Oavsett om man ser den första församlingen i Apg 2 som ideal för nutida församlingsbygge eller ej, finns det gott om andra bibeltexter som pekar mot att Jesusfolket är kallat till en annan ekonomi än världens. Istället för att hålla hårt i allt man äger bör man vara generös, till den grad att om någon tar det som är mitt ska jag inte kräva det tillbaka (Luk 6:30). När Paulus uppmanar församlingen i Korinth att dela sina tillgångar med syskonen i Jerusalem frarmlägger han det som en naturlig sak, med målet att ingen ska behöva leva fattigt men inte heller i onödigt överflöd: alla ska ha lika mycket (2 Kor 8:13-15).
Det finns massor av intressanta texter om ekonomi och delande i Bibeln, men den stora frågan är vad vi gör av det idag? Visst borde det vara naturligt att dela på kostnaden om någon åker på en oväntad räkning eller parkeringsböter som gör att månadsbudgeten blir svår att få ihop? Om någon inte råd med nya kläder till sina barn eller ett nödvändigt tandläkarbesök, känns det självklart att församlingen/de omgivande kristna ställer upp? Jag längtar efter en sådan alternativ ekonomi, där det blir naturligt att nämna för andra om man har ekonomiska problem och där det är självklart att man delar sina tillgångar (utan att det nödvändigtvis blir en fullt utvecklad egendomsgemenskap, vilken i princip kräver livstidsöverlåtelse).
Dela tankar, erfarenheter eller idéer. Hur ser en praktisk Gudsrikesekonomi ut anno 2010?
Kristen underjord 
Sett detta, som bl a Shane Claiborne och The Work O The People är engagerade i?
http://www.relationaltithe.com/
har läst om det tidigare, ska ta mig en närmare titt!
Anton, jag tror på ett långsiktigt avvecklande av skattetvånget till förmån för det civila samhället, där kyrkorna tradtionellt sett har spelat en viktig roll. Samtidigt vänder jag mig mot din längtan efter en ”alternativ ekonomi” som inte tillåter överflöd. Bibeln bashar knappast kapitalägare som Moses eller Salomo trots deras, enligt vissa, ”onödiga” överflöd.
Glädjande nog kan jag dock konstatera att du håller viss distans till Jerusalemförsamlingen. Jag antar att du är införstådd hur det gick för dem.
Omsätt dina insikter i handling. Agera enligt den gyllene regeln och var därmed lyhörd för dina vänners behov. Själv kommer jag nog dock aldrig betala andras självförvållade parkeringsböter.
Om vi lyfter blicken tror jag att ett gott första steg på makronivå vore skatteavdrag på gåvor.
http://erixon.com/blogg/2009/11/stark-ideela-sektorn-med-avdragsratt/
är inte särskilt intresserad av att instifta en ny samhällsordning, inlägget berör församlingen (ett alternativ i samhället, en annan polis). vad gäller mose och salomo…det är ju människor i väldigt speciella situationer, och med Jesu inkarnation kommer nya bud. för andra åsikter om överflöd i GT läs tex Amos.
Jag undrar lite vad du menar med ”hur det gick för Jerusalem-församlingen”. Är det det gamla argumentet om att dom blev fattiga och behövde hjälp osv. Men om man läser Apg 2-4, är det då inte väldigt tydligt att egendomskapen dels är ett resultat av Andens gåva, i lika hög utsträckning som att människor blir räddade och att under och tecken sker, och dels att Lukas menar att Jesus undervisning om att lämna allt, sälja vad man äger och ge åt dom fattiga osv uppfylldes i Jerusalemförsamlingen?
Bra att du tar upp detta!
Skissade lite på alternativ idag: http://www.jlundstrom.se/#post4.
fint!
Jag är för en fullt utvecklad egendomsgemenskap. Förstår dock inte varför det skulle innebära livstidsöverlåtelse, även om det är idealet. Är det inte många som levt i full egendomsgemenskap en tid för att sedan bryta upp?
Dom flesta gemenskaper jag känner till med full egendomsgemenskap har också livsstidslöften (klostren, Bruderhof, hutteriterna). Jag tycker också att det hänger ihop. En sak som drar åt det hållet är frågan om vad man ska göra om man lämnar gemenskapen. Ska man då få tillbaka ”sina” grejer? Och är det då verkligen egendomsgemenskap?
Hur tänker du att man skulle göra om man vill ha det ena men inte det andra?
Hm… det är förvisso sant att egendomsgemenskapen blir nästan skenegendomsgemenskap om man får tillbaka sina grejer när man drar sig ut… samtidigt är det inte så det fungerar i ett äktenskap (som jag utan tvekan ser som fullt utvecklad egendomsgemenskap)? Jag tror att vi behöver göra fler nyanser här. Egendomsgemenskap på livstid är inte samma sak som egendomsgemenskap under en period. Men om man verkligen delar allt och inte kallar något för sitt ser jag det som full egendomsgemenskap, även om det kanske tar slut någon dag.
Förstår inte frågan i sista stycket.
Jo jag håller väl med kanske, även om jag lutar åt någon form av livstidslöften, åtminstone att man inte lämnar bara när man själv vill.
Med sista frågan undrade jag hur man ska göra praktiskt om man lämnar gemenskapen. Det finns förstås flera lösningar, men har du några spontana tankar? Ska man få med sig en viss summa tex? (Den frågan är ju aktuell även om man har livstidslöften eftersom folk lämnar ändå ibland.)
Det optimala i en gemenskap är ju att alla har det man behöver, resten ger man bort till bistånd. När någon lämnar får den personen då ta det nödvändigaste. Antagligen har den personen en inkomst också. Det är svårt att säga en bestämd summa. Det är nog något man får bestämma där och då i varje enskilt fall.