Elof: Att inspireras av, och upptäcka Gud på oväntade platser

I vårt sökande efter sanningen, kärleken och friheten som personifieras i Jesus Messias måste vi våga Gud visa sig i det oväntade.

Allt för ofta gör vi enorma ansträngningar för att inte inspireras från något som inte stämplats med ”Kristen” labeln. Och skulle vi någon gång känna oss inspirerad av något/någon som har en helt annan stämpel blir vi antingen rädda för det, eller så stänger vi till våra hjärtan och hjärnor. Skulle vi erkänna oss inspirerade av detta skulle vi snabbt klassas med någon ogillande stämpel, t.ex. liberal, relativist, flumig etc.
När jag var ung var det såhär, blev jag inspirerad av någon ”profan” musik gällde det att snabbt och enkelt hitta en artist som hade stämpeln KRISTEN och som försökte låta likadant. Tyvärr var jag ofta besviken över det jag hittade, men trogen som jag var så höll jag mig ändå till den sämmre, men kristna versionen.

Skulle jag t.ex. säga att jag inspirerats av de sköna människorna i Nimaihuset vad gäller diciplin och sätt att nå ut till människor skulle folk snabbt dömma mig, det har jag varit med om.

Jag är trött på det, All sanning är Guds sanning. Någon sa så, jag håller med, allt i världen som är sant, gott, kärleksfullt och uppbyggligt är Guds. Gud är som tur är inte bara de kristnas Gud, utan Gud över hela världen. Annars vore ju Gud inte Gud.

Nu menar jag inte att allting man inspireras av eller att allt man stöter på är från Gud eller förenligt med Jesu undervisning, inte alls. Men jag menar att allting som är förenligt med skrifterna och Gud, kan vi tacka Gud för, även om det inte bär rätt stämpel!

Krishna munkarna i Nimai-huset har t.ex. lärt sig att diciplinerat leva ett liv tillsammans samtidigt som de festar och har en öppen attityd inför oliktänkande. Det inspireras jag av. Däremot inspireras jag inte av deras sätt att se på kroppen som endast en farkost, dels för att jag inte attraheras av den tanken, men också för att det inte är förenligt med den story som jag aktivt försöker låta forma mitt liv.

När Jesus först kom till lärjungarna och sa ”följ mig” så trodde de att han var en rabbi, en bland många som skulle ha sin lilla zon av lärjungar, sin skola. Detta var sant, men inte hela sanningen. Jesus utmanade lärjungarna genom att hela tiden relatera till andra gruperingar i samhället, speciellt de utsatta. ”aha” tänkte lärjungarna: Detta är vår Messias, han har inte bara kommit för en liten grupp, utan för hela Israel. Detta var sant. Han undervisade om Guds rikes ankomst, hur livet skulle levas i detta rike, och hur det skulle levas nu för att visa på detta rike. Han kom till hela Israel med befrielse, detta är sant, men inte hela sanningen.

En dag sätter sig Jesus i en båt och säger åt lärjungarna att dra över till andra sidan, till hedningarnas område.

Va?

Skulle Messias, den judiske befriaren som skulle befria Israel dra till hedningarna och predika, varför då? sakta gick det upp för lärjungarna att denne Messias var annorlunda än deras förväntningar, inte bara den lilla gruppen, inte bara folket, utan hela världen inbjöds och skulle befrias!

Jag tror (med Dereks Webbs ord) att sanningen är public domain. Kyrkan äger inte sanningen, vi vet nämligen att sanningen är personifierad i Jesus. Sanningen är en person, är Gud. Vi kan inte äga Gud, Gud äger oss. Och ibland.. ibland.. visar Gud sig på oväntade platser, frågan är om vi vågar se det.

(just det jag skriver ”vi” i meningarna ovan, men menar ”jag” )

Annonser

är alla institutioner av ondo?

Ofta möter jag argument som ”jag tror inte på en maktfullkomlig hierarkisk insitution utan på en organisk (simple church/organic church) kyrka.”  Kolportören (bra blogg för övrigt) ställer liknande frågor. Det jag ibland funderar på är om institutioner (i betydelsen en grupp med klara och fasta strukturer) alltid är av ondo.

Men innan jag går vidare, låt mig förklara vad jag inte säger: jag försvarar inte en ämbetskyrka, trots att jag pluggar till präst är jag tvärtom ganska tveksam till hela ämbetssnacket. Däremot tror jag på strukturer (Mat 18 t.ex.) för hur ledarskap och beslut skall fattas i församlingar, på avskiljande av herdar, profeter, apostlar, diakoner osv.

Min poäng är att grupper som ofta förespråkar ett ”gåvo” eller ”funktionsbaserat” ledarskap (där de som har en viss gåva får ledarrollen), är lika farliga som tydliga hierarkiska institutioner. Jag har än idag inte funnit ett exempel informell grupp där någon inte fått eller tagit på sig ledarrollen och fått med sig många, trots att gruppen skulle vara anarkistisk eller för den delen kristen icke-hierarkisk. Alltså, informella grupper får ledare automagiskt, de uppstår ur intet. Sen kallar vissa detta för Andens ledning eller gåvor. Bara för att en person kan få med sig folk betyder det inte att denne personen är en god kristen ledare. Här tror jag därför mer på tydliga strukturer för ledarskap och beslutsfattande. Jag vågar till och med påstå att grupper med tydliga strukturer (goda sådana som främjar konsensus och flertalet ledarfunktioner) där det är tydligt hur någon får en ledarroll, vad den innebär och vilken ”makt” den har. Än lösa strukturer där detta inte är tydligt. Finns det strukturer kan man lättare både pröva och kritisera en ledare, än vad det är i ett informellt sammanhang.

Hur tänker du? Skall församlingar ha tydliga strukturer och ordningar för ledarskap/beslutsfattande eller löser det sig självt?

Hjälp mig!

(just det alltså jag argumenterar inte emot kolportören här ovan, alls, tror jag, bara breddar samtalet)

Satan och Kapitalet

Svarteskerm. Bjuder på singeln Satan och Kapitalet från EPn, Den nya Sången.

Singeln finns med omslag och allt (pyssla på) att ladda ner på denna länk under en begränsad period, helt gratis såklart. Texten följer nedan.

_mg_4387

Satan unt das Kapital

Kapitalet höjs till skyarna för Satan gör dej bedragen
så kan de fiffla en smula med själens bröd för dagen
Lura dej att Gud inte hör din bön Att goda liv är dyra
Men Satan och Kapitalet konspirerar för att krossa dej som en myra

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
Satan och Kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar

Mammons uppgift är som sig bör att skola matrialister
Om Väst skall tjäna bra, kan man inte va idealister
Tullar, subventioner och shengenslang
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till dens rätta fålla.

Sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
Satan och Kapitalet, två vargar fromma som lamm
fast det är inte dom som ror, ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar

Sida vid sida…

Tempot höjs vid maskinerna, här skapar Fan eliten
för kyrkan har inte plats för den som blivit illa sliten
men för att ingen ska tro att det är nåt fel
med aktier och rika präster
kallar man det välsignelser tystar
ner profeters röster

Du kan inte tjäna både Gud och Mammon..

Elof: Gästblogg/dikt av Elia

Manifestet för Människans Rike
”Saliga de som är starka i sig själva,
dem tillhör världen.
Saliga de som döljer sina motgångar,
de ska utstråla framgång.

Saliga de som framhäver sig själva,
de ska få bättre villkor.

Saliga de som fifflar lagom,
de är smarta.
Saliga de som utnyttjar de svaga,
de ska bli starkare.
Saliga de som kan böja på regler,
de ska komma långt.
Saliga de som söndrar och härskar,
de ska få mera.
Saliga de som är omtyckta för att de är småkriminella,
de är spännande att lära känna.
Saliga de som är omtyckta för att de är tolerar allt,
de ska ha många vänner.”
Manifestet för Guds Rike
”Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.

Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.

Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.

Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.

Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.

Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.”

Anton: är Jesus dum?

Inte helt sällan när man väljer att ta Jesus på orden när det gäller tex. ickevåld, syn på ägodelar, ekonomi, tro etc möts man snart av en vägg med motargument och/eller formuleringar som ”det där måste ju tolkas” och ”det gäller inte i alla situationer, förstås” osv. Och visst: man måste alltid reflektera över det man läser eller hör, och det är viktigt att inte alltför hastigt göra allmängiltiga regler av en viss situation eller uttalande i Bibeln. Men. Inte helt sällan talar vi lärjungar (jag själv inkluderad) som om Jesus ”förvisso är vår Herre, men han har inte helt rätt alltid, och nog kan vi tänka lite längre än så”. Med andra ord: vi resonerar ungefär som om Jesus var lite dum i huvudet (det sägs givetvis aldrig rakt ut, men nog skymtar det i våra logiska och välformulerade ”förklaringar” ibland).

Läs följande klassiska Jesus-ord och reflektera över om du stött på undervisning eller rent av egna tankar som tagit udden ur utmaningarna och paketerat om det hela till ofarlig och/eller idag inte gällande bud:

Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig

”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.”

”Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?”

”Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”

Sa Jesus allt detta för att lura oss? Eller kallar han oss till ett liv som är radikalt annorlunda mot vår vishet och som vid både första och andra anblick går emot allt vad vår erfarenhet är smart? Det är oerhört svårt att leva efter Jesu bud och ord, men vår kallelse är ju just detta och inte att omtolka eller förminska utmaningarna. I Johannes evangelium talar Jesus om att den som blir kvar i hans bud blir kvar i hans kärlek.
Jesus vill åt våra hjärtan, att vi litar helt på honom och faktiskt vågar tro hans ord och leva ut Guds rike här på jorden, utan att ängsligt se oss omkring om det är socialt accepterat eller uppfattas som en dårskap. Det viktiga i sammanhanget är inte omgivningens handlande eller tyckande:

”Jesus svarade: ‘Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.'” (Joh 21:22)

Samuel: en dirkie

”Did God make us human in order to make us Christian; or did he make us Christian in order to be human?” – Prof Dirkie Smit

hmm

Elof har varit på mig att jag ska lägga in bilder. Så jag gjorde en bildsökning på citatet och fick upp denna bild. Sjukt läskigt. Det är alltså inte ett inlägg om homosexualitet utan vad som är målet med kristendomen. På nått sätt tycker jag bilden visar nått som gått snett.

Elof: Samtal med Elia

Elia och jag började samtala under en annan post och ämnet gick lite offtopic men kändes viktigt. Här publicerar jag delar av det vi samtalat om och inbjuder er att vara med i fortsättningen. Elia är kursiv och jag är fet.

Elof, jag håller med dig, men kan man verkligen tala om “Jesu politik”?

Nu har jag inte tillgång till ett svenskt lexikon, men inget av det Jesus säger handlar väl om politik eller har jag missförstått dig? Vill du skapa politik av jesu undervisning? Var det hans avsikt? Jag är förvirrad. )

Elia: Jo mycket av det Jesus undervisar om och lever ut är politiskt. Men det beror självklart på definitionen av politik. Men det Jesus gör är att han formar en social gemenskap kring sig, alltså ett gäng som skall leva på ett annat sätt än världens, enligt Guds Rikes värderingar. Hur man lever tillsammans och hur man som grupp skall fungera menar jag är politik. Att säga nej till våld är i allra högsta grad politiskt.

Evangelierna kryllar av språk som vi skulle kalla politiskt, t.ex. läs Marias lovsång när hon får reda på att hon ska föda, frasen Jesus är Herre är en direkt politisk provokation mot Ceasar som över allt i romarriket just hade spridit frasen Ceasar är Herre.

Läs gärna boken Jesu Politik (the politics of Jesus) av John H. Yoder för en bredare och djupare diskussion om det politiska i evangelierna.

Ok, då är jag med på din definition av politik.

Jag håller med om att vi ska leva ickevåldsligt, men var i ligger utmaningen? Det känns som en lätt utmaning i det här samhället… eller?

Jag tänker att både icke-våld och icke- hierarkiskt känns typsikt svenskt. Alltså rätt oprovocerande. Säkert mer brinnande i andra delar av världen, i andra kulturer osv.

Säkert mer provocerande i USA än i Sverige…

Finns inte det inte mer brinnande och aktuella ämnen?

Jag är inte ute efter att ifrågasätta eran pryl, utan mer förstå hur ni tänker och hur ni valt att fokusera här.

Elia: det e bra att du ställer frågor! )

Ang. Ickevåld i Sverige: Visst att inte använda våld till vardags är ganska enkelt på ytan, men vad gör jag om jag håller på att bli misshandlad på stan? Eller om jag ser några bråka hur stoppar jag bråket utan att använda våld? Det är sånt vi vill fundera kring, finns kanske inte raka enkla svar på allt detta, men just därför är samtalet viktigt. Man kan också se djupare på våldsproblematiken, litar jag till polismakten? Får jag tillåta denne att utföra våld i mitt ställe?

Att leva ickevåldsligt menar jag bara är vettigt om man dessutom försöker sprida fred, och aktivt söka upp och lösa konflikter med ickevåld, detta är jag super dålig på själv, men kan jag inte erbjuda folk alternativ till våld, eller i alla fall ställa mig i vägen för våldet. Så skall jag inte heller peppa folk att leva ickevåldsligt själva.

Ang. icke hierarkiskt:
så tycker i alla fall jag det är skit svårt som en vit medelklass man. När man arrangerar saker, hur församlingen fungerer/styrs, hur ser vi på att rösta? hur ser vi på inblanding i politiska partier. Hur ser jag till att jag släpper fram de som oftast inte för höras i frågor hörs? Detta är grundläggande frågor kring hur vi ser på att leva i världen som en gemenskap av människor som vill följa Jesus. Att försöka leva ickehierkiskt är vid en första anblick inte så svårt, men när man ser hur världen och det sociala livet funkar blir de genast svårare. Vi får häller inte glömma att se det globalt, vi i sverige tillhör världens toppskikt, världens rikaste grädda, hur skall vi som kristna i sverige se på detta i förhållande till människor som inte har det som vi?

det finns många brinnande och viktiga ämnen, hjälp oss se dem också!

fred

Ok, bra svarat.

Jag tycker att det är viktigt att leva icke våldsligt, och att bidra till återställande, läkedom och helande på ALLA plan. På så sätt kan Guds rike manifesteras och göra sig synlig.

Jag känner mig däremot inte personligen kallad att utifrån Jesu undervisning medvetet söka upp våld och konflikter för att lösa dem. Det ingår inte som en viktig ingrediens i Matteus 28, eller heller när Jesus skickar ut lärjungarna i byarna för att “praktisera”.

Tvärtom ser jag tillfällen då man ska dra sig undan. Se till exempel hur Jesus drog sig undan folkmassorna när de blev för många, och när Paulus flydde i en korg över stadsmuren. Det finns även tillfällen då man inte ska fly, som t ex när Paulus blev tillfångatagen och alla utom en flydde.

Jag har full respekt för att du känner dig kallad att aktivt söka upp våld och göra något åt det. Kanske är det en unik kallelse eller gåva? Hur tänker du?

Att leva icke hierarkiskt tror jag själv på, och vill gärna verka för. Däremot tror jag inte på kaos, utan på ordning. Men det gör väl du också?

Exakt hur den ordningen kan se ut tror jag är rätt flexibelt, och säkert historiskt och kulturellt anpassat. Paulus hälsar till exempel till biskoparna, och gör ingen stor sak av det, även om vi kanske gärna sett att han gav en känga. Jag tror att Gud har gett oss en viss flexibilitet vad gäller att organisera oss. Han har gett en hel del exempel, och visat på hur ledarskap ska fungera, men inte i mursten. Jag tänker till exempel att en grupp människor i mellanöstern självklart inte kan se ut exakt som en grupp i Sverige. Det är uppenbart att Gud gillar mångfald.

De utmaningar du presenterar vad gäller organisation tycker jag är bra, och skulle gärna se mer bloggat om det.

Brinnande och viktiga ämnen tycker jag är sådant som först och främst berör oss själva på djupet. Det kan nog se olika ut, men kan handla om begär, pengar, makt, sex, och annat. Det längsta fingret ska peka innåt och inte utåt.

Jag har en annan fråga som jag gått och funderat på, som jag undrar hur ni ser på. Som kristen har vi Guds Ande som hjälper oss att implementera Jesu ord, men en som inte är kristen har inte den hjälpen. Det betyder att vi inte kan förvänta oss lika mycket från våra medmänniskor, FRAMFÖRALLT om de inte får ta del av Gud först. Alltså all förändring måste rimligen börja med att hjälpa människor att upprätta en relation med Gud, för att de rimligen ska kunna ha en chans att vara med och främja Guds rike. Det här rimmar också med Jesu prioriteringar i Matteus 28. Hur ser ni på det? Vi vill förändring, men vad är det värt utan Guds Ande?

Här flyttade jag hit samtalet.

Som jag ser det finns det många sätt att följa Jesus på, det kan inte se likadant ut i Israel för 2000 år sedan, USA idag, I Sverige. Men det finns teman och ämnen i berättelsen som vi ska ta vara på, och framför allt finns det ganska klar undervisning från Jesus, däremot hur det skall levas ut är svårare. Så som du säger tror jag vi kan ha olika prioriteringar och ”kallelser” i livet.  Jag menar inte att alla skall aktivit söka upp våld, men jag tror det ligger i ickevåldets natur att vara konfronterande så att det inte blir ett oansvarigt ställningstagande. alltså ett sätt för oss att slippa det svåra.

Helt klart kan man behöva dra sig undan ibland, och jag tror att om vi som kristna menad allvar med att inte slå tillbaka när vi blir slagna måste vi lära oss att springa snabbt 😉

Ja, jag vill ha ordning. Jesus i Matt 18 ger oss en tips på konfliktlösning inom ramen för en ickehierarkiskt gemenskap.

Jag vill att människor skall vandra med Jesus, känna sig trygga i Faderns hand och ha Anden i bröstet, detta är en helhet, du har helt klart poänger med att all förändring måste börja i att Anden gör något, att människan möter Gud. Men detta möte kan likagärna komma som ett resultat av att börja följa Jesu undervisning utan att va säker på om man är kristen eller inte, som att det kommer av att man gör en klassisk omvändelse.

Jesu undervisning är ju inte vettig om man inte tror att det ligger någon sanning i den stora berättelsen som bibeln och den kristna historien ger oss. Så jag kan ju inte begära att en person som inte ser på livet och världen på samma sätt som mig skall bli helt övertygad kring det vi vill. Men vi kan ju kämpa för att bli genomskinliga så att Jesus kan lysa för människor som ännu inte mött honom, genom oss.

Förändring är inget självändamål, som du är inne på. Vi måste ju veta vart det är meningen vi skall!