Elof: Påskskägg

Här kommer ett förtidigt veganskt påskskägg: Om Romarbrevet 13. En artikell jag utlovade för kanske 5 månader sedan, men här är den. Detta blir det enda påskägget för detta år från min sida, vad de andra bloggkidsen har hittat på vet jag inte, men man kan ju önska att de bidrar med något till denna högtid.

Artikeln är inte rättstavad eller layoutad så bra ännu, så kom gärna med sånna kommentarer och/eller frågor.

Peace

Annonser

24 kommentarer

  1. Tack och bock. Rom 13 citeras flitigt av kristna krigsförespråkare, det är därför viktigt att visa hur mycket de har misstolkat texten. Jag har ju också gjort min lilla exetegiska artikel gällande Rom 13 här… http://www.grenholm.net/micael_aeo_3makten.html

    Jag har skrivit ut din text och ska läsa den som godnattsaga så komemr jag med respons imorrn. Frid!

    • ska kolla in din text i gengäld..

  2. Jag måste bara säga att jag älskar bilden där uppe. Punken är död, Jesus lever. Haha 😛 Grymt kul. Nu blir det till att läsa om Romarbrevet 13.

    • 🙂 Gör så, kom gärna med kommentarer.

  3. Preach it!

  4. Micaels korrekturläsning av Elofs för övrigt riktigt strålande text om Romarbrevet 13

    ett [bla] innebär lägg till detta
    ett [/bla] innebär ersätt föregående ord med detta
    ett [X] innebär bort med detta ord
    ett [gör så här blabla] innebär gör så där

    … kommer folk dragandes med
    Romarebrevet [/Romarbrevet] 13, som något slags trumfkort ([”]han har säkert
    missat detta[”]).
    Vissa slänger fram Rom 13[-]kortet för att säga att kristna
    får deltaga i militären eller i krig, andra för att säga att
    vi kristna minsann[/minsann] skall vara i regeringen, andra för att de
    menar att man inte borde syssla med civil olydnad, och så
    har vi några som verkligen vill följa Jesus som enda ledaren
    men behöver hjälp [med] att få ihop texterna. Den här texten kan
    inte ge svar på allt, det jag försöker göra är att skissa på hur
    jag läser romarbrevet[/Romarbrevet] 13 i fråga om de kristnas förhållande
    till staten och våld.
    Romarbrevet [13] är inte den enda eller ens den bästa texten att
    utgå ifrån när man talar om vårat förhållande till staten.
    Av allt att dömma[/döma] försöker inte Paulus här ge en uttömmande
    undervisning kring hur vi skall se på staten, krig
    eller församlingens förhållande till detta.

    Vilken situation var de kristna i Rom i så[/för] att Paulus
    behövde tala om hur de skulle handkas[/handskas] med fiender på[X]?
    Varför behövde Paulus säga åt dem att inte ta rätten i egna
    händer utan lämna hämden åt Gud?
    Brevet är skrivet när [Nero var] Romarikets [/Romarrikets] kejsare var[X] Nero[X], han har
    gått till historien som en av de värsta fienderna till kristna
    som funnits. Bland annat använde han dem som facklor i
    sin trädgård. De kristna levde i underjordiska gemenskaper
    i rom och var förföljda av statsmakten. Nero skyllde en
    massa upplopp som varit i riket på de kristna, men av allt
    att döma[/döma] var de oskyldiga till dessa.

    För den[/de] kristna är hämden[/hämnden] Guds, även om de kristna egentligen
    skulle kunna ha rätt att slå tillbaka, de blev ju förtryckta,
    så är detta varken en praktisk väg att gå eller ett troget
    sätt att gestalta evangeliet på.

    Och detta rike bygger inte på våld, [det] behöver inte
    styras med svärdet.

    Så Paulus förbjuder egentligen inte de kristna att göra
    något slags motstånd mot förtrycket, utan snarare förbjuder [här var en konstig avstavning i PDF-filen, ändra till för-bjuder]
    han att göra väpnad revolution, likt de[X] andra grupper
    försökte göra som Nero skyllde på de kristna.
    Varför skall de kristna inte göra väpnat uppror? Skulle
    inte denna situationen[/situation] om någon i historien berättiga kyrkan
    till att ta till vapen?

    Makt korrumperar alltid, och även om
    Gud kan använda sig av öveheten och de i makt position[/maktposition]
    i[/till] sina syften, så vill Gud visa sig för världen genom den
    gemenskap som samlas i Jesu efterföljd, en gemenskap som
    inte är som världens ledare (Mark 10:42f).
    Överheten är förordnad av Gud skriver Paulus. I svenska [stor bokstav!]
    folkbibeln [stor bokstav!] översätter man såhär: “ [inget mellanrum!]och den (överhet)
    som finns är insatt av honom.” Båda varianterna är vanliga
    är vanliga [:S] i engelska översättningar.

    Överheten gör Guds vilja när den belönar det goda, och [den]
    får de kristna att göra gott.

    Paulus uppmaning går också ut på att försöka göra det
    lättare för de förföljda kristna att leva i samhället, om de
    istället för att var kända som upprorsmakare, kunde bli
    kända för att goda gärningar, skulle inte överheten kunna
    beskyllla [:S!] dem för något ont, för allmänheten skulle veta
    bättre. Paulus uppmanar helt enkelt de kristna att besegra
    det onda (förföljelsen) med det goda (goda gärningar). Vad
    goda gärningar och sånt är kommer han strax in på. Men
    låt oss först lägga märke till en viktig sak. Paulus skrev i kap
    12, att de kristna inte skulle ta rätten i egna händer utan
    låta Guds vrede ha sin gång. Nu skriver Paulus att Överheten
    utövar just det som kristna var kallade till att inte
    utöva. För Paulus är det klart att de kristna inte är kallade
    att vara en del av Överhetens “svärd” eller vrede. En tolkning [här är också en konstig avstavning, ändra till tolk-ning]
    av texten som går ut på att kristna kan bära vapen eller
    deltaga i militärens tjänst är alltså inte möjlig.

    [Här skulle jag vilja lägga till några rader om att svärdet som nämns i Rom 13:4 inte användes i krig, vilket jag finner mycket relevant. Om du vill kan du gärna låna min text om det från http://www.grenholm.net/micael_aeo_3makten.html: Svärdet i Rom 13:4 har inget med krig att göra. Det ord Paulus använder är machaira, vilket var ett slags kortsvärd. Det användes inte i krig (och inte för dödsstraff heller för den delen), då använde man långsvärd och andra vapen. Nej, macharia var ett ordningsmedel, det svärd som de romerska soldaterna använde när de supportrade publikaner och behöll lugnet i samhället. Det är själva symbolen för polisväsendet, dåtidens batonger.]

    Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för för[X]
    vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är
    ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de
    vakar över allt sådant. Ge alla vad ni är skylldiga[/skyldiga] dem, åt var
    och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.

    Att underordna sig innebär att inte sätta sig upp och revoltera
    ([vilket innebar,] som vi såg tidigare[,] innebar[X] att ta överhetens plats)
    utan att låta överheten sköta sitt, Paulus säger att vi skall
    betala skatt, tular, respekt och vördnad. Antaligen [/antagligen] för att
    det är onödigt att ge överheten någon ytterligare anledning
    att förfölja församlingen. Att underordna sig visar Paulus
    själv vad det innebär, genom att han bryter mot lagen men
    är berädd att ta straffet för det (oftast, ibland rymmer han)
    ser vi tydligt i apostlagärningarna.[stor bokstav]

    Paulus kopplar sedan tillbaka till de teman och den argmentation [/argumentation]
    vi såg i kapitel 12.

    Den kristna församlingen har
    en ordning, en lag som bygger på kärlek till medmänniskan,
    det är en helt annan ordning är[/än] Neros som byggde på
    kontroll och makt genom svärdet.
    Några sätt du inte kan tolka Romarbrevet 13 på:
    “I Rom 13 ser vi att kristna kan använda sig av våld i statens
    tjänst, som militärer eller poliser.”
    – Fel, [fetstil, ska det vara det?] ingenting i texten talar om att kristna skall ha officiella
    uppgifter i Överhetens tjänst.

    Att försvara kristnas inblanding
    i militär och våldsutövning utifrån denna text blir alltså
    konstigt, speciellet i ljuset av Jesu undervisning (som paulus[/Paulus]
    hänvisar till i kap12), om att älska sina fiender och inta[/inte]
    ta rätten i egna händer.

    – Va? [fetstil, ska det vara det?]

    Ceasar [/Caesar] var
    både världslig och andlig härskare. Både Gud och Kung.
    På samma sätt var det otänktbar för en jude att tolka Jesus
    som en “andlig men inte världslig kung”.
    “Kristna skall inte sätta sig emot överheten eftersom den
    är instiftad av Gud” [De förra rubrikerna var kursiverade, men inte denna. Ett ord: :S]
    – Är du säker? Vi såg ovan att vi borde tolka Paulus som
    att Överheten är inordnad av Gud, ungefär som en bibliotikarie
    ordnar in böcker på ett bibliotek utan att han
    eller hon för den delen godkänner allt som står i böckerna.
    Sen undrar jag om du menar det du säger? Många skulle
    resonera som du i ett demokratiskt land, men va[/vad] säger du
    om Hitler tyskland?
    “Hitler är annorlunda han var en ond överhet, kristna skall
    lyda de goda” [samma som ovan, kursivera rubriken]
    – Romarbrevet 13 ger inga kritierier för vad en ond respektive
    god överhet skulle vara. Sen är det svårt att tänka
    sig en mycket mer perverterad och ondskefull härkare en[/än]
    kejsar Nero faktiskt.

    Mycket, mycket bra text! Det där om att ”motsätta sig” inte bara i Bergspredikan utan även här var antistenai visste jag inte om. Tack och bock!

    • Sjukt tack Micael, vilket jobb.. skall gå igenom dina kommentarer när jag är hemma igen, är ute och reser nu.
      Anledningen till att jag inte tog med inlägget om Machiara är för att jag inte är säker på att Yoder fattat saken rätt där, jag har en bekant som är väldigt inne på antikens stridstekniker och militär och han menar att Machiaran visst användes i krig, oavsett vad så användes den i alla fall som polisvapen. Så det är lite osäkert där, därför valde jag att inte ha med det, för argumentationen funkar ändå. Men tack för upplysningen.

      Tack igen, verkligen värdefullt.

  5. Jag håller inte med om den radikalpacifistiska tolkningen av Evangeliet i S Luk 22:35-38 uppmanar Herren t.o.m. lärjungarna att beväpna sig. Jag gjorde ett rakt motsatt val och sökte frivilligt till Norrlandsjägarna, ett edlitförband i världsklass.

    Vad som är den moralteologiskt springande punkten är inte fråkan OM vi har rätt att nyttjja vapenmakt, utan NÄR. För att skydda obeväpnade civila mot väld är rätten solklar. Liksom våra egna aktionner inte får drabba civila, Det finns inga acceptabla civila förluster.

    Rätten och plikten att göra uppror mot tyrranniet åvilar alla, särskilt krigarna, som inte är maktens män, utan folket skydd mot makten,

    Avgörande instanser, Det egna samvetet + gammaldags krigarmoral.

    /// Jörgen

    • Det kan inte vara så, som Lukas själv anmärker, att det gjordes för att skriftordet ”att Han räknades till de laglösa” skulle uppfyllas? Att ta denna text allena och ställa den mot det dubbla kärleksbudet, Jesu egen väg genom lidande och allt tal om att älska sina fiender och välsigna dem som förföljer oss?
      Jag har svårt att, med HELA Jesu gärning och undervisning i blicken, se hur man kan motivera våld och strid om man vill följa det slaktade Lammet.

      Avslutningsvis:
      Jesus svarade: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.” /Joh 18:36

      • Jag hålller med Dig om det gäller att FÖRSVARA MIG / OSS mot martyriet, Men det ger inget fribrev att utlämna försvarslösa till den råa ondskan t,ex, etnisk väldtäkt.

        Och tyvärr, världen är fullständig och, t,ex. i Darfu är en .50 ksp ett mycket vinnande och rätt använt rent evangeliskt argument.

        /Jörgen

        • Hur ser du på Jesus undervisning om att älska även fienden, och Paulus
          ord om att övervinna det onda med det goda?

    • Jasg vet inte om jag hört någon argumentera mot pacifism utifrån Lk 22:35-38 förut. Detta är ju en väldigt speciell situation, och om Jesus här förespråkar våld så är det i så fall lärlingarnas revolutionära störtande av systemet (det som idag kallas ”terrorism”) som förespråkas? Jag menar dock att sammanhanget förbjuder ett bokstavlig tolkning av Jesus ord, då fiendekärlek, tjänande (och inte makt o våld) och förlåtelse präglar sammanhanget, och då inte Jesus lärlingar någonstans tycks ha uppfattat det bokstavligt. Det handlar istället snarare om kampsituationen i efterföljelsen.

      • Att svärdet inte skulle vara huvudsaken gramgår väl av att två på tolv var nog, Men att det skulle komma situationer då våld mot våld var rätt. Vi har faktiskt utrustats med både samvete och förnuft.

        /Jörgen

        • Menar du alltså att Jesus ord om dom två svärden ska tolkas som att
          det han säger INTE gäller den konkreta situationen (dom tolv o
          Jesus som hotas av den romerska överhetsmakten), men att det
          däremot visar på en allmän princip om att det ibland är rätt att
          använda våld? I mitt tycke låter det som en tolkning som är
          oerhört dåligt förankrad i det litterära och historiska sammanhanget.

  6. Jag har f.ö. värpt ett eget litet ”påskägg” i år. Jag har visserligen skrivit en hel del poesi men det är första gången jag avhandlarett teologiskt tema i den formen,
    +++ +++ +++

    Tankar i Påsktid.
    ———————–
    Kristus är uppstånden!

    Han är uppstånden
    Han skall gå före oss till Galliléen
    Till hedningarnas Galliléen
    Där skall vi möta honom

    Inte i de frommas Jerusalem
    Inte i de rättrognas Rom eller Bysans

    Utan i Galliléen

    Samariern var den mannens nästa
    Vad vi har gjort mot våra minsta bröder
    Den uppståndne är den sjuke, fattige, törstige, fängelsekunden.
    Och han förkunnar ett nådens år från Herren

    En skara som inte ser mycket ut för världen
    En snickare och hans käring
    Några luggslitna herdar
    En hop fiskargubbar
    En tullare och folkfiende
    En döende rövare

    Gud är inte nogräknad med sitt umgänge

    Han är sannerligen uppstånden!

    Jord och himmel möts
    Gud och människa förena
    Natten ensam vet stunden för Kristi uppståndelse,
    den natt då vi nyss vakade,
    då vi firade alla vigiliors moder

    Kristus är uppstånden!

    Vi blir delaktiga av gudomlig natur
    Genom Eukaristin blir vi gudomliggjorda
    och vi bär Kristus i våra kroppar ut i världen.

    Han är sannerligen uppstånden!

    Vi är molnstoden om dagen och elden i natten. Vi är saltet.
    Vi är kallade ut ur Jerusalem till hedningarnas Galliléen,
    till jordens yttersta gränser, ända till helvetets portar.

    Allt vad vi gör våra minsta bröder gör vi Kristus.

    Vi är kallade till kamp. Lammfanan vajar inte i idyllens ljumma fläktar.
    Den är ett stormslitet fälttecken.

    Kristus är uppstånden!
    Han är sannerligen uppstånden!

    Vi skall bära Kristus ut i världen.

    ”Trons mysterium.”
    och allt folket svarar:
    ”Din död förkunnar vi, Herre
    och din uppståndelse bekänner vi,
    till dess du återkommer i härlighet.”
    Och med det svaret har vi som församling = den synliga Kyrkan på platsen och var och en personligen accepterat uppdraget som Kristus ger: Att förkunna hans död på korset och bekänna hans uppståndelse från de döda. Vi bär alla ut Kristus i världen: biskopar, präster, diakoner och lekfolk. Alla vi som frambär mässoffret, (prästen säger: ”Bed att mitt och ert offer blir välbehagligt inför Gud Fader allsmäktig.” Ja, hela eukaristins liturgi talar i 1:a pers. plur.) vi tar på oss förkunnelsens uppgift. Vår förkunnelse skall vara en proklamation av Kristi offerdöd, ärorika uppståndelse och återkomst i härlighet. Vi är inte kallade att gnälla över världens eländighet och andras syndiga leverne och samhällets sekularisering, vi är kallade att förkunna Guds seger i Kristi uppståndelse, att ropa ut djävulens nederlag och berätta att döden är krossad. Vårt budskap är enkelt och revolutionärt:

    Kristus är uppstånden från de döda ¶ med döden förtrampade han döden
    åt dem som är i gravarna gav han liv.

    Kristus Jesus ägde Guds gestalt
    men vakade inte över sin jämlikhet med Gud
    utan utblottade sig och antog en tjänares gestalt
    då han blev människornas like.
    Han som till det yttre var som en människa
    ödmjukade sig och blev lydig intill döden
    döden på ett kors.

    Kristus är uppstånden… … ….

    Därför har Gud upphöjt honom över allting
    och givit honom namnet över alla namn,
    för att alla knän skall böjas i Jesu namn,
    i himlen och på jorden och under jorden,
    och för att alla tungor skall bekänna
    att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.

    Kristus är uppstånden… … ….

    Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
    nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

    Kristus är uppstånden… … ….

    Vi blir delaktiga av gudomlig natur när vi tar emot Herren själv i kommunionen, Vi gör Kristus närvarande eftersom han är den levande stenen och när vi tagit rmot honom är också vi levande stenar. Han själv genomtränger varje cell i vår kropp och så kan han bli närvarande överallt, i varje undangömt skrymsle, i varje mörk vrå ända fram till helvetets krossade portar. Vi är kallade att vara kristusbärare till alla människor, inte till att förskrämda huka församlingens skydd;

    För

    ”Han är uppstånden
    Han skall gå före er till Galliléen”
    Till hedningarnas Galliléen
    Där skall vi möta honom

    Vi är molnstoden om dagen och elden i natten. Vi är surdegen.
    Vi är kallade ut ur Jerusalem till hedningarnas Galliléen, och till jordens yttersta gränser och till helvetets krossade portar.

    Allt vad vi gör våra minsta bröder gör vi Kristus.
    Lammfanan är ett stormslitet fälttecken.

    ”Din död förkunnar vi, Herre
    och din uppståndelse bekänner vi,
    till dess du återkommer i härlighet.”

    Jörgen Thorhard, Stöllet.
    Vår fru av Rosenkransens församling.

  7. Jörgen: Jag har skrivit en text om det där:

    Lärjungarnas två svärd

    Han sade vidare till dem: ”När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” – ”Men nu”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.” (Luk 22:35-38)

    Detta bibelställe har förvirrat många, särskilt de som har läst Bibel 2000:s översättning. De översätter Jesu sista replik till ”Det är bra”, en fullständigt felaktig översättning. Visst, ”det är bra” kan i vardagligt tal innebära samma sak som ”det räcker”, men det har ju en uppenbar motsatt betydelse.

    När detta Bibelord används som argument för att kristna skall kriga är det ett tydligt tecken på att de kristna krigsförespråkarna griper efter telologiska halmstrån för att rättfärdiggöra dödande i krig. Det finns inget i texten som pekar på att Jesus säger åt lärjungarna att använda våld, tvärtom finns det massor av tecken som bevisar det motsatta. ”Det räcker” (ikanon esteis) kan inte betyda ”Det räcker med två svärd för att försvara oss” (och vi kommer att se framöver att de inte skulle användas till försvar) utan betyder snarare att det är nog talat om saken, såsom det används i 5 Mos 3:26 (där Septuaginta översätter till ”ikanon esteis”).

    Låt oss se texten i sitt sammanhang. Det är natten innan korsfästelsen. Jesus har precis instiftat nattvarden, och berättat att Han skall förrådas. Efter att det ovan har skett går de tillsammans ut i Getsemane. En folkhop som bestod av överstepräster, tempelvakten och soldater kommer fram till dem för att fängsla Jesus. Då kommer ett av svärden till användning!

    När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: ”Herre, skall vi slå till med svärd?” Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Men Jesus sade: ”Låt det vara nog med detta!” Och han rörde vid hans öra och helade honom. (Luk 22:49-51)

    Hoppsan! Lärjungen (enligt Joh 18:10 var det Petrus) måste ha blivit väldigt förvånad. Själva anledningen till att han högg till var att örat skulle åka av, så sätter Jesus det tillbaka igen! Det är typiskt Jesus, i en värld där alla ständigt slår och skadar varandra är Han den som ständigt helar.

    Lägg märke till att Jesus återigen säger att det räcker, ”Låt det vara nog med detta!” Men sakta i backa – ett öra är väl inte nog? Inte räckte det för att hindra dem ta Jesus till fånga? Om Jesus skriker att det räcker redan efter ett öra, vad skriker Han när de kristna mejar ner tusentals människor med kulspruta i självförsvar? ”Kör på, bara ni inte skjuter deras öron!” Om våld någonsin skulle vara rättfärdigt så var detta guldchansen, men Jesus vill inte att Petrus skall använda svärdet. Han helar mannens öra och låter sig fängslas.

    En sak är säker: Jesus förespråkar inte våld i självförsvar. Själva innebörden av att vända andra kinden till är att besegra ondska med kärlek istället för våld. Och två svärd räcker inte till för att försvara tolv personer – särskilt inte när man inte ens får hugga av örat på angriparna! Enligt Matteus följde Petrus öravhuggning av att Jesus förebrådde honom och sade: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd.” Och om den här texten uppmanar lärjungarna till att bära svärd att ha till självförsvar – var är då de svärden i Apostlagärningarna? Var var svärden när Stefanus stenades? Var var svärden när Paulus förföljde församlingen, eller när andra förföljde församlingen? Om Jesus vill att vi skall använda våld i självförsvar skulle vi inte ha några martyrer, och Apg:s alla skildringar av förföljelser mot de kristna skulle vara fulla med kristna motattacker. Men nu är Jesu Rike av ett annat slag.

    Så nej, de två svärden är inte till för att användas i strid. Vad är de då till för? Vissa menar att det är andliga svärd Jesus talar om, vilket lärjungarna missuppfattar och tar fram två riktiga svärd istället. Jesus säger då ”Nu räcker det!” När de senare i Getsemane fortfarande inte fattat vinken skriker Han återigen att det nu är nog med detta, helar mannens öra och förebrår Petrus.

    En annan tolkning är att det hela är en träning i att våld inte lönar sig, där Jesus uppmanar lärjungarna att ta med sig svärd bara för att visa att den som tar till svärdet dör av det. Men den tolkning jag drar av texten är att svärden var till för att Skriften skulle uppfyllas.

    Vi tar en titt på texten igen. Först försäkrar sig Jesus om att lärjungarna inte saknade något när de gav sig ut på missionsresor utan egentligen någonting (se Luk 9:3). Men nu skall de ändå ta med sig börs och lädersäck. Börs och lädersäck var den tidens plånböcker, Jesus talar om att de skall använda sina pengar. Varför? Jo, för att köpa ett svärd. Om de inte har några pengar skall de sälja sin mantel för att få tag på det där svärdet! Manteln var det allra nödvändigaste, den värmde kalla nätter och var fattigas enda klädesplagg, det absolut sista man sålde. När Jesus i Matt 5:41 säger att man skall ge bort manteln om någon tar ens livklädnad, innebär det att man i självförsakelse och avväpnande ickevåld ger bort det allra nödvändigaste. Manteln var en rättighet. Men Jesus uppmanar lärjungarna att, om de inte har pengar, sälja t.o.m. manteln för att köpa sig ett svärd. Grundtexten säger nämligen ”Och den som inte har skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd”, vad mantelsäljaren inte har är upp till översättaren att tolka. Folkbibeln tolkar det som ”den som inte har ett svärd”, andra översättningar skriver ”den som inte har pengar” (och vissa skriver helt enkelt bara ”den som inte har”). Men det faktum att Jesus just talat om börs och lädersäck talar för att det handlar om pengar (”den som inte har börs och lädersäck”).

    Varför vill Jesus så gärna att lärjungarna till varje pris skall skaffa sig svärd? Vi antar att Han berättar det i texten. ”Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt” (v. 37). ”Ty” är ett ord som man skall hålla utkik efter när man läser Bibeln, liksom ”därför” har det med det nyss sagda att göra. Med hjälp av denna vers kan vi alltså dra slutsatsen att svärdens syfte var, inte att döda någon, utan att Skriften skulle uppfyllas. Genom att Hans lärjungar bar svärd räknades Jesus som en förbrytare. Lägg märke till att precis efter att ha helat tjänarens öra säger Han till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten: ”Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt.” (22:52-53)

    Det kan verka underligt att köpa svärd bara för att profetior skall uppfyllas, men läser man i evangelierna ser man att vare sig det gäller åsneridning eller galldrickning så är Jesus angelägen om att visa att Han är den utlovade Messias genom profetiska handlingar. Oavsett vilken tolkning man väljer har texten inte budskapet att man skall använda våld, ens i självförsvar, därför att Gud beskyddar oss med tolv legioner änglar. Och det är en text som förklarar varför Petrus överhuvudtaget hade ett svärd där i Getsemane.

    Sen så tror jag att det som Darfur behöver inte är mer våld än Evangelium. Det finns vittnesbörd från urkyrkan om att våldsamma plaster fick fred när Evangeliet drog fram, t ex:

    Justinus Martyren skrev omkring år 160:
    ”Vi som var fulla av krig, mord mot varandra och all ondska har var och en förvandlat sina krigsredskap – svärd till plogar och spjut till jordbruksredskap. Nu odlar vi fruktan för Gud, rättvisa, vänlighet mot människor, tro, och förhoppningen om framtiden given till oss av Fadern genom den Korsfäste… Ju mer vi förföljs och blir martyrer, desto mer kommer andra i desto större mängder till tro.” (Dialog med Tryfon 110, The Ante-Nicene Fathers, Alexander Roberts and James Donaldson, Grand Rapids, Michigan , Vol. I, omtryckt 1977, s. 254)

    Irenaeus av Lyon (ca 130-202) skrev:
    ”Men det som predikades av apostlarna, som tågade från Jerusalem, över hela jorden förändrade så mycket att dessa [nationer] smidde svärden och krigslansarna till plogbillar och till vingårdsknivar för att skörda säden, det vill säga, till redskap som används till fredliga syften, och att de nu vägrar att strida, utan när de blir slagna vänder de andra kinden till.” (The Ante-Nicene Fathers, Vol. I, sid. 512)

    Athanasius (298-373) skrev: ”Kristus är inte bara predikad genom Hans egna lärjungar, utan Han arbetade så övertygande på människors förstånd att de, genom att de lade sina hedniska vanor åt sidan och avvisade dyrkandet av deras förfäders gudar, lärde känna Honom och genom Honom tillbe Fadern. Medan de fortfarande var avgudadyrkare var grekerna och barbarerna alltid i krig med varandra, och var till och med grymma mot deras eget kött och blod. Ingen kunde resa via land eller hav utan att han var beväpnad med svärd, på grund av deras oförsonliga strider med varandra. Ja, under hela loppet av deras liv hade de svärd med sig. Men sedan de kom över till Kristi skola så lade de sin mördande grymhet åt sidan, som män rörda av samvetskval, och de är inte längre krigssinnade. Tvärtom, allt är fred mellan dem och inget består annat än begäran efter vänskap.
    Vem är då den som har gjort detta och förenat dem som hatade varandra i fred, om inte Faderns älskade Son, vår allas Frälsare, Jesus Kristus, som genom sin kärlek utstod allt för vår frälsning? Ända från begynnelsen var denna fred som Han skulle utdela förutsedd, ty Skriften säger: ”Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” Detta är inte på något sätt otroligt.
    Nutidens barbarer är vilda av naturen, och så länge som de offrar åt sina avgudar strider de argsint mot varandra och kan inte vara en enda timme utan vapen. Men när de hör Kristi lära ändrar de sig genast från att strida till att bruka jorden, och istället för att beväpna sig med svärd förlänger de sina händer i bön. Kort sagt, i stället för strida mot varandra beväpnar de sig mot djävulen och demonerna, och besegrar dem med sin självbehärskning och sina själars integritet.” (Om inkarnationen, kapitel 8, 51 and 52)

  8. Micael, grymt intressant läsning! Det att Jesus uppmanade till att köpa svärd har jag brottats lite med. Därför var det väldigt givande att läsa detta!

  9. Vad jag tydligen inte lycka förmedla är skillnaden mellan att försvara mig mot martyriet vilket inte är kristligt; att med vapen tjäna jordiska furstars lystnad och maktbegär, det går ej ty Jesus år Hetren och att, i nödfall. med vapenmakt skydda de skyddslösa mot tyrranniet. Visst är det bäst att över vinna en våldtäktsmobb med goda ord och gärningar, visst bleve man martyr och salig genom att dö för dess ondska men det giills inte ifall man söker en meningslös död och t,ex. alla kvinnor mellan 75 och 5 i en by våldtas till döds. Det år där motvåldet spelar sin roll, vi skall inte gripa till svärd föst men vi skall heller inte passivt under gagnlösa protester åse ondskans härjningar. Folkmordet i Ruanda möjliggjordes genom att FN-styrkan stod för fot gevär. Skritterna är inte en synda’ och dygdekatalog utan en vägledning i och en uppmaning till att använda förnuftet och samvetet. Och den som t.ex. med gott samvete kan åse en etnisk rensning utan att kröka höger pekfinger ifall det skulle sätta stopp kan inte jag begripa mig på samvetsfunktionerna hos.

    Verkligheten är skitig och ofta får vi inte rena, ädla val mellan gott och ont utan plågsamma ställningstaganden mellan ont och ont, däe det gäller att välja det minst onda och,stava på bönen: ”Heliga Maria, bed för oss syndare, nu och i vär dödsstund,”

    //Jörgen

  10. Jörgen: Jag har aldrig påstått att vi ska stå passivt och inte göra någonting när sådana grymheter pågår. Naturligtvis inte, det skulle ju vara avsjyvärt! Det jag menar är att eftersom inget är möjligt för Gud kan vi ingripa utan att använda våld. Vi kan driva ut demonerna i Jesu namn ur dem som gör sådana avskyvärda handlingar (för jag tror inte att man kan göra något sådant utan att vara besatt).

    Här har jag skrivit om att pacifism inte är passivism och att vi ska ingripa men inte genom att döda utan genom att ge liv i Jesu namn:

    http://www.grenholm.net/micael_3passiv.html

    http://www.grenholm.net/micael_aeo_2tredjevag.html

    Det vi inte får glömma är att det finns två sorters fred: den negativa freden, vilket är när människor inte kan kriga även om de vill det, därför att en polisstyrka eller militär hindrar dem; och den positiva freden, då människor inte dödar varandra för att de inte vill det. Det är den positiva freden vi ska söka och praktisera.

    Dessa begrepp blandas ofta ihop med varandra, och många vill få oss att tro att krig är ett bra sätt att få fred på. Men krig kan inte föras utan att mängder av människor dör och förlorar sina familjemedlemmar, att byggnader och städer totalförstörs och att massvis med folk får livslånga men för livet. Dessutom kan krig inte skapa positiv fred, man kan inte tvinga någon att sluta hata. Tvärtom leder krig alltid till ytterligare konflikter och terroristhandlingar, våld föder våld. Krig är absolut inte det bästa sättet att få fred på, tvärtom det mest sämsta (eftersom krig är motsats till fred). Att skapa fred genom att använda krig är som att bättra på relationen till sin fru genom att hota henne med våld.

    Men är inte krig det enda sättet att lösa konflikter med ibland? Den underbara, fantastiska nyheten Bibeln ger oss är att det finns ett alternativ, som dessutom skapar positiv fred i kontrast till krig som bara kan skapa negativ fred. För att få positiv fred måste man förändra folks hjärtan, och det är Gud specialist på. Endast Han kan tränga in i människors hjärtan. Genom att vittna om Honom, sprida nyheterna om Honom och bjuda in människor till att få uppleva Hans Ande i sina hjärtan kan vi skapa sann, hållbar fred. Guds frid leder till vår fred. Istället för att sprida ännu mer våld och död i krigsdrabbade områden skall vi gå dit och sprida Guds Evangelium om liv, ja, liv i överflöd (Joh 10:10). Är inte det farligt och dumt, ja, orealistiskt? Nej då, Jesus har ju personligen sänt ut oss för att sprida Evangeliet. Det är vårt uppdrag, vår mission. Självklart kommer Han hjälpa oss med det, och Han låter mirakel ske medan vi som fredsstiftare sprider Hans Rikes fred i de mest marginaliserade och krigsdrabbade områdena.

    • KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
      Mibael!
      Jag kan skriva under på alla dina ord utom ”att man kan göra något sådant utan att vara besatt”. Människan har, skapad till Guds avbild, en fri vilja och hon har förmågan att skilja mellan gott och ont. Gud kan göra under med människor, det tror och vet jag också men endast om de tillåter det, de kan säga NEJ och t.ex. hålla fast vid en sådan avgud som etnicitism.

      Därför ser jag fredsbevarande och fredsframtvingande militära aktioner som en nödujtgång, framförallt när offren är obeväpnade civila. Vi måste välja och ofta mellan ont eller mer ont. Det valet har plågat teologerna i snart 2000 år. Må det fortsätta att plåga oss så att vi ej väljer slarvigt.

      /Jörgen

      • RÄTTELSE!
        “att man inte kan göra något sådant utan att vara besatt”

        /Jörgen

      • Människan har en fri vilja, men jag tror snarare att när människan gör så vansinniga saker är det för att människan med sin fria vilja har släppt in demonerna. Därmed finns det alltid en demon att driva ut, därmed kan vi i Jesu namn göra det istället för att använda våld.

        Och nej, teologerna har inte funderat på detta i 2000 år, utan 1600 år. Augustinus var den första som kom på idén om rättfärdiga krig, som han bl a hämtat från cicero. Innan dess var kyrkofäderan pacifistiska, det finns många bevis för detta, jag har samlat ett gäng kyrkofäderscitat här: http://www.grenholm.net/micael_aeo_1kyrkofader.html

        • Jag har den allra största respekt för kyrkofäderna och vill absolut inte veta av ett ”kristet självförsvar”, förföljs VI för våt tros skull gäller martyriets väg. Men, kvinnor och barn i t.ex. Darfu är offer för banditism, etnicism och politiskt maktspel av den vanliga ruttna gamla sorten. Att, i den kristna pacifismens namn inte agera mot massvåldtäkter och folkmord, i yttersta fall med vapen i hand, är för mig en ömöjjlg tanke.
          Den helige Antonius anför discretio – (förmågan att handla med omdöme och måtta) som den avgörande dygden och i det ämne vi debatterar är det en avgörande förmåga, en Andens nådegåva.

          i Kristus
          /Jörgen


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s