anton: en uppoffrande efterföljelse?

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. (Matt 16:24-25) tauppkorset

I den senaste tidens möten med olika gestalter i kyrkohistorien har det slagit mig att många av dem som vi idag citerar och ser upp till har detta gemensamt: de har tackat nej till något (karriär, egendom, familj, respekt, titlar, maktpositioner etc.) för att helhjärtat ägna sig åt att bli Gudsälskare och Jesusefterföljare. För egen del, och som jag uppfattar mycket av det som kyrkan nu predikar, finns alltför ofta en idé om att kunna leva ungefär som alla andra och bara lägga till efterföljelsen som en form av plusmeny. Att följa Jesus blir då ett tillval som förvisso inkluderar nya praktiker (bön, gudstjänstliv, generositet bl.a.) men som inte kräver att jag lämnar något av det jag hittills har eller gör. Att som en del av efterföljelsen medvetet välja bort saker ses på med viss skepsis, och askes är något vi gärna undviker (för vi är ju frälsta av ”nåd allena”!).

För den som vill leva Jesuslivet bör dock askes (i ordets egentliga betydelse: övning) vara en självklarhet, och i detta ingår att inte bara säga ”ja” till Jesu utmaningar och kärlek utan också ”nej” till sånt som hindrar oss på vägen. Således kan det innebära att jag istället för en timmes slösurfande på kvällen tar tid i bön, Bibelläsning eller ringer en vän som behöver uppmuntran. Det kan innebära att jag någon gång säger nej till mat i en solidarisk handling med de miljarder bröder och systrar som svälter varje dag.

Givetvis innebär uppoffring olika för olika människor, men det viktiga här är att se att livet som lärjunge inte innebär att vi får ytterligare aktiviteter att lägga in i schemat där vi kan fortsätta leva som vanligt; efterföljelsen är snarare grunden för vårt övriga liv. Här har församlingen en viktig roll: den kristna gemenskapen hjälper oss att ta steg i uppoffring och delande av våra tillgångar. Det är i alla fall så Jesus tänkte att det skulle fungera:

Jesus svarade: ”Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. (Mark 10:29-30)

I församlingen får vi en ny familj, och vart vi än kommer i världen finns kristna bröder och systrar som öppnar sina hem. Därför kan vi frimodigt, när vi upplever att Jesus utmanar oss till det, offra delar av vår bekvämlighet/egendom/tid/trygghet, och ”mista vårt liv” för Jesu skull.

Hur tänker du?

Annonser

11 kommentarer

  1. Intressant fundering. Tror jag borde fundera över den själv.

  2. preach it! När vi hade besök av ett par från den anabaptistiska kommunitetsrörelsen Bruderhof (www.churchcommunities.com) härom veckan, så var också just detta mycket av deras budskap. Man måste välja sida, systemet eller Guds rike, och att följa Jesus innebär att vi måste vända ryggen till mycket, även en del av det vi håller mest kärt.

    Sen tycker jag man kan fundera över vad ”korset” är. Vi har ofta gjort det till en synonym för allt lidande. Jag tror (som John Yoder också påpekar i ”Jesus politik”), att ”korset” är den förföljelse man råkar ut för för att man gör Guds vilja. Och Jesus verkar mena att förföljelse hör till efterföljelsen.

    • japp, jag var i skrivandets stund delvis inspirerad av dessa människor, det var väldigt givande att samtala med dem! tack för inbjudan.

      tror inte heller ”korset” är i betydelsen allt lidande som möter oss, utan det lidande som sker i konfrontationen mellan Riket och världen.

  3. På min blogg citerade en besökare Ulf Ekmans tankar kring att askesen är heretiskt, gnostiskt och ogudaktigt apropå min bloggpost om ökenfäderna. Han skrev att enligt judiskt-kristet tänkande är det skapade gott och en gåva från Gud, och tanken att kroppen är ond och att vi ska avstå från materiella njutningar är hednisk. Jag tänkte att det var en typisk Ekman-åsikt, han är ju rik som ett troll. Och så tänkte jag att han säkert tycker att Jesu bud om fasta och offer och enkelhet är hedniska.

    • well, askesen gick ju lätt till överdrift hos gnostikerna, så det är en förståelig reaktion. men man kan förstås praktisera askes och ändå ha en kristen syn på kroppen (dvs. att den är en del av Guds skapelse, om än fördärvad som allt annat av synden). askes är inte och kan aldrig bli en frälsningsfråga, utan är snarare ett sätt för lärjungen att lära känna Gud närmare.

      • Gnostikerna var karismatiker med så om man överger allt som gnostikerna pysslade med blir man ganska avskalad…

    • Men det var nog den ”gamla” Uffe.. Det finns två olika..

  4. Intressanta tankar… Jag tror aldrig att efterföljelsen är tänkt som en plusmeny, utan det blir livet – något som allt annat får underordnas. Jag känner igen tänket lite, att det blir som någon slags extra aktivitet: ”Hur ska jag få plats med det, jag har ju redan fullt upp?”. Jag tror det är viktigt att få tillbaka en helhetssyn på livet, där man inte skiljer församling och efterföljelse åt från ”resten av livet”.

    Tack!

  5. Hej!
    Till att börja med så vill jag bara säga att jag inte skulle klassa mig själv som kristen, även om jag fortfarande står som medlem i gamla statskyrkan. Pendlar mellan ateism, agnosticism och deism, och läser allt mellan himmel och jord (precis avslutat Olle Carlssons Kristendom för ateister och påbörjat Richard Dawkins Illusionen om Gud). Jag är ändå otroligt fascinerad av delar av bibeln, speciellt NT och skapelseberättelsen (som för mig som naturvetare tycks stämma i stora drag med den vetenskapliga). Jag tror att Jesus, oavsett om han funnits eller ej, spred idéer som även idag skulle rasera samhällsstrukturen fullständigt. Han tog till sig de fattiga och utstötta, folk av fel etnicitet, tro och kön och var kanske den första att predika alla likas värde.

    Är det tillåtet och möjligt att, även om man är tveksam till att Guds son verkligen verkat på jorden, leva efter de värderingar som Jesus predikade?

    • Jag tänker såhär Jakob: De första lärjungarna började inte sin bana med Jesus med att de hade fattat alla teologiska eller trosmässiga sakerna, eller ens att de visste helt vad de gav sig in på. De började med att följa honom och lärde sig under tiden, så kan även du göra, men var öppen för att Jesus kanske kräver mer av dig än vad du först trodde och kanske börjar du också inse att relationen till Jesus gör hans värderingar så mycket mer … hmm.. goa.

      Jag vill tipsa om några böcker/filmer:
      1. Rob Bell – Elvis som hötorgskonst
      2. Rob bell – Everything is spiritual (film, finns på torrent sidor om du är lagd så)
      – tänkte på denna film pga av det du skrev om skapelseberättelsen.
      3. Brian Mclaren – Jesu hemliga budskap

      skulle säga att dessa tre tips är klar mycket bättre än Olle Carlssons bok, även om den också har sina bra sidor.

      lycka till i sökandet. och välkommen till Kristen Underjord (för visst är de första gången du skriver?)

  6. Att jag lämnade den etablerade frikyrkligheten har allt med att göra med att jag måste bevara min tro.. Får panik av att vara med i tiondegivande kompromissande frikyrkoförsamlingar där de mesta pengarna går till att sponsra ett religiöst aktivitetsbaserat kyrkoliv.. Det är precis som om man i Kyrkan kan lugnt sova vidare bara man fullför sin ”kristna plikt” genom att gå på alla möten, underordna sig ett hierarkiskt ledarskap i kyrkan och fint rätta sig i ledet.. Kristendomen och frikyrkligheten är så mysig och trevlig men under ytan så världslig eftersom vi är som folk är mest (Fast med denna ”plusmeny”) Jag vill inte lämnas i fred med min egen synd, min egen stolthet och bekvämliget. Jag vill ge allt, dela allt, där Jesus får vara huvud och alla är bröder och systrar med Jesus som huvud. Religion handlar om att följa Gudsmän som vill multiplicera sig själva och ha folk under sig medan Jesus handlar om överträffa varandra i tjänande och alla positioner är oviktiga. Gud hatar när vi ser upp till tjänstegåvor som några slags småpåvar i Kristenheten, det är så i grunden obibliskt… Men alla tjänstegåvor, nådegåvor osv kommer resas upp i en organisk miljö där ingen ser upp till ngn annan än Jesus och där allt handlar om Jesus!! Det är väl mitt kors tror jag att bli stämplad som upprorsmakare men jag gör bara uppror mot det som från början är ett uppror mot Guds ursprungstanke med Församlingen… Jag måste följa Jesus på ett sätt som jag kan stå för gentemot de som inte är Kristna även om jag blir förföljd av den etablerade Frikyrkligheten.. Guds Rike och Babylon finns i oss alla och Andens svärd måste få åtskilja.. Det går genom hjärtan och rakt igenom alla Kyrkor och samfund!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s