Samuel: Bönesvar?

Jag är oftast skeptisk till vittnesbörd om bönesvar. Av flera anledningar. För det första så är ett bönesvar alltid subjektivt och blir därför väldigt märkligt som en berättelse för andra att ta till sig. För det anda så finns det oftast en sån iver i dessa vittnesbörd att man ofta överdriver eller förskönar. För det tredje så hamnar man alltid i en tråkig diskussion varför Gud svarar på vissa böner och tillsynes inte på andra. Och till sist för det fjärde så kan det spåra iväg och bli riktigt konstig teologi om man ska tro alla dessa vittnesbörd, är Gud verkligen den som svarat på dessa böner?

Men så igår kväll på min innebandyträning så hände det. Jag fick en klubba i ansiktet och slog ut ganska stora bitar av mina tänder. När jag skulle lägga mig bad jag en bön till Gud att det vore skysst om han kunde se till att det gick smidigt. Så på morgonen efter när jag ringer upp till tandläkaren för jag tid direkt bara klä på sig och åka. Två timmar senare hade jag provisoriska tänder. Tandsköterskan sa att det var en som hade bokat av alldeles vilket gav mig en chans. Hon påpekade fler gånger att det var som att det var meningen. Att det var någon som ville det. Min tvekan till vittnesbörd gjorde att jag höll inne min upplevelse av det hela , att det var ett bönesvar.

Så min tvekan är inte till att Gud svarar på bön utan helt enkelt att man bör tänka igenom om man ska berättat det. Vad har ni för tankar om det hela?

Annonser

14 kommentarer

  1. Vårt uppdrag är ju att berätta om Gud och vad Han har gjort för oss. Självklart styrker bönesvar trovärdigheten i det vi säger. Så länge vi håller oss till sanningen och inte spårar ur utan helt enkelt bara berättar vad som har hänt så se jag ingen anledning till att inte göra det.

  2. Gillar att du tog bilder före och efter på dina tänder, haha! Och vad fint det blev! Klart att Gud låg bakom. Men inte för att du bad utan för att han ville det.

  3. gött broder. alla goda gåvor kommer från herren

  4. micael: Jag tycker inte alls det är självklart. Själva bönesvaret kanske bara var till mig. Det blir ju snarare tvärtom att trovärdigheten sänks om man vittnar om ett bönesvar som är högst spekulativt för andra.

    Maja: Menar du att bönen inte spelar roll? Jag tänker inte att Gud styrs av mina böner utan mer att det handlar om att bjuda in Gud i vardagen om jag inte bjuder in honom så kan jag ju inte se hur han handlar.

  5. Jag känner igen mig i det du skriver Samuel. Kanske det kommer en sådan skepsis med namnet? 😉
    Det här var ett sådant vittnesbörd som jag själv lätt kunde ta till mig och glädjas åt å dina vägnar. Men precis som du så blir jag ibland (för) skeptisk när jag hör vittnesbörd om häpnadsväckande under och mirakler. Inte för att jag inte tror att dom kan ske utan för att jag hur lätt det är att överdriva och att göra en höna av en fjäder.
    Men jag vill inte vara så skeptisk i alla fall. För jag tror verkligen Gud är en Gud som kan utföra underverk. Men det är samtidigt klokt att inte köpa allt som sägs…

  6. Ja ungefär som du skriver, att bönen bjuder in Gud eller är en ögonöppnare för dig själv att se Guds verksamhet i ditt liv. Jag har jättestora problem med bönen och har inte alls tänkt klart. För mig blir det problem med vittnesbörd som fokuserar på hur mycket de bad och vilket gott resultat det blev. Sen blir det prestation kring det utifrån hur mycket de bad. Det stämmer inte, tycker jag, vi kan inte påverka Gud på det sättet utan han (jag säger han fast jag tror Gud är mer än en han) har den större bilden. T ex Job gjorde ju alla rätt men det hjälpte inte. Det är den gudomliga rättvisan – att det är orättvist.

    Så kanske gjorde din bön att dina ögon öppnades så att du kunde se det som Gud ändå hade planerat? Eller vem vet?

    Samtidigt måste man ju kunna be om något och bli hörd. Nej, jag har inte alls tänkt klart om det här. Jag tycker bön är skitsvårt. Jag förstår mig inte riktigt på det.

  7. Samuel. Jag håller mycket med om dina frågor. För mig är ”problemet” faktiskt mindre varför det finns så mycket jävulskap i världen, och mer om hur det kommer sig att Guds godhet trots allt bryter igenom här och där. Dom sista åren har jag varit väldigt återhållsam när det gäller ”det karismatiska”, ungefär på det sätt som du skriver. (Du är väl precis som jag från pingst också?) Det känns så cyniskt att vittna om helande av huvudvärk när miljontals människor svälter till döds utan att få någon hjälp av Gud. Men det sista halvåret eller så har jag känt en försiktig längtan efter att återerövra en del av det här språket (bla pga av David Åhléns intensiva karismatik-propaganda :).

    För någon månad sedan hade min dotter (8 år) ont i öronen på eftermiddagen. På natten vaknade hon av intensiv värk i öronen. Hon grät intensivt och högljutt. Smärtan kom i vågar, men var ihållande och konstant. Våra barn har haft mycket öroninflammation och Sara och jag började direkt att diskutera vem som skulle vara hemma dagen efter osv. Jag gav dock henne Alvedon och hon låg i våra sängar. Jag led verkligen med henne och för första gången på flera år fick jag en impuls att be för henne, vilket jag sa till henne (hos oss kan man be utan att rikta bönen direkt till Gud). Sen höll jag om henne och bad tyst för mig själv ”Gud, kom med din helande kraft” gång på gång. Hon slutade gråta, somnade, och hade inte ont i öronen mer, inte dagen efter heller. ??

    (Ursäkta längden på kommentaren)

  8. Jag gillar Jesu ord: Er Fader vet vad ni ber om redan innan ni har bett Honom om det (Matt 6:8 nånstans). Gud är ingen automat som vi hämtar beställningar ur genom våra böner. Men bönen är kontakt med Gud. Om jag aldrig ber har jag alrdig kontakt med Honom. Bönen är ett effektivt sätt att skapa bro mellan Himmel och jord. Jag tror att bön är mer än att prata, Paulus uppmanar oss att alltid be (1 Tess 5:17), men det betyder inte att vi alltid ska babbla (i vart fall gjorde inte Jesus det). Bön är kommunikation med Gud, och den behöver inte uttryckas i ord. Det handlar om att alltid handla med vissheten om att Gud är närvarande.

    Jag tror att bönen gör mer för oss än den gör för Gud. Han kan handla utan att vi ber om det. Men kan Han handla genom oss om vi inte ber om det? Jag tror inte det. Med bön till Honom öppnar vi vår vilja för Honom, och Han kan handla i och med oss.

  9. Apropå detta: Jag har under senaste tiden börjat be Gud om att Han ska hela mina ögon. jag har glasögon som några av er vet, och jag är riktigt sur och trött på det. Det är en onödig utgift (jag ska snart få nya i 18-årspresent) .Kan man be om något sådant i en värld med svältande barn? För anledningen till att jag gör det är inte att det är opraktiskt eller att jag tycker det är pinsamt, utan anledningen är att jag vill kunna ge ännu mer till de svältande barnen.

    Vad tycker ni? (och om ni tycker det är OK, be gärna för mig)

  10. är bränd på det här området,
    karismatiska sammanhang där bönesvaren tävlar om de största ovationerna.

    vad har hänt med respekten för och integriteten i vår personliga gudsrelation?

  11. Det finns ju en gammal och vad jag tycker god tradition inom de östliga kyrkorna att inte vara för snabb med att tala om vad Gud gjort för dig i ditt liv. Det blir lätt att du inte låter det vara en gåva mellan dig och Gud, i andlig väglednings tradition som tar vara på detta brukar man tala om att först låta händelsen sjunka in, och sen se om de e nått man ska dela.

  12. Micael: Jag har glasögon och ser det inte alls som en onödig utgift. När jag blev pumpad på andliga upplevelser så kände jag mig också tvungen att be för det. Det ledde bara till onödig ångest. Vill Gud hela dig från dålig syn så gör han det du behöver inte kämpa i bön. Det kan vara en andlig lärdom att acceptera sina brister. Kom ihåg att Jesus hade kvar sina sår på sin uppståndelsekropp. Och du ska inte ha dåligt samvete för att glasögon kostar pengar medan barn svälter.

    Jonas: Ja det är ju så att man inte kan lämna det. Jag tror att Gud vill vara en del av vardagen. När jag har lite soppa i tanken brukar jag be till Gud att han ska hjälpa mig till nästa station och så tackar jag han när jag tankat. Visst kan det låta förmätet när andra är sjuka i cancer men varför förvägra Gud att vara närvarande i mitt liv? Jag tror att det finns ett enkelt sätt att vara karismatisk utan arena grejjen. Jag har varit med om för mycket för att släppa det helt.

    Jonatan: Ja vi är många som är brända. Men jag tror man ska akta sig för att låta brändheten ta bort det som är det goda. Det är lätt att man inte låter Gud vara Gud bara för att andra missbrukat honom. Men det är en kamp som många kämpar med.

    Elof: skit nu misslyckades jag med detta. Jag blir nog ingen bra kyrkofader…

    • broder jag tyckte inte det va fel av dig att berätta om detta, jag bara talade rent allmänt om bönesvar.

  13. Det är en svår fråga du lyfter Samuel. Jag är också väldigt skeptisk till sånt här och inte särskilt inne på att be för (mot?) huvudvärk och sånt. Vad är bönesvar, vad är slump, vad är Guds vilja? Påverkas Gud av våra böner överhuvudtaget? Jag tänker att i en miljö där en gärna vill se Guds handlande så tolkar en händelser som att det var Gud som var i farten. När en återberättar det här för nån som är skeptisk kommer han/hon sannlikt att tolka det annorlunda. Om det varit jag som bett om tandläkartid skulle jag inte ha pratat vitt och brett om det även om jag själv tolkat det som Guds ingripande.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s