Kära Psalters bjuder på primitivism

Lovsångarna som gav mig hoppet tillbaka kring lovsång har snällt lagt upp (och mer kommer) ljudklipp från deras anarkoprimitivistiska kristna samling som de haft. MEr info på www.psalters.org.

här är själva sidan för ljuden

gå dit

på tal om gratis, svarteskerm har lagt upp allt gammalt material på http://www.svarteskerm.wordpress.com för nedladdning om ni vill ha.

Annonser

Skriv på! stoppa Storebror att sälja till Storebror

Kolla in detta sverige vill sälja ett havsövervakningssystem till diktaturen Libyen som gör det lätt att upptäcka flyktingar som försöker lämna landet. Det är tydligen vanligt att flyktingar som försökt fly spärras in i Libyen på obestämd tid.

Skriv på för att stoppa skiten. Mer på länken ovan.

fred

dessa(icke individer) har påverkat mest i 00talet(?)

dagen hade en serie med folk som de menar påverkat kristenheten mest under 00talet, david åhlen följde upp med en ”yngre” manlig lista, och det fick mig att fundera om det inte är så att yngre generationer 70-80talister snarare påverkats mer av rörelser och nätverk än individer? Oavsett så tänker ajg att dessa individer som lyfts fram egentligen bara är ett ansikte för något annat, ett sammanhang, individerna utan sammanhanget hade inte haft inflytandet, så jag tror mer på att tala om trender och rörelser som påverkat än personer. Några nätverk/strömningar som påverkat 00talets kristenhet ur mitt perspektiv (som jag tycker då, låt oss erkänna att allt detta är subjektivt) är:

– Oasrörelsen/Ungdomsoas, en starkare karismatisk rörelse som dessutom är stor både inom svenska kyrkan och utanför finns inte i sverige, eller fanns i alla fall inte under 00talet.

-vineyard.

-speak, i början av 00talet kunde man inte snacka om rättviseprodukter utan att ses som allt för PK eller som vänster, nu ser vi att det är självklart för de flesta kyrkor, speak är i stort att tacka för detta i alla fall i ekumeniska sammanhang.

-aktivism/ickevåldsvågen med Annika, pelle, per, jonas etc. har framför allt väckt ickevåldsfrågan till liv i kristenheten.

-sos missionsskola

-kommunitets/kollektiv vågen (fast är egentligen för tidigt att säga nått om dess påverkan på kyrkliga landskapet)

-bjärka-säby

-kristen underjord (haha nåja)

haha

anton: att löna ont med ont

Det som sker i Afghanistan just nu är inte och kan aldrig vara lösningen. Skriften lär oss att ont inte kan besegras med ont (Luk 6:27, Rom 12:17, 1 Thess 5:15, hela passionsberättelsen etc.), och historien pekar på samma sak: de som genomför en ”rättfärdig” revolution eller ett ”rättfärdigt” krig inför i princip alltid ett nytt välde som är lika illa som det man ämnat störta. Jesusvägen är en annan: att älska människor och samhällen till förändring. Vågar vi lita på det?

Kom ihåg att be för situationen i Afghanistan, för de som drabbas och de som drabbar: alla behöver de räddas från ondskan.

Elof: 10 snabba

1. Effektivitet eller tålamod?

2. Hellre leva lite för mycket i samhället eller hellre leva lite för mycket utanför?

3. Punk eller reggae?

4. Stefan Swärd eller KG Hammar?

5. Matt 6 eller Joh 3?

(Nördnivån)

6. Hauerwas eller Gutierrez?

7. Zerzan eller Kropotkin?

8. Bjärka-säby eller Brickebacken?

9. TNIV eller NKJV?

10. Brian Mclaren eller Rob Bell?

Kommentera gärna ditt val också


sprider lite

ville bara hjälpa den här killen att sprida lite info, det är inte okej det här.

http://tuggarna.posterous.com/polisen-som-mitt-i-tunnelbanan-star

Elof: Barndop som revolutionär handling

Det är lika bra att erkänna det, jag är en sån som döper barn, en sån som alla hippa nyanabaptister och Jesusrevolutionärer tycker går rakt emot att se Kyrkan som en alternativ stat och en motkultur. Det är också lika bra att erkänna att jag har svårt för det synsätt som döper barn till höger och vänster utan att fundera kring vad dopet innebär.

Det är också lika bra att erkänna att jag diskuterat detta till (min) leda, detta blogginlägg skall mer ses som ett litet försök (som trots allt kommer göra folk besvikna) till att förklara varför jag inte ser en konflikt mellan barndop och min församlingssyn. Detta är alltså inget uttömmande dopteologisk bloggpost, bara mina snabba tankar) Jag kommer alltså inte orka disskutera så mycket, tycker ni det är dumt, må så vara, dålig blogg etik? ja..  men jag e för anarkistisk för att bry mig. Take it or leave it, vi kan snacka mer över en kaffe eller öl istället.

Att leva ett kristet liv i gemenskap

Kyrkan är till sitt väsen en fortsättning av det alternativa folk som Gud valt för att visa sin vilja för genom världen, som fick sin höjdpunkt med den alternativa konungen Jesus. Detta folk skulle vara till välsignelse för alla folk och länder, stammar och spårk. I och med den tidiga kyrkan breddas folkets gränser från det etniska Israel till en inkluderande kristi kropp, men det betyder inte att alla gränser för folket suddats ut, bara ändrats.
Kyrkan är människorna som i lärjungaskap vill lära sig att följa sin rabbi, Jesus. Leva ut det han undervisade i bergspredikan (Jesus utläggning av torah) och levde som ett exempel på. För detta krävs en gemenskap, en kropp som skall vara Guds armar och ben i världen.

Dopet är omskärelsen

I Israel var tecknet och ingången i folket omskärelsen (bara för män dock, kvinnorna slapp) alla barn som föddes som en del av folket omskärdes, och skulle sedan uppfostras i folkets seder och lagar (Torah). Även de som var hedningar som ville bli en del av folket omskärdes, även om man kunde vara en gudfruktig hedning vid sidan om folket också.

När så den tidiga Jesus rörelsen börjar döpa folk gör de detta för att visa på tillhörigheten till detta utökade/förnyade Gudsfolket. En av dessa är Paulus och han är en av de som i den tidiga kyrkan skapar en teologi för detta nya Gud gör. Han talar om dopet som omskärlelse (Kol 2:10-12). Något som den tidens läsare såklart skulle associera till något som gäller barn (men även vuxna som vill va en del av folket)

Dopet handlar om här och nu

Jag skulle vilja påstå att dopet handlar om här och nu, och inte vad som händer efter döden, dopet är ett verktyg, ett sakrament, för att hjälpa oss att leva det kristna livet här och nu. Bibeln talar om dopets konsekvenser här och nu, om ovändelse, lärjungaskap, om att döda sin gamla människa för att leva en ny mänsklighet. Senare tiders diskussioner, speciellt i lutherska kretsar har kretsat mer kring om dopet är frälsande, om det behövs för att få komma till himlen (eller uppstå till evigt liv).

Dopet som gränsdragning

När ett barn döps säger föräldrarna (som också antagligen är en del av gemenskapen) att de vill att ens barn skall fostras i och tas upp i församlingen. Församlingen tar genom dopet emot en liten revolutionär, som tillsammans med övriga gemenskapen vandrar på lärjungaskapets väg. I dopet blir barnets primära fostrande gemenskap församlingen och inte kärnfamiljen eller nationalstaten.

”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då skall ni få den helige Ande som gåva. För löftet gäller för er och era barn” (Apg 2:38-39)

Döpte den tidigaste kyrkan barn? – det vet vi inte, kanske. Paulus betoning på dopet som omskärelse kan tyda på detta, men det finns andra ställen som verkar tala för motsatsen. Vi kommer inte nå enhet i detta, tror jag, men vi kan ändå tillsammans välja att betona Guds rike och församlingen som en motkultur.

en lite annan dopdebbatt, pågår kring dopet på lite ställen, jag följer främst kolportören och såklart min broder Jonas Stigen.

och sist men inte minst. Det värdefulla bidrag som anabaptister gjort för min dopsyn är inte att förminska, dem fick mig att förstå min dopsyn än bättre än vad många goda lutherska teologer kunnat göra, kanske för att de inte horat lika mycket med statsmakten.