De heligas gemenskap

Medan vissa kristenunderjordare får sina tankar och artiklar publicerade i fina tidskrifter som NOD så får vi andra hanka oss fram på distriktsnivå. Denna lilla artikeln publicerades i EFS i Sydsveriges distriktstidning Livsluft nyligen. Håll till godo!

De heligas gemenskap
I den apostoliska trosbekännelsen (apostolicum) säger kyrkan tillsammans att vi tror på ”de heligas samfund”. I en nyare ekumenisk översättning säger man ”de heligas gemenskap”. Dessa små ord är lätta att inte stanna upp inför, speciellt när man bett dem många gånger. Men de utgör den yttersta identiteten för den kristna kyrkan i världen. Nya testamentets författare är tydliga med att tilltala de troende som heliga. Gör gärna en genomläsning av NT eller sökning på ordet och se hur ofta de troende kallas just heliga.

Helig betyder avskild, annorlunda eller satt åt sidan. En helig gemenskap är alltså en gemenskap som är kallad att vara en annorlunda gemenskap. Kyrkan är avskild åt Kristus, kallade att leva annorlunda liv, liv i Kristi efterföljd. ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig” påminner Petrus sina åhörare om i sitt första brevs första kapitel. Det är ett eko från Guds ord till Israels folk i 3 Mos 19:2. På samma sätt som Guds folk i det gamla förbundet var kallade att vara annorlunda, att tillsammans vara ett tecken för världen på ett annat sätt att leva tillsammans (en annan politik), så är det nya, utvidgade Gudsfolket, kyrkan, kallade till samma sak. Att kyrkan är helig handlar inte om att den är felfri eller perfekt utan att Gudsfolkets yttersta identitet ligger i att de är avsklida, kallade att vara annorlunda.

Kallade till helighet
Vad innebär det då att som gemenskap leva annorlunda liv? Vari ligger det annorlunda? Här går svaren isär beroende på hur vi väljer att se på kyrkans gemenskap. I vår tid, som är en splittrad tid, ser jag två dominerande sätt att se på kyrkan. Den är endera en retreatplats dit vi går en timme eller två en gång i veckan för att ”komma undan” livets stress och krav och hämta kraft och få stillhet. Eller så är det ännu en fritidsförening att engagera sig i, inte olikt bokklubben eller fotbollsföreningen. I båda fallen förpassas kyrkan till ”fritidsdelen” av våra liv och är skiljt från de andra sfärerna hemmet, jobbet/skolan, dagis osv.

Jag tänker mig församlingslivet som ”vårt gemensamma liv” för det är endast då bibelns undervisning ger mening för mig. Kyrkan, det är de som tillhör Kristus, som följer Kristus och som tillsammans försöker att gestalta ett annat sätt att leva. Detta nya sätt att leva kallas ”det eviga livet” eller livet i ”Guds rike”. Det är ett LIV som innefattar alla delar av vår existens. Hur vi lever tillsammans, hur vi tar beslut, hur vi hanterar makt, våra pengar, våra fiender och konflikter sinsemellan, vittnar om Kristus. Det annorlunda med kyrkan är att vi, med Andens hjälp, först och främst är trogna mot Kristus, hans person, hans verk och hans undervisning. Det är där vår främsta lojalitet ligger. Inte hos marknaden, regeringen eller samhällstrender.

Vi behöver varandra
Att bekänna sig till de heligas gemenskap utmanar också vår individualistiska förståelse av tron. En personligt bekänd tro är något oerhört positivt och någon som EFS betonat och fortfarande betonar med rätta. Men det finns en stor risk att personlig blir individuell och sedan privat. De heligas gemenskap utmanar oss att se oss själva som del i en större helhet. ”Min tro” blir ”vår tro”. Ett liv i Kristi efterföljd kan inte levas isolerat från andra troende, från den stora kroppen, ifrån Kyrkan. Livet i Kristi efterföljd är mer omfattande än endast mitt personliga liv och mina personliga val.

Förenade med Gud genom Kristus
Med Andens hjälp, kraft och stöd, lever kyrkan, de heligas gemenskap, mitt i en trasig värld. Där, mitt bland missbruk, ensamhet, hopplöshet, främlingsfientlighet, obetalda räkningar, svek från vänner, är kyrkan, själv påverkad av samhällets trasighet, kallade att tillsammans gestalta en annorlunda gemenskap. En gemenskap som är för världen vad Kristus är för oss, som offrar sin kropp och blod för att ge andra liv. En gemenskap som inte har föreställningar om försoning, förlåtelse och frälsning utan som förkroppsligar det. En gemenskap som förvaltar och förmedlar vad det innebär att vara förenade med Livets Herre själv. Eller för att avsluta med lånade ord:

I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
men före går Herren,
men före går Herren,
ja, före går Herren
med segerns baner.

psalm 59:2 i den Svenska Psalmboken.

Annonser

1 kommentar

  1. amen!
    (och glädje med roseniuscitat)


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s