Nytryckning av Alla varelser.

Vår omtalde och diskuterade djurvänliga bönbok ”Alla varelser ropar till dig” är inne för omtryck, den gamla tryckningen är slutsålt. Dagen skriver om djurvälsignelser i USA, kanske vet de inte att det förekommer i sverige också?

Det här med djuretik, äta eller inte äta kött, medlidante mot djur har varit lite i skymmundan på Kristen Underjord de senaste tiden. Men vi har fått mycket nya läsare sedan sist, så jag tänkte bara kolla.

Kommentera gärna om du är:

Vegetarian (inge kött eller fisk, men ägg och mjölk)

Vegan (inge animaliskt alls)

Köttätare (äter döda kroppsdelar)

Freegan (Äter gratis/hittat mat)

Skulle va intressant att se hur spridningen är bland våra läsare.

Annonser

anton: en tillrättavisande gemenskap?

no-judgmental-peopleEn av de allra svåraste bitarna med församlingsliv är, som jag ser det, uppgiften att tillrättavisa andra i gemenskapen om de uppenbarligen gör något orätt. För å ena sidan finns Jesu ord om att inte se stickan i andras ögon utan snarare ta hand om bjälken i mitt eget öga först (Matt 7:1-5) och å andra sidan läser jag Matt 18:15-18 som tydligt uppmanar mig att tillrättavisa min broder/syster. Dock talar den senare texten om när någon har gjort mig en orätt, snarare än något jag uppfattar bryter mot Jesu lära och efterföljelsen. I Lukastexten talar texten om en mer allmän orätt handling, som inte nödvändigtvis drabbat mig personligen (Luk 17:3). Paulus är väldigt tydlig i sina brev till Timoteus och Titus, där tillrättavisningen av bröderna/systrarna verkar vara en naturlig del av det kristna ledarskapet/livet (2 Tim 4:1-5, Tit 2).

Det finns givetvis fler texter som tar upp närliggande bitar, inte minst är ju Paulus brev ofta skrivna som kärleksfull tillrättavisning när de olika församlingarna har problem och en del börjat avvika från Vägen. Hur fungerar det idag? Hur kan jag, själv syndare, på ett ödmjukt och kärleksfullt sätt tillrättavisa eller samtala med en broder/syster som verkar vara på väg åt fel håll? Och finns mandat för gemenskapen att påverka en enkild medlems yrkesval? Att en kristen inte bör jobba inom porrindustrin eller som bödel tror jag de flesta ser som självklart, men hur blir det med militärer, poliser, vapenindustriarbetare, politiker etc? Får jag ifrågasätta mina kristna syskon om de satsat 20 000 på en platt-tv, eller 250 000 på en mercedes? För mig är det här sjukt svåra frågor, för hur ”rätt” jag än kan tycka mig ha i vissa frågor blir jag ändå en i raden som med bjälken i ögat vill dra ut folks små stickor…

Hur tänker du?

Samuel: Korset är absurt.

Har av olyckliga omständigheter blivit sjukskriven. Nu när jag inte har något jobb att skylla på har jag börjat läsa. Äntligen har jag tiden att lära mig Kierkegaard. Jag finner det ytterst intressant.

Man kallar Kierkegaard för den existentiella filosofins grundare. Ofta missförstår man det uttrycket med att jämställa Kierkegaard med Sartre. Kierkegaards existentialism är först och främst en reaktion på den spekulativa filosofin, den som Hegel så förtjänstfullt hade format. Kierkegaard läste filosofi på universitetet i Köpenhamn. Där lärde han sig att älska Hegel. Men efter en personlig upplevelse som han själv kallar för jordbävningen så bytte han ut Hegel mot Job.

Den sepkulativa filosofi var en hyllning till förnuftet. ”Ej le åt något, ej gråta över något, men förstå allt” myntade Spinoza vilket blev en grund tes för den spekulativa filosofin. Syndafallet var inte egentligen ett fall utan det bästa som hänt mänskligheten. Syndafallet gav oss förnuftet. Det är inte förän Adam äter av den förbjudna frukten som människan lär sig att skilja på det goda och det onda. Filosofins grund, förnuftet. Här blir sanningen en princip som även Gud måste förhålla sig till. Gud blir underställd förnuftet. Det är därför man i sån ändlig fascination diskuterar om Jesus verkligen gick på vattnet. Kan Gud göra det omöjliga? Nej säger den spekulativa filosofin. Naturliga lagar är inte längre en beskrivning för hur Gud skapat världen att fungera, utan det är lagar vilken även Gud blir underställd. Nej Jesus gick inte på vattnet för att det strider mot naturens lagar, det är fullständigt oförnuftigt att göra det. Det är förnuftet som frälser oss.

Kierkegaard vars jordbävning hade lärt han att hata Hegel och den spekulativa filosofin, därför att den spekulativa filosofin kunde förstå men varken le eller gråta. För Gud är ingenting omöjligt. För har man tro som ett senapskorn kan man flytta berg. Detta är det absurda, detta är det oförnuftiga. Gud retar vårt förnuft genom det absurda. Bibeln är full med denna absurditeter. Korset är absurt. Det är här tron blir frälsande. Tron på förnuftet, det timliga är synden. Tron på det absurda, det omöjliga, det eviga är frälsningen. Det etiska måste ifrågasättas. Om Abraham skulle bli dömd av det etiska skulle han finnas skyldig. Det finns ingen ursäkt för att offra sina barn till Gud. Men ändå benämns han som trons fader, just för att han ifrågasatte etiken för sin kärlek till Gud. Förtröstan låg inte på hans förnuft utan på att Gud är god.

Förnuftet har murat upp en en stenmur framför oss som säger vad som är möjligt och inte möjligt. För att finna den sanna friheten den som bara den riktiga sanningen kan ge då måste vi igenom den muren. Detta är frälsningen.

Elof: Las Abejas/Bina

Många har kommit i kontakt med Zapatisterna och därigenom kampen för Chiapas regionen i Mexiko. Deras ikon subcomandante Marcos brukar kallas en postmodern Che Guevara. Den ursprungsbefolkningen som numera finns inom Mexicos gränser har utstått mycket genom historiens gång och det är lätt att känna sympati och förståelse med zapatisternas kamp även om den inte frånsäger sig våld som ett medel. Dock har de sedan de första krigshandlingarna och sammandrabbningarna med Mexikos militär sysslat med andra aktionsmetoder än våld. Så i jämförelse med att stödja svensk vapenexport till aktivt krigsförande längder så skulle ett stöd för ett förtryck folkgrupp och deras frigörelse rent känslomässigt ligga närmare för mig. Men som en Jesu efterföljare är vi inte kallade att ta upp vapen och kämpa den kampen. Även om några befrielseteologer genom historien har försvarat våldsanvändande så har de flesta varit ickevåldsliga. I den kamp som civilbefolkningen för i Chiapas finns det dock en grupp som försöker förena att kämpa för rättvisa för ursprungsbefolkningen och de fattiga, mot nyliberalismen och globaliseringen med att följa fredsfursten Jesus. Denna grupp kallas för Las Abejas, eller Bina. När zapatisterna reste sig mot militären stod Las Abejas i solidaritet med denna grupps mål men inte dess metoder och valde alltså ett annat sätt att kämpa mot orättvisorna är zapatisterna.

Dom är vad man närmast skulle kunna kalla ett litet samhälle mitt i de övriga samhället, de försöker i sin region leva sitt i liv i syskonskap, fred och förlåtelse. De är mest kända för att Mexikos militär begick en massaker på dem tidigt i kampen mot zapatisterna. Den så kallade Acteal massakern dä 45 (både gamla och unga) människor blev dödade trots att de inte gjorde väpnat motstånd. Martyrer helt enkelt. Här brevid finns en bild därifrån.

Las Abejas begynnelse är inte helt enkelt att avgöra men en spännande berättelse är att de startades för att frita några av sina vänner som blivit tillfångatagna under bråket om landet. Tillsammans gick de en pilgrimsfärd till fängelset, där de bad, sjöng och dansade. De satte sig framför katedralen och fler och fler slöt up, tillslut var det fler än 5000 pers. Myndigheterna släppte tillslut de fängslade med motiveringen ”bevisen har försvunnit.”

Värderingar

Las Abejas försöker leva efter ett gäng värderingar som jag tycker är mycket spännande med tanken på den situation de befinner sig i.Dessa är:

– Ekumenik: De flesta medlemmarna i Las Abejas är katoliker, men de finns även ett gäng protestanter och även några som väljer att leva som klassiska maya folk fast de fyller innehållet med kristen tro. En ganska brokig skara, men sen när har inte kyrkan varit det? De värderar öppenheten gentemot de olika kristna traditionerna men står i stark koppling till befrielse teologin och speciellt den katolska biskopen av Chiapas Samuel Ruiz.

– Överlåtelse till bön, fast och bibelläsning: denna punkt talar ganska mycket för sig själv, men det är intressant att när sociala kyrkorörelser i väst ofta tappar bort detta ”andliga” så har Bina en större överlåtelse och fokusering på det. Beslut tas efter en betydande tid i bön, vilket också borde sända signaler till oss.

Inhemsk teologi/kontextuell teologi: I sitt kamp för lokal- och ursprungsbefolkningen och i sin starka koppling till Katolska kyrkan så har de också starkt propagerat för att den katolska tron, eller den kristna, måste inkarneras i och ur den lokala kontexten. Några av Bina har gått längre än andra i detta och använder sig av gamla Maya inslag, i klädsel och ritualer, oftast dock med en omfokusering och omdefinering till kristen teologi och budskap.

Försoning och förlåtelse: Inspierarade av försonings kommitén i Syd-afrika (bland annat som jag fattar det) och framför allt i Jesu natur, har de betonat vikten av att förlåta förövrarna, och de som dödade deras medlemmar i massakern. Detta är enda sättet för att få till en riktig fred. Kanske skulle man här kunna disskutera fred och försoning. Någon har ju sagt att den stora skillnaden mellan fred och försoning är att man kan köpa fred.

Kaffe

De driver numera ett odlar kooperativ, som heter Maya Vinci, som är rättvisemärkt och ekologiskt, men jag har inte hittat ett sätt att få det till Sverige ännu.

Dödsrunor

De ger uttryck för att de som blev dödade i massakern skall minnas, och därför vill jag också här publicera namnen på de som blev dödade:

Namn Ålder
Lucia Mendez Capote 13
Vicente Mendez Capote 5
Manuel Santiz Culebra 57
Loida Ruiz Gomez 21
Victorio Vazquez Gomez 22
Graciela Gomez Hernandez 3
Guadalupe Gomez Hernandez 2
Roselia Gomez Hernandez 5
Miguel Perez Jimenez 40
Antonia Vazquez Luna 27
Rosa Vazquez Luna 14
Veronica Vazquez Luna 20
Margarita Vazquez Luna 3
Juana Vazquez Luna 8 månader
Ignacio Pukuj Luna okänt
Micaela Pukuj Luna 67
Alejandro Perez Luna 16
Juana Perez Luna 9
Silvia Perez Luna 6
Maria Luna Mendez 44
Nanuela Paciencia Moreno 35
Maria Perez Oyalte 42
Margarita Mendez Paciencia 23
Daniel Gomez Perez 24
Susana Jimenez Perez 17
Josefa Vazquez Perez 27
Maria Capote Perez 16
Martha Capote Perez 12
Micaela Vazquez Perez 9
Juana Gomez Perez 61
Juan Carlos Luna Perez 1
Antonia Vazquez Perez 30
Lorenzo Gomez Perez 46
Sebastian Gomez Perez 9
Daniel Gomez Perez 24
Juana Perez Perez 33
Rosa Perez Perez 33
Marcela Luna Ruiz 35
Maria Gomez Ruiz 23
Catarina Luna Ruiz 31
Marcela Capote Ruiz 29
Marcela Capote Vazquez 15
Paulina Hernandez Vazquez 22
Juana Luna Vazquez 45
Alonso Vasquez Gomez 46

Kommuniteten Oikos är online

Kommuniteten jag fått äran att vara med i finns nu online också.

http://www.kommunitetenoikos.wordpress.com

anton: kyrkovalet

Jesus i politiken... I dagarna är kyrkovalet i Svenska kyrkan något av en snackis i kristna kretsar, vilket gör det lämpligt att lyfta en del frågor kring hela den här prylen. Att Svenska kyrkan (vilket i sig är ett olyckligt namn) fortfarande, separationen från staten för tio år sedan till trots, styrs av valda politiker är ytterst märkligt. Förvisso behöver kyrkan någon form av ledarskap/struktur (inte minst en kyrka som på pappret omfattar typ 6 miljoner ”medlemmar”), men vad har partipolitik med Kristi kropp att göra? Jesus själv var, minst sagt, ointresserad av världens politik (hur kunde annars både Simon Seloten och Matteus finnas bland de tolv?). Snarare predikade han i ord och handlingar om Guds rikes politik, där Gud själv regerar och där nyckelorden snarare är ”självutgivande kärlek” än ”maktposition” eller ”styre”.

I all partipolitik finns nerlagd en idé om att med alla (lagliga) medel övertyga folket om att just deras syn på hur världen ska styras är den rätta, och att det bara är de liberala/socialistiska/konservativa värderingarna som kan skapa ett ”gott samhälle”. Jesus, å andra sidan, tackade bestämt nej till världens makt (Matt 4:8-10 ; Joh 18:36 ; Fil 2:6-11), och predikade om ett annorlunda rike:

Men Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. (Matt 20:25-27)

Med andra ord ett rike som genomsyrar tillvaron som en jäst i degen snarare än söker sig till maktens korridorer för att där genomföra sin ”kristna politik”. Jesus hade mångas förväntningar på sig att vara den reformator som medelst makt/våld skulle genomföra revolution och köra ut romarna ur Israel, men tvärt emot vad folk hoppades på besegrades makterna på ett annat sätt – genom självuppoffrande lidande och död (Kol 2:15).

Att det ens finns politiska partier i kyrkovalet är, mot bakgrund av det ovan skrivna, för mig en situation helt främmande från Bibelns berättelse om Jesus. Jag tar inte upp maktcentraliseringen här, vilken också den är problematisk, utan lämnar härmed ordet fritt med ett avslutande citat från Jacques Ellul:

Should christians join existing movements, those that are most just; should they, for example, side with the poor man; or does christianity have something really specific and unique that should not be mixed up with anything else? Does God want to carry out a different action in history through christians, who consequently don’t need to adopt ready-made plans and doctrines? I’m totally in favor of the second perspective […] So it is not a matter of founding a party or a christian labor union or of uniting christians around a social doctrine of the church. Nor is it that christians should join any particular political party. (”Season”, s 90)