uppsats om kristen anarkism

Jag (anton) har under våren skrivit en c-uppsats om kristen anarkism, utifrån Jacques Elluls Anarchy and Christianity och Vernard Ellers Christian Anarchy. I uppsatsen finns också en kortfattad introduktion till anarkismen och lite boktips för vidare läsning..

ladda hem, läs, kommentera, sprid. klicka här!

Annonser

Aktion utanför migrationsverket 11 juni!

Hej!
Sveriges asylpolitik är inhuman! Speciellt om man ser det i ljuset av vad Jesus och hans tidiga efterföljare predikade och levde.

Kort resumé: Vi är nog många som på olika sätt insett att regeringen, oavsett politisk färg, ständigt verkar bedriva en politik som gör många asylsökande flyktingar till brottslingar. Och de får ju även fett med hjälp av resten av Europa genom Frontex osv. I Sverige tvingas människor på flykt att leva gömda utan rätt till läkarvård (utöver viss akutvård), bostad eller mat! Samma människor kommer antingen från krigshärjade länder, riskerar förföljelse eller kanske bara kommer tvingas leva ett helt odrägligt liv. Staten, med Migrationsverket och polisen i spetsen, bedriver i många fall en hetsjakt på människor, vilket tvingar dem att gå underjord och alltså mer och mer ut i marginalen. Familjer tvingas leva under ofantlig press, som i många fall också starkt påverkat deras barn och drivit dem till bl.a. apati.
Mitt i allt detta lever många i bubblan att Sverige har en fantastisk och human flykting- och asylpolitik! Medan vi egentligen lever i ett land som hjälper till att dela upp människor i legala och illegala! Önskvärda och icke önskvärda! Människan börjar tappa värde och existerar bara om de har en pappersbit som ger dom rätt att vara här!

Som efterföljare av Jesus finns det många saker vi kan göra! Bidra med matkassar, ge tak över huvudet, bidra med pengar till SL-kort, hjälpa till vid möte med myndigheter m.m. Många av oss gör det säkert. Därför tänker jag kort och koncist bjuda in er, ärade medlemmar av den världsvida kyrkan, att fira mässa utanför Migrationsverket i Solna 11 juni 2010 kl. 07:30. Vi är några få, från det lösa nätverket Kristen Underjord och Bagiskommuniteten i Stockholm som, peppade av såväl Gud och dennes ord som andra syskon (gruppen “De Fria Baptisterna i Örebro och Christian Peacemaker Team, Malmö) runtom i landet som den senaste tiden gjort olika sorters aktioner “mot”/utanför/innanför Migrationsverket. Bönesamlingen/mässan får dubbla betydelser då det blir en konkret “bönemanifestation/aktion” mot inhuman flykting&asylpolitik och kärlekslösa handlingar, men vi visar också vad vi tycker och uttrycker vår vilja att fortsätta vandringen mot det nya riket. Bönen är ett viktigt verktyg i allt engagemang för rättvisa, men det viktigt att det inte slutar vid antingen bara bön eller bara engagemang. Jag tror och hoppas att detta är en början eller en fortsättning i kampen för mycket humanare behandling av flyktingar.

Rent konkret bjuder vi in dig såväl som Migrationsverkets personal att i gemenskap dela bröd och vin, bekänna våra synder (alla är vi delaktiga i “systemets” kärlekslöshet gentemot flyktingar) och be för den institution som kommit att symbolisera men också generera oerhörd kärlekslöshet. Vi ber om befrielse för de fångna och rättvisa för de rättfärdiga, såväl flyktingar som anställda på migrationsverket. Vi ber att denna institution ska smidas om till att bli en hjälp för människor på flykt undan krig, fattigdom och förföljelse istället för en orättfärdig “polis” som ständigt flåsar flyktingar i nacken med tvångsavvisningar i högsta hugg! Vi ber också om att Guds rike ska komma, ett rike där ingen människa är illegal!

Praktiskt: Vi följer tillsammans en tidigare utvald tidebön (från boken “Alternativa Tideböner”) med fokus på rättvisa. Inom ramen av tidebönen (förskriven bön/ordning som innefattar bl.a. läsning tillsammans av pslamer och nytestamentliga texter) finns även plats för fri bön, sång och vi kommer även i all enkelhet fira Herrens måltid. Som det ser ut i dagsläget kommer ingen präst att närvara för uttdelandet av nattvarden, bara så att ni vet. Känner ni någon som vill komma med är det självklart välkommet. Något form av manifest/flygblad (med liknande innehåll som detta brev) kommer att tas fram och finnas på plats där viss förklaring och även “krav” står med. Detaljer kring mer praktiska saker kommer i senare brev till er som vill haka på. Då får ni även dokument med tidebönen, som också kommer finnas utskriven på plats.
Jaha, tack för att du läste och hoppas du hakar på! Säg till så fort som möjligt isånafall via mail ( avbild (snabela) gmail.com ).

/ola

Citatet ang. Jag röstar på ett annat system

Kristna måste finna sig i att andra härskar över dem och att deras liv just nu fungerar som ett offer, vilket pekar tillbaka på Jesus Kristus.

Jaques Ellul, Guds närvaro i Modern tid


rapport från 1a maj

I lördags var det första maj, arbetarnas dag. Som tidigare annonserats här var vi några i Stockholm som tänkte sy oss några svartvita flaggor och tåga emot statens förtryck och för människans frihet, tillsammans med det sk. frihetliga tåget (Syndikalister, anarkister, djurrättsaktivister, feminister, asylgrupper mfl.). Den svartvita flaggan är framförallt symbolen för ickevåldsanarkism ( http://en.wikipedia.

Gövenör Lundström va där

org/wiki/Anarcho-pacifism ) men även människor som titulerat sig som kristna anarkister har valt samma flagga, då pacifism anses hänga ihop med vad Jesus till viss del snackade om. Jag tänker inte gå närmare in på eventuella kopplingar mellan anarkism och jesusefterföljelse. Det sköter Elof, Anton och de andra utmärkt. Efter förhållandevis “skral” reklam för vårt lilla “initiativ” lyckades vi bli 21 personer, inkl. sex barn och allt mynnade ut i en skön dag med soft häng, fina samtal och en timmes vandring genom Stockholms gator under rop som: “Motstånd mot stat och kapital, INGEN MÄNNISKA ÄR ILLEGAL” och flera gånger stämde vi glatt upp i “Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär…”. Vi som anslöt till den svartvita delen av tåget valde att gå tillsammans med nätverket Ingen Människa Är Illegal, som hjälper papperslösa människor och som kämpar mot statens ständiga förtryck av den gruppen i samhället. Tåget avslutades på Stortorget i Gamla Stan, med sedvanliga tal och bl.a uppmaningar att på kvällen delta i Syndikalisternas blockad av Berns (vars städföretag bl.a. sparkar fackligt anslutna och utnyttjar papperslösa). Från Stortorget begav de flesta av oss till Kronobergsparken där Svart verkstad bjöd in till familjepicknick. Vi gick tipsrunda, käkade, lekte “dunken”, gungade, köpte böcker och hängde ut med ett gäng softa människor. Många möten, frågor och samtal gjorde oss glada. Sympatier för ickevåldets väg möttes av mer förståelse än väntat (med det säger jag inte att de klassiska hypotetiska fall av “ett gäng utsätter din familj för våld…”-karaktär togs upp 🙂 ) Många av oss som valde den svartvita fanan var där för att testa. Testa sina egna tankar och idéer. Fundera kring vart ens uppfattningar om vart fredsfursten från Nasaret´s budskapet (kanske även i gott sällskap med t.ex Tolstoy, Gahndi, King, kväkare och grävare) passar in. Flera av oss (säkert inte alla) önskar sig inte att böja sig under någon annan än Jahve, varken Reinfeldt eller Sahlin kommer någonsin bli vår herre! Många tror jag känner att kyrkan för tillfället inte är en plats för dem. Tillsvidare har vi kanske funnit vår plats, tillsammans med zeloter? Men vi vill något annat! Vi vill en annan värld, ett annat rike! Kanske det väntar på sig? Vad jag vet är att fröet finns! Det finns i oss alla! Hos många olika grupper i samhället. På barrikaden eller på gatorna, i förorten eller kanske rent av i kyrkan? När vi idag gick gatan fram, med mat åt människor som enligt staten är illegala ekar i mitt inre, till det kommande Gudsrikets fördel, “Sverige ska falla, yalla yalla, allting åt alla!!” /Ola

Jag röstar på ett annat system #2 – Tvivel

(anton sa att de skulle bli korta texter.. nåja)

När jag säger att jag som ett experiment inte kommer rösta detta valet möts jag oftast av antingen förvåning och oförstående till varför som jag vore en kuf (vilket jag kanske är) eller av ilska i stil med ”det är ditt fel om Sverige Demokraterna kommer in i riksdagen”.

Nå jag tror inte det är en synd att rösta, så va de sagt. Men anledningen till mitt experiment grundar sig på några tvivel jag börjat få, teologiska sådana. Här följer några av dem, utan någon inbördes rankning:

– att det är självklart för kristna att vara goda medborgare något som oftast innebär att vi är i medelklassen, röstar, plockar upp skräp efter oss och inte slåss eller förstör. Men är det så enkelt, är det detta vi är kallade till? Att va goda medborgare. Inte så att det är fel i sig, jag menar det är bra att plocka upp skräp och hoppa över att slåss. Men om vi som kristna är här för att vara salt och ljus för världen så innebär ju det att vi är något speciellt, något annorlunda mot världen, annars skulle vi inte behövas. Vi har alltså en speciell kallelse till världen. Och jag har börjat tvivla på att det endast går ut på att vara snälla goda medborgare.

– medborgare föresten. Jo det är vi ju. Teologiskt sätt så har man sedan luther (egentligen innan med) delat upp det kristna livet i lite olika sfärer eller områden. I det ena området är vi personliga, privata, kristna efterföljare till Jesus individer men det hindrar inte oss från att i en annan sfär vara precis något annat än det som vi är i den privata/individuella sfären. T.ex. i den individuella sfären skall jag inte slåss eller döda någon, utan älska mina fiender. Men i den andra officiella/publika/nationella sfären kan jag med gott samvete göra allt detta för att Gud hanskas med världen på två sätt, dels genom kyrkan och dels genom nationerna.
Nå jag tror verkligen att Gud använder sig av nationer och stater för att nå sina syften och att Gud också har en speciell uppgift för kyrkan. Men jag tvivlar på att vi kan försvara ett beteende genom att säga ”Ja men då va jag ju militär då får jag döda”. Ja ni vet argumentet: ”I krig så är jag en del av överheten och bär svärdet, men inte annars” tänk om överheten ber om att jag skall börja våldta i dess tjänst också, är det okej om det är i tjänsten? Jag tvivlar på att jag som efterföljare till Jesus den dag jag står inför domen kan försvara mig med att ”jag gjorde bara mitt jobb”. Nej vi är ju medborgare i Guds rike, i himlen först och främst. Numera övar jag mig i att se mig som föredetta svensk, jag kommer från sverige, beter mig ofta som en ganska vanlig svennebanan och så, men min primära tillhörighet, min lojalitet ligger till himlen. Det betyder att jag är här för att leva ut Guds rike och följa Jesu lag, och sist jag läste bergspredikan så gjorde inte jesus någon skillnad på personligt och officiellt. Snarare tvärtom.

– men varför tvivlar jag på att rösta? Jo för det första måste man då tro att vi som kristna skall avstå från våld och makt (om du inte tror Jesus kallar oss till detta på nått sätt så har du inte läst bibeln) frågan är i vilken utsträckning och vart gränser går. Finns det gråskalor? Va vet jag. Men då tänker jag såhär, Jesus tar inte ”makten” över varken en nation (Israel) eller hela världen när han kan det, bibeln är till och med tydlig med att det är en frestelse! Något som jesus kämpar emot att göra. Så om vi nu är lärjungar till en sådan rabbi, och vi skall följa honom som säger åt oss att inte ha maktpositioner sinsemellan, hur kan jag då säga att ”ne men jesus kunde inte sköta jobbet bra i makten, men jag kan det.” (förlåt mina kära vänner som jag vet engagerar sig partipolitiskt eller i riksdagen, jag vet att ni inte säger så). Då jesus också ber oss avstå från våldsutövning och all svensk lagstiftning i slutändan bygger på våld eller hot om våld(möjligt våld) så blir det svårt för mig att stifta lagar (som jag direkt eller indirekt gör via mitt röstande) som sen skall utföras av våldsmonopolet (polisen, militär eller andra)

– Jag tvivlar på att det system är tillräckligt demokratiskt. Majoritetens diktatur som vi har i sverige tar inte hand om de utstötta, svaga och marginaliserade just för att det bygger på att den stora massan skall ha rätt. Det är alltså omöjligt att ha majoritetsdiktatur och samtidigt se de svagaste och marginaliserades behov, så går mitt tvivel alltså, jag menar inte att ingen av oss som nu tillhör massan inte ser dem. Det är bara vissa människor som kommer till sådana positioner i livet att de kan sitta vid makten. När jag övat mig i konsensus via vår kommunitet, eller direkt demokrati i andra sammanhang har mitt tvivel på enkel majoritets demokrati blivit starkare och starkare.

– jag tvivlar på att rösta för att vi som kristna har tappat bort vår kallelse att vara ett speciellt, avskilt folk som är ett tecken på guds rike och helt enkelt blivit assimlierade av västvärlden och sverige (i vårt fall då).

– jag tvivlar på att rösta för att personer och teologer jag har förtroende för också tvivlar på det, även om några av dem ändå röstar sina tvivel till trots.

– det är viktigare hur vi lever varje dag och i våra nära relationer än hur vi röstar. jag tvivlar på röstning för att det lätt blir en slags frisedel eller avlatsbrev. ”Jag röstar så jag är engagerad i samhället”. Men man kan vara soffliggare resten av året. Ta exemplet med SD ”det är ditt fel om sd kommer in om du inte röstar” jag tvivlar på den logiken, då det för  det första är de som röstar på SDs fel först och främst, men man bekämpar inte rasism och främlingsfientlighet genom att rösta utan genom vardagen, hur du säger ifrån när du hör rasistiska kommentarer, jobbar för integration, tar emot främlingar osv. När SD väl har den möjligheten att komma in i riksdagen så har det redan gått för långt. Man måste bekämpa detta på gräsrotsnivå.

fler tvivel finns.

men jag tvivlar också på att inte rösta. men dessa tvivel kommer senare.

Vad har Jesus att säga i valbruset?

När svenskarna går till val i höst kommer samfunden att finnas på plats för att tala livsåskådning. Nu rapporterar tidningen Dagen (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=211289) att ungdomsversionen är här: ”Jesus for president”. Jag blev spontant glad och tänkte direkt på boken med samma namn av Shane Claiborne och Chris Haw. Sen blir jag lite deppig…

– Vi är inspirerade av honom. Men det han talade om var mer kyrkligt inåtriktat och med politiska budskap. Vår kampanj ska vara utåtriktad. Vårt huvudsyfte är inte att presentera politik, utan Jesus i ett politiskt brus under september, säger Eric Andersson.

Med kampanjen vill man dock inte ta bort fokus från riksdagsvalet. Han understryker att det fortfarande är viktigt att folk går till vallokalerna och röstar. Men samtidigt finns det frågor som politikerna inte tar upp.

– Vi vill att människor ska tänka till. I dag tänker många att tron hör till privatlivet, det tror inte vi. Vi vill hjälpa unga människor att våga kliva ut som troende och ta ställning för Jesus. En politiker kan aldrig lagstifta om inre frid.

Några reflektioner:
– Kristen tro, Kristus-efterföljelse handlar alltså främst om livsåskådning och ”frågor som politikerna inte tar upp”. Visst har man några poänger med detta, men att säga att kristen tro endast handlar om detta blir för mig helt konstigt. Samtidigt betonar man att många idag tror att tron hör till privatlivet, något man inte tror. Men säger man inte emot sig själva här? Ingen politiker kan lagstifta om inre frid, men allt annat kan man lagstifta om, eller? Att följa Kristus blir att rösta i samma system som alla andra, men att även betona att vi behöver inre frid.

Kontenta: politiska partier = styr det yttre, faktiska livet, Kristus= styr det inre livet.

– Handlar inte Claiborne och Haws bok väldigt mycket om att vara utåtriktad? Handlar inte hela boken om att som kyrka visa världen (utåtriktat) på att ett annat sätt att leva och tänka politik är möjlig? Handlar inte boken om att väcka kristna att våga tänka i andra banor och att Kristus har något att säga om politik (hur vi lever våra liv tillsammans)? Kanske beror på vad man menar med ”utåtriktat”. För mig är kyrkan ett tecken på något annat, att ett annat system, en annan värld är möjlig.

Några små snabba tankar från mig. Vill bara säga att jag inte har något emot att samfunden är synliga i valrörelsen med såna här kampanjer och jag undrar om jag bara är petig och sur, borde jag kanske vara glad över detta initiativ och att det görs NÅGOT? Min fråga är bara om detta är allt kyrkan har att säga?

Boktips till Eric Andersson: Jesu politik av John H Yoder. (finns här på sidan)

Ett litet tips bara…

Under rubriken resurser här på sidan finns en video där Rob Bell undervisar kring Uppenbarelseboken och att vara en motkultur. Har du en stund över så kolla in den och fundera över vad detta kan innebära detta valår i staten Sverige. Var ligger vår lojalitet? Vilka ”kejsare” kräver vår lojalitet i vår tid och på de platser där vi befinner oss? Vad händer om vi inte böjer oss?

http://video.google.com/videoplay?docid=1465663627958239828&hl=en