats, israeliska soldater har tack vare sin närvaro stoppat mycket terror, bl.a. stoppat Hamas från att slå ihjäl Abbas, men Abbas har intensifierat hatpropagandan i statligt kontrollerade massmedia och skolböcker. Inte minsta antydan att ungarna ska börja fundera på fred. Se lite barnvideos på http://www.palwatch.org/

    PS. Där existerar ingen stat som heter Palestina förrän de har avslutat fredsförhandlingar, vilket de har vägrat sedan Oslo 1995. Minns 2000 när Arafat fick erbjudande om NÄSTAN allt han ville ha, men det dög inte och han startade Intifada II, vilket orsakade den palestinaarabiska ekonomin att gå från +7% till minus 13% på ett år.

    Sorry, vad du skriver har inte det blekaste att göra med kristendom och juden Kristus, som predikade ren judendom.

    • jag förstår inte riktigt din tankegång här: lidandet som människorna som tomas träffat upplevt och upplever ”gills” inte pga att företrädare för deras grupp misskött sig? jag kan hålla med om att det är bra att lyfta upp olika perspektiv, men din slutsats är ändå märklig i mina ögon. Jesus var jude: jajamen. när Jesus talade om kärleken till nästan använde han en samarier (kanske en arab om det varit idag) som föredömligt exempel: jajamen.
      tomas berättelse som lyfter upp förtryckta människor har allt med Jesus att göra, Jesus som ägnade typ hela sin aktiva tid åt att hjälpa just dessa och visa kärlek till alla oavsett tillhörighet.
      vi drar olika slutsatser, helt enkelt.

  6. […] som Stefan Swärds inlägg illustrerar. Jag är dock glad för min bror Tomas framlyftande av berättelser från Palestina och Joachims inlägg och perspektiv på […]

  7. […] som Stefan Swärds inlägg illustrerar. Jag är dock glad för min bror Tomas framlyftande av berättelser från Palestina och Joachims inlägg och perspektiv på […]


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s