Jag röstar på ett annat system #2 – Tvivel

(anton sa att de skulle bli korta texter.. nåja)

När jag säger att jag som ett experiment inte kommer rösta detta valet möts jag oftast av antingen förvåning och oförstående till varför som jag vore en kuf (vilket jag kanske är) eller av ilska i stil med ”det är ditt fel om Sverige Demokraterna kommer in i riksdagen”.

Nå jag tror inte det är en synd att rösta, så va de sagt. Men anledningen till mitt experiment grundar sig på några tvivel jag börjat få, teologiska sådana. Här följer några av dem, utan någon inbördes rankning:

– att det är självklart för kristna att vara goda medborgare något som oftast innebär att vi är i medelklassen, röstar, plockar upp skräp efter oss och inte slåss eller förstör. Men är det så enkelt, är det detta vi är kallade till? Att va goda medborgare. Inte så att det är fel i sig, jag menar det är bra att plocka upp skräp och hoppa över att slåss. Men om vi som kristna är här för att vara salt och ljus för världen så innebär ju det att vi är något speciellt, något annorlunda mot världen, annars skulle vi inte behövas. Vi har alltså en speciell kallelse till världen. Och jag har börjat tvivla på att det endast går ut på att vara snälla goda medborgare.

– medborgare föresten. Jo det är vi ju. Teologiskt sätt så har man sedan luther (egentligen innan med) delat upp det kristna livet i lite olika sfärer eller områden. I det ena området är vi personliga, privata, kristna efterföljare till Jesus individer men det hindrar inte oss från att i en annan sfär vara precis något annat än det som vi är i den privata/individuella sfären. T.ex. i den individuella sfären skall jag inte slåss eller döda någon, utan älska mina fiender. Men i den andra officiella/publika/nationella sfären kan jag med gott samvete göra allt detta för att Gud hanskas med världen på två sätt, dels genom kyrkan och dels genom nationerna.
Nå jag tror verkligen att Gud använder sig av nationer och stater för att nå sina syften och att Gud också har en speciell uppgift för kyrkan. Men jag tvivlar på att vi kan försvara ett beteende genom att säga ”Ja men då va jag ju militär då får jag döda”. Ja ni vet argumentet: ”I krig så är jag en del av överheten och bär svärdet, men inte annars” tänk om överheten ber om att jag skall börja våldta i dess tjänst också, är det okej om det är i tjänsten? Jag tvivlar på att jag som efterföljare till Jesus den dag jag står inför domen kan försvara mig med att ”jag gjorde bara mitt jobb”. Nej vi är ju medborgare i Guds rike, i himlen först och främst. Numera övar jag mig i att se mig som föredetta svensk, jag kommer från sverige, beter mig ofta som en ganska vanlig svennebanan och så, men min primära tillhörighet, min lojalitet ligger till himlen. Det betyder att jag är här för att leva ut Guds rike och följa Jesu lag, och sist jag läste bergspredikan så gjorde inte jesus någon skillnad på personligt och officiellt. Snarare tvärtom.

– men varför tvivlar jag på att rösta? Jo för det första måste man då tro att vi som kristna skall avstå från våld och makt (om du inte tror Jesus kallar oss till detta på nått sätt så har du inte läst bibeln) frågan är i vilken utsträckning och vart gränser går. Finns det gråskalor? Va vet jag. Men då tänker jag såhär, Jesus tar inte ”makten” över varken en nation (Israel) eller hela världen när han kan det, bibeln är till och med tydlig med att det är en frestelse! Något som jesus kämpar emot att göra. Så om vi nu är lärjungar till en sådan rabbi, och vi skall följa honom som säger åt oss att inte ha maktpositioner sinsemellan, hur kan jag då säga att ”ne men jesus kunde inte sköta jobbet bra i makten, men jag kan det.” (förlåt mina kära vänner som jag vet engagerar sig partipolitiskt eller i riksdagen, jag vet att ni inte säger så). Då jesus också ber oss avstå från våldsutövning och all svensk lagstiftning i slutändan bygger på våld eller hot om våld(möjligt våld) så blir det svårt för mig att stifta lagar (som jag direkt eller indirekt gör via mitt röstande) som sen skall utföras av våldsmonopolet (polisen, militär eller andra)

– Jag tvivlar på att det system är tillräckligt demokratiskt. Majoritetens diktatur som vi har i sverige tar inte hand om de utstötta, svaga och marginaliserade just för att det bygger på att den stora massan skall ha rätt. Det är alltså omöjligt att ha majoritetsdiktatur och samtidigt se de svagaste och marginaliserades behov, så går mitt tvivel alltså, jag menar inte att ingen av oss som nu tillhör massan inte ser dem. Det är bara vissa människor som kommer till sådana positioner i livet att de kan sitta vid makten. När jag övat mig i konsensus via vår kommunitet, eller direkt demokrati i andra sammanhang har mitt tvivel på enkel majoritets demokrati blivit starkare och starkare.

– jag tvivlar på att rösta för att vi som kristna har tappat bort vår kallelse att vara ett speciellt, avskilt folk som är ett tecken på guds rike och helt enkelt blivit assimlierade av västvärlden och sverige (i vårt fall då).

– jag tvivlar på att rösta för att personer och teologer jag har förtroende för också tvivlar på det, även om några av dem ändå röstar sina tvivel till trots.

– det är viktigare hur vi lever varje dag och i våra nära relationer än hur vi röstar. jag tvivlar på röstning för att det lätt blir en slags frisedel eller avlatsbrev. ”Jag röstar så jag är engagerad i samhället”. Men man kan vara soffliggare resten av året. Ta exemplet med SD ”det är ditt fel om sd kommer in om du inte röstar” jag tvivlar på den logiken, då det för  det första är de som röstar på SDs fel först och främst, men man bekämpar inte rasism och främlingsfientlighet genom att rösta utan genom vardagen, hur du säger ifrån när du hör rasistiska kommentarer, jobbar för integration, tar emot främlingar osv. När SD väl har den möjligheten att komma in i riksdagen så har det redan gått för långt. Man måste bekämpa detta på gräsrotsnivå.

fler tvivel finns.

men jag tvivlar också på att inte rösta. men dessa tvivel kommer senare.

Annonser

5 kommentarer

  1. bra.

  2. tycker det är gott att ni skriver så mycket om dem här grejerna. intressanta tankar. försöker hitta vart jag egentligen står i frågan, o är ju ganska mycket inne på det du säger, men känner mig inte helt färdig med tankarna än (det verkar ju iofs inte du heller vara om jag förstår dig rätt?).

    satt med ett gäng vänner igår o pratade om valet, och vi tyckte väl ganska olika, men det var väldigt givande. blev mer peppad att tänka till på vart jag själv står. helt klart viktig fråga!

    frid!

    • nope jag e inte klar med tankarna, detta året har jag sagt att jag inte röstar som ett expriment, för att tvinga mig att testa dessa frågor på riktigt. Man blir ganska ifrågasatt.

      vi kommer tjata om detta ämne fram tills efter valet så folk kommer nog tröttna, men förhoppningsvis har vi genomarbetat det hela.

  3. Tack för en grym blogg!
    Intressant tanke om röstandets vara eller inte vara. Personligen har jag tidigare tänkt att det är viktigt att rösta (för det har man ju hört i skolan), att vara med och genom sin röst värna om demokratin (som vi svenskar i det 21a århundradet ser som något självklart men när det begav sig var något som var dyrköpt och långtifrån självklart, precis som det är i många andra länder idag som saknar det), egentligen oberoende av vad man röstar på. Sen är ju frågan om demokrati är ett bra system. Vad menar du med begreppet majoritetens diktatur och vilket system bör vi istället ha? Funderar också över begreppet demokrati och hur förenligt det är med kristen tro. Demokrati känns som ett nästintill heligt begrepp som man inte får ifrågasätta, också inom församlingar. Det är självskrivet att alla ska vara med och påverka och ibland känns det som att den demokratiska processen får för stor plats och skymmer det som är uppdraget och kallelsen. Frågan är hur biblisk vår moderna demokrati är. I GT är det ju en teokrati/monarki och i NT talas det iof om att vi alla är en kropp och ingen är jude eller grek, alla har något att bidra med etc, men samtidigt verkar apostlarna ha det beslutande ansvar. Hur tänker ni om begreppet demokrati i en kristen kontext?
    /peace

    • tack! ang hur jag ser på demokrati i kristen process så kan jag rekomendera ”vadå konsensus?” som finns under material på denna sidan.

      Mitt problem med det demokratiska systemet vi har i sverige är inte att många får säga sitt, det är bra, utan att för få får säga sitt. Majoritetens diktatur menar jag är just detta att den stora massan bestämmer vad som är rätt och skall gälla för alla, där hamnar verkligen utsatta och marginaliserade grupper i kläm. Visst många får sin vilja igenom, men hur är det med värnandet om de svaga och utsatta som ju är en kristen kallelse?


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s