att välja arbete i ett annat system

Med min egen församlingsbakgrund var det självklart, att man sökte sig till gudstjänsterna i en kyrka på den plats, där man hade sitt arbete. Men om firman ville förflytta en till någon annan stad, eller om man fick ett bättre arbete någon annanstans, gav man sig iväg. Och på den nya platsen sökte man upp en annan församling. Arbetet påverkade dagligen människors liv. Församlingslivet, gemenskapen med de troende, gjorde det inte. Jag fick också intryck av att Andens ”gåvor” förknippades med personliga förutsättningar.
[…]
Mitt arbete fick mindre betydelse för mig, när jag förstod att Gud ”‘gav människorna gåvor’ …för att utrusta de heliga för deras tjänargärning, så att Kristi kropp blir uppbyggd” (Ef. 4:8, 12). Med andra ord: de gåvor Gud ger oss är direkt knutna till Kristi kropp – den ska uppbyggas, den ska fungera, den ska växa i mognad. Nya testamentet betonar starkt att gåvorna inte är till för att en enskild individ ska bli en framgångsrik affärsman eller räknas till höginkomsttagarna eller bli känd som en framstående konstnär, utan för att uppbygga en skara människor som förhärligar Jesus Kristus. Detta är grunden för det kristna livet, och detta måste ligga bakom mina beslut som rör arbete och yrke.

/Neta Jackson, Gemenskap i en söndrad värld, s184f

Är det självklart att församlingen ska vara med i den enskilde medlemmens beslut när det gäller yrkesval och arbetsplats? Själv har jag väldigt sällan (aldrig?) hört om någon som fått sluta sitt jobb för att få vara kvar i en församling, eller om någon som lyft frågan till den kristna gemenskapen när det gäller ett beslut om nytt jobb på annan ort. Har Jackson en poäng eller är hon fel ute?

Annonser

5 kommentarer

  1. det är en fin gammal bok den där!

    jag tycker verkligen det är relevanta frågor att samtala om. tror det behöver lyftas fram. men tror samtidigt att det behövs en tydlig överlåtelse i våra gemenskaper för att det ska kunna fungera. överlåtelse som i att jag låter andra ha insyn och inflytande i mitt liv och mina beslut – ofta är man ju ganska präglad av ett individualistiskt sätt att tänka, och tar aldrig riktigt med gemenskapens åsikter i beräkning. det är iallafall min erfarenhet…

    skulle vara kul att höra hur andra tänker här!

  2. Håller med samuel, en höjdarbok. Och jag håller också, verkligen, med citat-författaren. Mycket bra post/fråga också.

    Senaste halvåret har jag tänkt extra mycket på detta med relationen till församlingen contra andra saker, däribland karriär och yrkeslivet. Om man betraktar den kristna ny-kommunitetsrörelsen i Sverige i stort (vet inte vad jag ska kalla den), så tror jag att detta är en avgörande fråga inför framtiden. Våra nya gemenskaper är ofta (alltid?) än så länge något som kommer i (som bäst) fjärde hand för medlemmarna. Familjeliv, yrkesliv och den etablerade kyrkan kommer före. Ofta andra saker också (fritidsintressen, rikedom osv). Med tanke på hur historien sett ut får sådana här rörelser så har jag svårt att se att detta skulle kunna bli något hållbart om vi inte får ett gäng grupper som bryter igenom till att placera gemenskapen som första eller andra-prio i livet. Och för det verkar traditionen säga att man behöver någon form av löften där man inte själv kan bestämma över sin framtid utan gemenskapens sanktion.

    Så tänker jag.

  3. Neta Jackson har rätt. Jag kommer på mig själv nu att jag haft planer på att flytta inte för arbete men för utbildning, men det innebär ju att jag för en period lämnar den församling som jag numera ser som min familj.

    Jag har dock varit ed om att yrkesval diskuterats i bönegrupper och så där. Däremot saknar jag syndakatalogernas radikalitet som tydligt sa vilka yrken som inte passade en kristen, liksom de fornkristna kyrkoordningar, t ex Hippolytus apostolsika tradition, som förbjöd soldatyrket mm.

  4. alla: intressanta kommentarrer å tillägg!

    jonas: tänker också att det inte skulle skada med en tydlig regel i god monastisk tradition.

  5. jag är inte helt hundra på alla detaljer i följande episod. Men en gammal lärare (Roland Spjuth) till mig hade suttit tillsammans med bland andra Stanley Heurewas och ätit middag. Gamle Stanley var på besök i sverige för att ge föreläsningar med Arne Rasmusson. Vid denna middag berättade Arne att han funderade på att flytta till annan ort för en lärartjänst eller liknande på universitet/högskola. Stanleys första fråga hade varit: ”vad tycker din församlingsgemenskap om detta?”
    Ja, jag tycker det är fint i alla fall.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s