Profeten Promoe

Promoe har släppt en ny singel, måste säga att texten e riktigt bra.

Låten finns här

i’m too blind
they covering my eyes i can’t see where i’m going
i’m too blind
the pressure keep building and the pain keep growing
i’m too blind
people wake up from your slumber yo you better know this
i’m too blind
we must keep on trodding yes we keep on strolling

i’m too blind
man this beat’s bringing me right back to the nineties
when i ran around with writers and the police were the blindest
and i swore they couldn’t find us then they crept up from behind us those vaginas
i never knew why they wanted to fight us
it was hard enough to try and get up in 20 minus
they must have been afraid that we would get enlightened
they wanted to keep us in the dark that’s how the system designed us
i’m too blind you better open up your eyes
increase your knowledge be smart and wise
don’t be a victim of the system them no want fi see us rise
stand up for your right jah warrior organize
them a the same one weh crucify christ
him die pon the cross fi our sin and we lies
when the day is coming it’s too late to apologize
so you better realize hear them cry

i’m too blind
they covering my eyes i can’t see where i’m going
i’m too blind
the pressure keep building and the pain keep growing
i’m too blind
people wake up from your slumber yo you better know this
i’m too blind
we must keep on trodding yes we keep on strolling

we keep strolling till the truth unfolding
they can’t hide it from us and my crew done told em
a million times with a million styles
even though we sometimes feel like it we’re really not blind oh no
well jah jah give me such a feeling inside
we haffi uplift we self and we really must try
bun babylon them to try fi kill off the vibe
them no want you fi see the light
but no more will the blind lead the blind
when the politicians mislead us we must leave them behind
and become our own media when they’re feeding us lies
read between the lines if we seek we shall find
keep on troddin with a mind weh ever conscious
cu you never know who you can or can’t trust
there’s no justice this world is unjust
but who jah bless mi seh no man curse

i’m too blind
they covering my eyes i can’t see where i’m going
i’m too blind
the pressure keep building and the pain keep growing
i’m too blind
people wake up from your slumber yo you better know this
i’m too blind
we must keep on trodding yes we keep on strolling

Annonser

anton: kärlek och lydnad

Den senaste tiden har jag funderat lite på förhållandet kärlek/gärningar/lydnad. Det som följer i detta inlägg bör ses som öppna funderingar, där ni bjuds in att delta och mer än gärna bidra med tankar eller erfarenheter.

Jag tänker ungefär så här, att å ena sidan har vi alla dessa texter om ”bud” och annat man som lärjunge ”bör” göra/leva efter etc. Till exempel det mesta av Jesu undervisning, kanske bäst illustrerat av bergspredikan men även annat.

Å andra sidan: Jesu främsta bud är att vi ska älska Gud och varandra, och Paulus skriver att alla hans gärningar är för intet om de inte utgår från kärleken (1 Kor 13).

Så hur ska man tänka rent praktiskt? Ska jag som lärjunge vara passiv tills jag känner att jag fått kärleken, eller ska jag likt fariséerna utföra ett gäng goda gärningar och möjligen försumma hjärtat på vägen? Att handla gott mot andra är väl kanske det som menas med att älska varandra, men min personliga erfarenhet är att hjärtat ändå inte alltid är med.

Hur tänker du? Tips mottages tacksamt!

liten uppdatering

nu blir de lättare att följa samtalen i kommentarerna, man och kvinn kommer nämligen kunna svara på specifika kommentarer och det går lättare att se vem man svarar på. Testa här nedan får ni se.

Samuel: Bönesvar?

Jag är oftast skeptisk till vittnesbörd om bönesvar. Av flera anledningar. För det första så är ett bönesvar alltid subjektivt och blir därför väldigt märkligt som en berättelse för andra att ta till sig. För det anda så finns det oftast en sån iver i dessa vittnesbörd att man ofta överdriver eller förskönar. För det tredje så hamnar man alltid i en tråkig diskussion varför Gud svarar på vissa böner och tillsynes inte på andra. Och till sist för det fjärde så kan det spåra iväg och bli riktigt konstig teologi om man ska tro alla dessa vittnesbörd, är Gud verkligen den som svarat på dessa böner?

Men så igår kväll på min innebandyträning så hände det. Jag fick en klubba i ansiktet och slog ut ganska stora bitar av mina tänder. När jag skulle lägga mig bad jag en bön till Gud att det vore skysst om han kunde se till att det gick smidigt. Så på morgonen efter när jag ringer upp till tandläkaren för jag tid direkt bara klä på sig och åka. Två timmar senare hade jag provisoriska tänder. Tandsköterskan sa att det var en som hade bokat av alldeles vilket gav mig en chans. Hon påpekade fler gånger att det var som att det var meningen. Att det var någon som ville det. Min tvekan till vittnesbörd gjorde att jag höll inne min upplevelse av det hela , att det var ett bönesvar.

Så min tvekan är inte till att Gud svarar på bön utan helt enkelt att man bör tänka igenom om man ska berättat det. Vad har ni för tankar om det hela?

Uppdaterat

Uppdateringarna blev inte så omfattade som vi hade hoppats, men antagligen märks det ändå en viss skillnad, vi kommer istället uppdatera löpande här, så titta tillbaka ofta. Nytt för denna gången är

– ny infosida

– ny resurssida

– ny f.a.q (frågor och svar)

Det som kommer fram över är:

– en recensionssida

– presentation av oss som bloggar

– mer artiklar och annat under material

(jaja pet pet)

anton: dagens Woven Hand

”Listen:
Judgement will not be avoided by your unbelief
By your lack of fear
Nor by your prayers to any little idol here
He owns all those cattle
He owns all these hills

Power glory honour
Be unto my king
We will weave our hands

Forever round the throne”

…en påminnelse så god som någon om Guds helighet. Jämför gärna med Job kap 38 & 39.

För musik se här (låten kommer igång efter ca 30 s. Notera att det inte är originalvideon…)

Elof: Får man må dåligt i en församling?

Ibland när jag förespråkar en mer vardagsnära gemenskap, och där jag förespråkar ett tydlig medlemskap av de man faktiskt träffar i församlingens vardag, och allas medverkan i gudstjänsten.. så får jag ibland av mina blivande präst studenter till vänner frågan om de som ”bara” vill sitta i en bänk och vara med på detta sätt i gudstjänsten, eller de som är utbrända och inte orkar komma till gemenskapens samlingar osv. Frågan är kort och gott, fungerar denna församlingssyn på folk som är slitna, utbrända, deprimerade och odiciplinerade individer?

Jag hoppas verkligen det, för annars är jag helt körd själv.

Jag har mina förhoppningar därför att:

– i en vardagsnära gemenskap (där församlingen inte är för stor och anonym) kommer man samtidigt kunna möta, lära känna och ta hand om varandra på ett bättre och mer naturligt sätt.

– vi i Jesus ser mönstret att ta hand om de som inte kan själva, vi kan skjutsa, peppa, krama, stödja, laga mat till och betala psykolog för de i gemenskapen som har behovet.

– om det skall vara en vardagsgemenskap är inte fokus på aktiviteter och möten (även om dessa såklart förekommer) utan mer på vardagsliv: matlagning, hänga, plugga, bygga, städa, engagera sig i gemensamma mål osv. Där gudstjänster/andakter är en rytm ungefär som att borsta tänderna.

– men framför allt för att ett liv i Jesu efterföljd är av nåd och inte krav för att kunna vara kvar. Pauser i kampen har vi tid med, eftersom vi inte är kallade att vara effektiva utan trogna, och om vi inte fungerar som människor så fungerar inte församlingen heller som Gud tänkt det. Visst, detta kanske resulterar i att vi inte lyckas undervisa kring hela uppenbarelseboken, hjälpa alla ungdomar på ungdomsgården eller att vi inte riktigt orkar egnagera oss i konsensus mötena. Men vi har tid, vi har inte brottom.. för om inte Gud bär oss när inte vi kan bära oss själva, eller församlingen bär oss, kan vi lika gärna lägga ner. Det är därför Jesu undervisning ges till ett kollektiv, en gemenskap och inte till autonoma individer, för när vi inte ensamma orkar be, kämpa och arbeta, så orkar församlingen det åt oss.

Men visst finns det ändå risker, men vad tror ni? har ni erfarenheter? har jag fel?