Kristus och makten

I den församlingsgemenskap jag tillhör ber vi morgonbön enligt kyrkans tidebönstradition. Våra morgonsamlingar brukar vara väldigt intressanta och härliga med olika människor i olika situationer i livet och med olika tro som samlas och ber och samtalar kring bibeltexterna. Dagens bibeltext var hämtad från Matt 27:1-26 och handlar om Judas och Jesus inför rätta. I samtalet slog det oss alla hur otroligt olika de olika parterna i texten hanterar sin makt. Översteprästerna använder sin makt och sitt inflytande till att få folket att ropa ”korsfäst” (skrämselpropaganda och våld?), Pilatus använder sin makt till att senare korsfästa (våld). Men Jesus, som i Matt 26:53 sagt att han har 12 legioner änglar till sitt förfogande (potential till våld), väljer att vara tyst och dö.

En kort reflektion i stilla veckan: hur hanterar jag min makt och mitt inflytande? I vilka situationer behöver jag vara tyst och ”dö”? Imorgon är det långfredag, det är då vi minns att Kristus dog, på söndag är det uppståndelsesöndag, det är då vi minns att det som dör med Jesus också uppstår med Jesus.

Gästbloggare: Kristoffer

Att finna en rytm

Som person är jag helt värdelös på att finna och behålla rytmer. Min familj och släkt är ett ”vandrande folk” som sällan stannar på samma plats för länge. Traditioner är ingenting vi är speciellt duktiga på att hålla heller. Kanske är det precis därför som tanken på att finna en rytm fascinerar mig. Det återkommande, det välkända och spänningen när det inte blir som vanligt, när något ovanligt sker i rytmen!

Som småbarnsförälder har jag motvilligt blivit tvingad att finna en rytm av mat, sömn och lek för att min son skall må som bäst. Detta har också fått mig att fundera över vilka rytmer samhället vill få in oss i. Min granne sa häromdan; ”Är livet inte mer än det här? Man vaknar, lämnar på dagis, jobbar, hämtar på dagis, osv…” Och vart 4:e år är det fotbolls VM, eller som här i Lund, Lundakarneval!

Här blir kyrkans egen rytm ett otroligt motkulturellt verktyg! På söndagen, veckans första dag, börjar inte med arbete, utan med vila och gudstjänst. Veckan börjar med uppståndelse, liv och vetskapen av att vi är älskade inte för vad vi gör utan för att vi är. Varje dag börjar (om man följer den judiska traditionen) på kvällen då vi går och lägger oss, vi inleder dagen med att vara totalt beroende av Gud. Kyrkoåret med sina skiften och teman låter oss följa en annorlunda rytm än vår omgivande kultur. Våra liv kretsar kring något större än semester på sommaren och Melodifestival på våren. Vårt liv kretsar kring Kristus, hans liv, hans undervisning, hans födelse, död och uppståndelse. Vårt år börjar med advent, vår ”nationaldag” är pingsten, årets höjdpunkt är påsken.

Må vi mer och mer finna en alternativ rytm som ger liv och mening och som är ett tecken för världen runtomkring oss.

Fred i fastan!

just de, från sammankomst 2010

Det finns lite videos från Sammankomst 2010, än så länge är bara två uppe, dessa:

Magnus Malm: Kommuniteten som tecken

och

Mariadöttrarna: Jag ber att de alla skall bli ett