anton: kloka ord

Varför ska vi förlåta varandra? För att Gud gör det. Varför ska jag avstå från att försöka bli så rik som möjligt? För att Jesus avstod från sin rikedom för att bli som en av oss. Varför ska jag köpa rättvisemärkt kaffe? För att Gud är rättvis. Varför ska jag undvika att flyga? För att Gud älskar den här planeten. Varför ska jag vara trogen min hustru? För att Gud är trofast. Varför ska jag tala sanning? För att Jesus är sanningen. Varför ska jag avstå från våld när jag angrips? För att Jesus gick korsets väg.

Visst finns det på varje punkt många andra goda skäl att välja denna väg. Men i botten är lärjungens vägval inte ett gensvar på vad om är nyttigast, effektivast, miljövänligast, humanast eller rättvisast. Det är ett gensvar på vem Gud är: ”…så som er fader i himlen…” Kanske man kan säga så: Sikta på människan och du blir ett djur. Sikta på Gud och du blir en människa.

/Magnus Malm i Ett hjärta större än världen, s 91-92

(Recension och tankar kring boken som helhet kommer om ett tag.)

Annonser

5 kommentarer

  1. läser den just nu också. det är bra. 🙂 Vi kanske skall samrecensera den?

    peace

    • ah, kanske de! får styra när vi läst klart, själv har jag en bit kvar…

  2. ”Kanske man kan säga så: Sikta på människan och du blir ett djur. Sikta på Gud och du blir en människa.”

    Av någon anledning känner jag mig mycket obekväm med de citerade orden.
    Skymtar jag en motvilja mot den ”djuriska” sidan av vår skapnad. ”Av stoft från jorden” skapade han oss, och blåste in sin Ande. Till sin avbild. till man och kvinna skapade han oss.

    Det ”djuriska” och det Gudomliga förenas. Gud är osebar utan skapelsen. Gud är otänkbar utan skapelsen.

    Samma mysterium som återkommer i Kristi person. Han är 100% Gud och 100% människa. Genom sin uppståndelse återger han oss möjligheten att förenas med Gud, att bli gudomliggjorda. Men utan att vi förlorar vår ”djuriskhet”. Vi behåller vår kropp, våra basala behov, vi äter, dricker och går på toa, vi parar oss, njuter av det och reproducerar oss. Utan att det på något sätt står i vägen för gudomliggörelsen.

    Jag är rädd för rädslan för vår ”djuriska” sidan av vår natur. Gnostisismen ligger snubblande nära, med dess förakt för skapelsen, med dess förnekande av inkarnationens mysterium, av Guds död och uppståndelse.

    Vi är djur och delaktiga av gudomlig natur. Satsen bör nog formuleras – Sikta på Kristus, Människosonen, han som är Gud och människa,

    i Kristus
    Jörgen Thorhard

    • du kan vara lugn, det finns hos Malm ingen grund för dina farhågor: om det är någon svensk kristen författare de senaste femton åren som så markant och tydligt gör upp med gnosticismen (inte minst i sin bok ”Fotsår i glastrappan”) så är det just Malm. men bra och viktigt att ta upp oavsett! att alltför tydligt separera det andliga från det materiella är osunt, och i dess yttersta spets ett ifrågasättande av Kristi människoblivande.

      • Det glädjer mig att läsa då gnostikerna ända se’n urkyrkans da’r varit Kyrkans bittraste fiender.

        i Kristus
        Jörgen


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s