Elof: Att inspireras av, och upptäcka Gud på oväntade platser

I vårt sökande efter sanningen, kärleken och friheten som personifieras i Jesus Messias måste vi våga Gud visa sig i det oväntade.

Allt för ofta gör vi enorma ansträngningar för att inte inspireras från något som inte stämplats med ”Kristen” labeln. Och skulle vi någon gång känna oss inspirerad av något/någon som har en helt annan stämpel blir vi antingen rädda för det, eller så stänger vi till våra hjärtan och hjärnor. Skulle vi erkänna oss inspirerade av detta skulle vi snabbt klassas med någon ogillande stämpel, t.ex. liberal, relativist, flumig etc.
När jag var ung var det såhär, blev jag inspirerad av någon ”profan” musik gällde det att snabbt och enkelt hitta en artist som hade stämpeln KRISTEN och som försökte låta likadant. Tyvärr var jag ofta besviken över det jag hittade, men trogen som jag var så höll jag mig ändå till den sämmre, men kristna versionen.

Skulle jag t.ex. säga att jag inspirerats av de sköna människorna i Nimaihuset vad gäller diciplin och sätt att nå ut till människor skulle folk snabbt dömma mig, det har jag varit med om.

Jag är trött på det, All sanning är Guds sanning. Någon sa så, jag håller med, allt i världen som är sant, gott, kärleksfullt och uppbyggligt är Guds. Gud är som tur är inte bara de kristnas Gud, utan Gud över hela världen. Annars vore ju Gud inte Gud.

Nu menar jag inte att allting man inspireras av eller att allt man stöter på är från Gud eller förenligt med Jesu undervisning, inte alls. Men jag menar att allting som är förenligt med skrifterna och Gud, kan vi tacka Gud för, även om det inte bär rätt stämpel!

Krishna munkarna i Nimai-huset har t.ex. lärt sig att diciplinerat leva ett liv tillsammans samtidigt som de festar och har en öppen attityd inför oliktänkande. Det inspireras jag av. Däremot inspireras jag inte av deras sätt att se på kroppen som endast en farkost, dels för att jag inte attraheras av den tanken, men också för att det inte är förenligt med den story som jag aktivt försöker låta forma mitt liv.

När Jesus först kom till lärjungarna och sa ”följ mig” så trodde de att han var en rabbi, en bland många som skulle ha sin lilla zon av lärjungar, sin skola. Detta var sant, men inte hela sanningen. Jesus utmanade lärjungarna genom att hela tiden relatera till andra gruperingar i samhället, speciellt de utsatta. ”aha” tänkte lärjungarna: Detta är vår Messias, han har inte bara kommit för en liten grupp, utan för hela Israel. Detta var sant. Han undervisade om Guds rikes ankomst, hur livet skulle levas i detta rike, och hur det skulle levas nu för att visa på detta rike. Han kom till hela Israel med befrielse, detta är sant, men inte hela sanningen.

En dag sätter sig Jesus i en båt och säger åt lärjungarna att dra över till andra sidan, till hedningarnas område.

Va?

Skulle Messias, den judiske befriaren som skulle befria Israel dra till hedningarna och predika, varför då? sakta gick det upp för lärjungarna att denne Messias var annorlunda än deras förväntningar, inte bara den lilla gruppen, inte bara folket, utan hela världen inbjöds och skulle befrias!

Jag tror (med Dereks Webbs ord) att sanningen är public domain. Kyrkan äger inte sanningen, vi vet nämligen att sanningen är personifierad i Jesus. Sanningen är en person, är Gud. Vi kan inte äga Gud, Gud äger oss. Och ibland.. ibland.. visar Gud sig på oväntade platser, frågan är om vi vågar se det.

(just det jag skriver ”vi” i meningarna ovan, men menar ”jag” )

Annonser

26 kommentarer

  1. känns som jag hört detta innan… hahahhaah!
    jag är med dig broder!

  2. Bra skrivet. Gud låter det regna över både de goda och onda, säger Jesus. Gud är med i allt, och mer aktiv i människors liv än vi kan föreställa oss. Vi är alla Guds avbild, och rör oss i Guds skapelse – om än en trasig avbild i en trasig värld. Därför kan vi alla lära sig något om Gud, och föra det vidare.

    Som du säger, Gud kan också tala till oss genom vilken musik eller konst som helst. Han har ju talat genom brinnande buskar, åsnor, och han uppenbarade sig för de tre visa männen också.

  3. sannerligen, sannerligen!

  4. Jag instämmer Elof. Väl skrivet broder!

  5. Men… 🙂 … ibland kan jag känna att det måste vara rätt person (en godkänd person) som skriver såhär för att det ska regna bifall. Typ, en man, en präst, en med frikyrklig bakgrund. Då upplevs det bejakande, inkluderande, vittnande om Guds allmakt. Om fel person säger samma sak upplevs det som just liberalt, postmodernt, flummigt, icke bibeltroget, osv osv osv. Det är nåt jag får för mig!

    Eller så är det bara för att Jonas Lundström inte hunnit hit än för att kommentera. För om Guds rike tränger igenom överallt, vad är det då för vits med att vara kristen? Eller hur, Jonas 😉

  6. Maja: Du missuppfattar mig tror jag, jag tror på en speciell kallelse för kyrkan, och att den kristna tron är speciell. Allting är inte bra, allting som glimmar är inte Gud. Vi behöver kyrkan, bibeln och anden för att urskilja detta.

  7. All sanning är Guds sanning – denna någon tror jag är Wolfahrt Pannenberg om någon undrar. Tack för en bra blogg

  8. Wolfhart – ska de va… 🙂

  9. Maja. Jag tänkte just skriva och meddela mitt helhjärtade bifall. Bra skrivet, Elof!

    Sen blev jag faktiskt lite ledsen över det du skrev. Det verkar som om du placerat mig i ett fack som jag nog inte passar i. Eller när har jag anklagat någon för att vara ”postmodern, flummig eller icke bibeltrogen”? Förklara gärna vad du menade med din kommentar.

  10. Maja: föresten har jag inte frikyrklig bakgrund, och är inte präst ännu, man är jag. Men KG hammar som i kallade liberal är också allt det där. och han klagar vi på ändå 😛 Och jag vågar påstå att KG har klart fler i ryggen som tycker han är godkänd än vad jag har.

    Men det kanske ändå ligger något i det du säger, eftersom jag tror att de spelar någon roll i vilken kontext olika saker sägs, om KG skulle ha skrivit samma inlägg som mig ovan skulle många tolka de olika än när jag skrivit det eftersom de läst och känner oss som olika personer med olika bakgrund.

    Ang. kön så kan du ha rätt, där vet jag för lite hur det är.

  11. Men-e, måste alla ta åt sig för allting hela tiden. Jag menade att jag sett dig skriva ungefär att det är viktigt att kristna är ett salt i världen, att det är viktigt med vi och dom, att det är vitkigt att särskilja vad som är det goda för annars finns det ingen poäng med att vilja sträva dit. Ungefär, Jonas, så har jag uppfattat dig. Därför tänkte jag ge en blinkning 😉 åt dig inför att du skulle kommentera, som jag tänkte att du skulle, och att du skulle skriva ungefär så som jag uppfattat dig tidigare. En liten P3-överledning. Det i stycket innan om hur olika en text uppfattas beroende på vem som skriver den är inte riktat mot dig, Elof har fattat hur jag menade i sin kommentar här ovan.

    Arghh, denna konsensus-förbannelse!

  12. Maja. Ok, då är jag med. Hur som helst håller jag helt med Elof. För mig är tron på att Gud verkar överallt och försöker sprida ljus, kärlek och sanning en självklarhet. Gud är ju Skaparen och Upprätthållaren. Fanns det ett hörn av universum där Gud var totalt frånvarande så skulle det direkt återvända till intighet…

    Det är inget jag själv trycker på, just eftersom jag (numera) tycker det är rätt självklart. Det är typ ingen som säger emot, och därför kanske det inte behöver sägas. (Men eftersom alla blir så glada som i kommentarerna ovan, så kanske ändå behovet finns där?)

    Församlingens uppdrag att vara ”salt och ljus” däremot, får man ju betydligt mer mothugg på, av naturliga skäl.

  13. Ja okej, du skiljer på Gud och den kristna församlingen här. Ja det är ju logiskt.

  14. Förstår inte riktigt vad du menar. För mig är det mer en fråga om skala här än antingen – eller. Gud finns närvarande överallt och utför sitt verk, men Gud BOR i församlingen. Eller för att byta metafor, det finns ljus överallt i världen, men ljuset lyser klarast i Messias och hans kropp.

  15. Dessa tankar dyker först upp i och med Justinus Martyren. han var den första kristna apolegeten som förklarade kristendomen för filosoferna. Han menade att mycket gott och sant finns inom filosofin, men inte allt, och kristendomen är filosofins slutpunkt. Den är svaret på filosofins frågor. Han tog Evangeliet i filosofins språkdräkt och förklarade den för hellenisterna.

    Jag tror det är så mission ska bedrivas. Man måste vara väl förtrogen med Evangeliets budskap, men också till den kultur och religion och livsåskådningar man förklarar den för. Först då kan det slå rot. Dock finns det en stor frestelse med detta, och det är att sammanblanda religionerna. Att mena att sanningen om Gud finns överallt till den grad att man menar att vilken religion som helst leder till Gud. Då har man hamnat bortanför Jesu budskap (Joh 14:6, men det Bibelstället kände ni redan till). Men det ligger stor sanning i att även andra religioner kommit Gud på spåren, även om de hamnat fel nånstans. I missionen ska vi BÅDE peka på knytpunkterna mellan våra religioner OCH peka på där de skiljer sig. Om vi bara gör det ena eller andra misslyckas vi. Må kristus hjälpa oss att vittna om Honom effektivt.

  16. Kyrkan och Gud är ju två olika saker, Gud äger kyrkan, men kyrkan äger inte Gud. Församlingen har fått undervisning av Jesus som den skall gestalta i världen och vara salt och ljus, men det betyder inte att Gud inte visar sig på oväntade platser för det.

  17. ett typiskt exempel som kanske förtydligar Elofs exempel i hans ”grundinlägg”, och som oftare och oftare kommer upp i sammanhang kring jesusefterföljelse och så, är väl Gandhi… som enligt mitt tycke e väl en av d personer som kommer närmast Jesu undervisning utan att erkänna denne som Herre…

  18. Mikael mfl. Kolla gärna in Joel Halldorfs senaste post med en liknande diskussion:
    http://resande.blogspot.com/2009/01/om-kritiskt-tankande.html

    När det gäller Justinus så lutar jag åt att han gick för långt, i det att han fortsatte uppträda som en filosof (med deras klädsel osv) även efter sin omvändelse. Åtminstone tycker jag att Origenes gick för långt med sin alltför platonska teologi (fokus på idévärlden).

    Sen får man inte glömma att även Jesus och Paulus anknöt till företeelser i omvärlden, även till filosofers texter. I den judiska världsbilden är det ju en självklarhet att Gud verkar överallt, eftersom Gud är Skaparen och Upprätthållaren.

    Men jag tycker det är viktigt att vi ständigt återvänder till Jesus-storyn och utvärderar andra sanningsanspråk i ljuset av Jesus.

    Sen tror jag inte bara det handlar om att sprida budskapet (menar du det, Micael). Vi kan också lära oss nya saker om budskapet just i mötet med andra. Apg 10-11 är ett bra exempel på detta. För mig har tex mötet med vegetarianismen gjort att jag kan läsa skrifterna med nya ögon och se att sådana anslag alltid har funnits där.

  19. Ola E: Gandhi är i alla fall den mest kända. Jag har en bok om honom som i viss mån krossar många idealiserande bilder folk har om honom. Man vill gärna måla upp honom som syndfriare än vad han var.

    Jonas: Jag tycker att Justinius klädde sig som filosof var ganska kul ändå. Det var ju bara de som utbildat sig till fullo till filosof som fick ha den klädseln, vilket han inte hade gjort. Men eftersom han menade att kristendomen var filosofins fullbordan gick han omkring med klädseln ändå, för att öppet visa sin religions fullkomlighet.

    Vårt uppdrag är ju att låta alla få uppleva frälsning, det är därför vi fortfarande står på den här planeten och inte tas upp till Himlen så fort vi blir frälsta. Självklart kan vi lära oss mycket av andra, men vi får aldrig glömma bort missionen.

  20. Jo, du kanske har med Justinus, jag lyssnar på vad du säger. Däremot menar jag att fornkyrkan kompromissade med den grekiska filosofin, bland annat genom att så småningom göra räddningen till en fråga om att komma till himlen, vilket jag inte tror att skriften lär. (Jag tror på skapelsens förnyelse, kroppens uppståndelse, att himlen ska landa på jorden.) Men jag har stor respekt för Justinus och han betonade också kroppens uppståndelse och det kommande gudsriket på jorden.

  21. Jo, Origenes flörtade alltför hårt med filosofin. Två andra teologer som läste mängder av grekisk filosofi var Augustinus och Thomas av Aquino som levde på 1200-talet. De sägs av många vara de största teologerna. Gemensamt har de att de utveklade teorin om rättfärdiga krig, vilket ursprungligen kommer från den grekiska filosofen Cicero. Det finns alltså en hel del dynga att plocka upp från filosofin om man inte håller sig till Jesus.

  22. Hej. Vilket bra inlägg och vilken intressant diskussion som följde efter! Jag fick tips av Shyamanada på Nimaihuset att gå in och läsa bloggen här och det var mödan värd, verkligen. Jag själv har funderat mycket på de här frågorna. Ibland kan jag känna att jag har mer gemensammt med vissa inom harekrishna i etiska och moraliska frågor som vegetarianism, alkohol, abort, äktenskap m.m. än många kristna jag känner. Och som någon nämnde i någon kommentar, kan Gud tala genom en åsna kan han säkert tala genom en Krishna-hängiven. Det som är viktigt för min egen gudsrelation är att jesus och försoningen aldrig får tappas bort ur mitt medvetande, utan den ingen frälsning och utan frälsning är jag ännu kvar i min synd.

    • tjena josefin. kul att du hittade hit, och kul att de skicka hit dig 😉 Maila gärna på kristenunderjord @ gmail.com och berätta lite om dig själv.

      peace

    • ”kan Gud tala genom en åsna kan han säkert tala genom en Krishna-hängiven”

      Vill bara påminna om att det bara finns en Gud. Krishna är ett namn på Gud, inte på nån astral fantasi, en åsna eller någon stenstaty eller något element eller något förgängligt i denna världen. Det finns bara en Gud och inte fler. Annars skulle Gud inte vara Gud om det fanns rivaler. Självaste terminologin för Gud är att han är den enda, den högsta.

      Ibland kritiseras Krishnahängivna för att vara idoldyrkare. Detta har sin grund oftast i att man inte riktigt greppat vad idoldyrkan innebär. Idoldyrkan är att dyrka det som inte är Gud, att dyrka något oberoende av Gud. Idoldyrkan är att spendera tid framför Idol på TV. Varför? Jo för din tid är inte DIN tid, den är till för att tjäna Gud och den har getts dig att användas, att bränna i kärleksfull tjänst till Gud. När du investerar din tid till något annat, som inte gynnar gemenskapen mellan gudshängivna eller inspirerar relationen till Gud, är det en form av dyrkan. Hur dyrkar du Gud? Vad har du som du kan ge Gud? Inget, men ett kapital som du har massor av är tid. Det är genom att investera tid i din relation till Gud som du dyrkar Gud. Så är det i alla relationer.

      Att dyrka en Gudsgestalt, är inte det förkastligt? Men vad är det man dyrkar egentligen? Det som skiljer sig i dyrkan är från person till person, snarare än från religion till religion (även om det spelar in en del det också förstås). En Gudshängiven dyrkar det som formen, bilden, ljudet, texten viskar om, den eviga gestalt av Gud, det som formen förmedlar. Man dyrkar det som är essensen av en dyrkan men endast med ögon smorda med Gudskärlek kan man se den riktiga formen av Gudsgestalten. Hur kan man fördöma det? På samma sätt som att bibelns budskap uppenbaras inte för alla, men för de som söker efter essensen, de som inte nöjer sig med att vara ”kristen” eller ”hindu” utan som vill bli Gudshängiven, för dem är skrifterna eller Gudsgestalten inte skild från Gud. ”I början var ordet”. Det spelar ingen roll om Bibeln är tryckt i Kina och med bläck på papper, den är inte skild från Gud för den som utvecklat en nära relation till Jesus. Eller har jag fel?

      Finns det bara en väg till Gud?
      Är det så att det spelar ingen roll hur mkt man ber och ber till Gud, om man inte har sagt orden ”jag är kristen” och har medlemskap i en församling, så hör inte Gud oss? Kommer gud inte lyssna förrän jag skrivits in i en specifik församling.

      Är det så som det nämns i exemplet om den blinde mannen som ropar efter hjälp och knackar på i ett tomt hus där det inte bor någon? Hör inte gud hans bön? Jo kanske om någon i ett hus bredvid kommer och hjälper mannen in i rätt hus.

      I det exemplet så anges det befolkade huset vara en specifik religion. Men jag måste få be att påpeka att Gud finns överallt. Om man tror att Gud finns i ett hus eller i en viss religion bara så faller man offer för idoldyrkan, efterom Gud är Absolut och inte begränsad till relativa religionsyttringar.

      Gud är varken hindu eller kristen, Gud är Gud och den enda EVIGA religionen är att tjäna honom i kärlek, i vilken religiös yttring det än må uttrycka sig.

      En Gudshängiven är ”the choosen one”, men när han tror att han är den enda ”choosen one” då är han inte längre ”the choosen one” för Gud har många barn i många kulturer och ger samma chans till alla och älskar alla lika mkt men självfallet vill gud vara närmast de som vill umgås med Honom istället för att glo på tv-serier.

      Ursäkta min attack på TV:n men den har ätit upp många jag känner

      • Vasudeva das: välkommen som kommentator! det var ju iofs ett gammal samtal du kom med i nu, men jag antar att du tyckte det var för viktigt för att släppa.

        jag tycker att det du säger ovan ligger ganska nära det jag skrivit, men ändå skulle du och jag ha vissa grundläggande skillnader i hur vi ser på det materiella, på Jesus, på Krishna, på vikten av att vara hängiven en viss avatar, på vad det är vi är satta i världen att göra. Hur avgör man då hurvida något skall bejakas eller inte?

        fred kompis!

        • Jo jag har förstått det nu att det är en gammal artikel. Jag halkade in på sidan när jag googlade efter en artikel på nimaihuset och så fastnade jag i kommentarerna till din blogg där nimaihuset nämns. Jag läste inte din artikel 😛 men ser ju nu att vi är inne på samma linje om än på olika sätt 🙂

          Självklart ska där finnas åtskillnader mellan oss då smaken är olika från person till person. Sen filosofiskt må vi skilja oss åt också, men en sak förbinda oss; en uppskattning och glädje att tjäna Gud och det är nog det viktigaste tycker jag.

          Så det vi ska bejaka är vår specifika tro samt vår universella (den som kan harmonisera med andras tro). Genom att bejaka båda blir vi inte alltför eukumeniska och inte alltför instängda…

          Fridens änglar 🙂


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s