Samuel: Tankar från frizon#3 – frizon i min skalle

Lite efter alla andra kommer nu mina tankar om frizon. Tänkte göra det i någon slags list form eftersom jag tror det är effektivast. Och som vi vet från tillägsboken: saliga de effektiva ty de ska få mycket applåder.

roligaste undervisning: när jag fick lära jumper svenska.

Värsta morgonen: när björn skrämde livet ur mig.

bästa verktyget: måste vara yxan. Den användes inte bara för att göra dom mest vågade funktionärs t-shirtarna virustältet skådat utan även för att laga trummorna. Det var kul.

Veckan motto: det är punk!

veckans punk estetik: Dance you party animal skylten!

Veckans konstiga stämning efter skämt: när jag försökte få skratt från ett pastorspar ang syndfrisädestömmning. Tvekan ger ingen poäng!

Veckans konsert: Tekla Knös blir min peak. Inte för att jag är ett die hard fan. Men för att det var en sån sjuk upplevelse. Soundcheck är överskattat.

Veckans sms: Jag har slut papper kan du hjälpa mig? (skickat från ett toabås i ladan. jag fick hjälp)

Veckans uppmuntring: Bra dansat! sa Sanna La Fleur och jag tog åt mig även om hon inte menade mig.

veckans uppgift: helt klart att få vara med och tjäna vid nattvardfirandet i magasinet. Det är otroligt häftigt att få vara en del av en så läcker kropp som jesus.

Veckans impuls: När jag tvingade lina att klippa mig just innan en spelning. Tack Lina det blev grymt bra! Nästa år tycker jag att Virus borde erbjuda klippning!

Veckans misstag: När jag sa blod istället för kropp vid nattvarden plus att jag råkade nyp elof i stjärten under frid hälsningen. Hmm.

Veckans sammanfattning: Sjukt kul. Jag som trodde jag var för gammal för sånt här. Roligt att träffa alla! Låt oss nu breda ut Guds rike!frizon 039

Ett bloggtips

Gå gärna in på Mikaels utmärkta blogg ”Hela pingsten”, som förtjänar besök. Där behandlas olika ämnen som kyrkohistoria, ekonomi, väckelse och karismatik på samma självklara sätt.

http://helapingsten.wordpress.com

Elof:Husförsamlings-Luther

Jag bryter frizoninläggen för en kortis:

Ibland får jag frågan hur kommunitetslivet går ihop med det lutherska arvet, och det är en diskussion som borde tas djupare. Men jag vill bara posta ett citat som jag först sprang på på Jonas Lundströms numera nedlaggda blogg för några år sedan.

But the third sort [of Divine Service], which the true type of Evangelical Order should embrace, must not be celebrated so publicly in the square amongst all and sundry. Those, however, who are desirous of being Christians in earnest, and are ready to profess the Gospel with hand and mouth, should register their names and assemble by themselves in some house to pray, to read, to baptize and to receive the sacrament and practise other Christian works. In this Order, those whose conduct was not such as befits Christians could be recognized, reproved, reformed, rejected, or excommunicated, according to the rule of Christ in Matt. xviii. Here, too, a general giving of alms could be imposed on Christians, to be willingly givenand divided among the poor, after the example of St. Paul in 2 Cor. ix. Here there would not be need of much fine singing. Here we could have baptism and the sacrament in short and simple fashion: and direct everything towards the Word and prayer and love. Here we should have a good short Catechism about the Creed, the Ten Commandments, and the Lord’s Prayer. In one word, if we only had people who longed to be Christians in earnest, Form and Order would soon shape itself. But I cannot and would not order or arrange such a community or congregation at present. I have not the requisite persons for it, nor do I see many who are urgent for it./Martin Luther, 1526

Tankar från virustältet09 #2

frizon 118Anton delade med sig av sina tankar här om dagen. Här kommer mina. Jag skal vara ärlig, jag är sliten. Detta årets virustälts planering och genomförande i kombination med mina övriga livsvilkor just nu har gjort att jag egentligen är ganska tom. Helt naturligt. Men i kombination finns det en stor tacksamhet. Dessa saker är jag speciellt tacksam för:

– Några av virustältetsspelningar. Glädje över att vännerna i Tekla Knös ville spela, och glad över hur fantastiskt det blev. Glad över Restriction of liberty som rent musikaliskt inte sticker ut så mycket, men som i kombination med dem de är som personer och den kombination av hårdhet, glädje, kärlek och självdistans skapar ett toppen band som kommer blir riktigt bra. Vännerna i Happy Antiloop Team som hoppade in i sista stund och verkligen utstrålade kärlek till varandra och oss.
Men för min del lever ändå Svarteskerms (som jag är med i) spelning starkast kvar, jag är oherhört tacksam för att Tekla-markus övertalade mig att vi skulle spela. Jag är också tacksam för alla fina människor som kom och dansade i en vänlig moshpit och offrade sin tid för att se oss. jag har aldrig vart så taggad på scen, och jag kommer minnas spelningen.

– Mötena med folk. Som alltid är vårt fokus med Kristen Underjord att mötas och samtala om efterföljelse och livet i stort. Det blev inte lika många samtal för mig i år som förra året, men de jag hade med folk var väldigt fina. Alltifrån lite mer skämtsamma lära känna varandra snack till ärliga samtal om efterföljelse, allt lika viktigt och uppbyggande. Jag minns speciellt ett snack med två personer efter ett av mina seminarier, det kändes ärligt och gav mig mycket. Tack alla nya och gamla vänner!

– Bredden på festivalen. Många har sagt det innan, men frizon behövs. ingenstans möter jag en sån vänlig och go bredd på en kristen festival. I ena hörnet fanns vi och kritiserade att söka makt, i andra hörnet fanns KD och CUF och sökte denna makt. Spännande. I ena hörnet fanns Kristen Kupp med sin avguda nationalsång och i andra hörnet aktivisterna som snodde deras svenska flaggor;). Det enda som egentligen va dåligt med årets festival va maten, små portioner till dyrt pris, och förfärligt skött av köket med hur de bemötte oss vegetarianer och veganer.

– Gud. Jag kunde känna Guds gemenskap med oss i omgivningarna, i mötena, under flera spelningar, i glädjen, allvaret. Subjektivt, ja visst, men inte mindre viktigt för mig. Jag tycker mig se (önsketänkande?) att Guds Ande rör fler och fler folk att ta upp och tänka över de frågor vi brinner för, som ickevåld, församlingen som mot/för-kultur och efterföljelse av Jesus inkl. hans avståndstagande av makt och hans undervisning i bergspredikan. Va tycker du? Är det bara en ny fluga? Eller är det något på G?

Jag lämnar här över facklan till Samuel, eller Björn eller nån som vill ta vid.

Anton: Tankar från Frizon 2009 #1

Åter i föräldrahemmet, lagom sliten och lite skönt nöjd som jag (oftast) är efter en festival, är det dags att sammanfatta några intryck och tankar från veckan. Liksom förra året kommer vi släppa fram flera röster, för att bredda och ge uttryck för fler infallsvinklar.

För mig var det nionde festivalåret, men första gången som medarbetare i Virustältet (som, liksom förra året, sköttes i samarbete med våra vänner i Tentwork), vilket blev en nice erfarenhet. Varje år tycks festivalen utvecklas och ta nya, i svensk kristenhet ibland rätt modiga, steg i ett ärligt sökande efter hur livet som Jesu lärjunge kan/bör te sig i den tid och situation vi lever i just nu. Att på samma dag kunna vara med på ett seminarium om helande (där Gud botade en med dålig syn och tog bort en kronisk huvudvärk från en annan), för att bara några timmar senare sitta tillsammans med bröder och systrar från olika håll i världen och diskutera huruvida kristna bör vara partipolitiskt aktiva eller inte, måste ändå ses som ganska unikt i kristna kretsar. Det jag bär med mig hem är just detta naturliga omfamnande av hela livet, och inte minst alla de samtal och möten jag fått med andra människor som kämpar med sin efterföljelse.

Möjligen hade jag önskat att det blivit fler naturliga samtal med besökarna i tältet, nu vart det för egen del mest snack med medarbetarna (vilket iof inte är fy skam!) och samtal i samband med seminarierna. Detta beror givetvis mycket på mig själv, och till nästa år kommer jag förmodligen vara lite mer aktiv i att snacka med gästerna. Hur som haver känns Frizon 2009 som ytterligare ett ljust minne att bära med sig, och om Herren dröjer och jag får leva blir det säkerligen till att återvända nästa sommar igen. Den gången med myggmedel i bagaget.

Jag är väldigt nyfiken på vad ni som kom och hälsade på oss tyckte om det hela: vad var intressant, vad kan göras bättre, hur upplevdes stämningen i diskussionerna under seminarier etc. Kom hemskt gärna med respons!