Gott Nytt År

Judarna har det, Muslimerna har det, Buddister, Taoister, Krishna hängivna har det.. ett tydligt eget nyår. Vi kristna har det egentligen också, men vi har allt för lätt tagit upp den rådande kulturens högtider och glömt våra egna. Risken med detta är samma risk som judarna ställdes inför i Babylon, nämligen att assimileras, att helt tappa bort sin identitet som ett annorlunda folk.

Tänk t.ex. vilken uppmärksamhet det skulle bli om alla kristna i sverige istället för att fira vanligt nyår (vilket jag inte ser något problem i sig att göra) skulle lägga krutet på att fira det kristna nyåret, inför första advent!

– mamma, Tom i skolan säger att han firar nyår idag, men det är ju en hel månad kvar?

– lilla vän, det beror på att dom är kristna, dem firar att det är 4 söndagar kvar tills deras Befriare föddes!

Om vi glömmer bort att fira kyrkoårets högtider och istället mer firar Imperiets, Babylons, Sveriges högtider visar vi också vad det är vi egentligen tycker är värt att fira mest. Lever vi i sveriges tid, eller i kyrkans tid?

Ordet ”advent” är egentligen från romarriket, man firade att det var en viss tid kvar innan Kejsaren hade sin födelsedag, när kristna börjar fira advent visar man ett öppet trots mot Kejsaren och Imperiets sätt att leva och se på tiden. Man firar att en kontra Kejsare föds, en annan Kyrios. Som inte sitter i palatsen, utan föds av en fattig utstött familj, av en kvinna utan heder, från en liten håla längst ut i utkanterna av Imperiet, i ett litet förföljt folk, i en skiten liten bergshåla… en sån sorts Kejsare som vi aldrig riktigt kan förstå.. men som vi behöver över allt annat.

Kyrkans tidsuppfattning är både linjär och cirkulär, kanske skulle man säga att den är spiral formad. Den är linjär för att vi ser att historien rör sig frammåt, att vi dras mot Guds ”Ny himmel, Ny jord”. Men den är cirkulär för att Kyrkan har insett att om vi inte har Jesus och Bibeln som utgångspunkt för hur vi läser historien så kommer vi missa att höjdpunkten på historien inte är nu (som vissa upplysningsfilosofer och humanister idag tycker) utan att historiens höjdpunkt var i Israel för 2000 år sedan. Beroende på vilken utgånspunkt vi har för att se på historien så kommer vi dra olika slutsatser från den. Kyrkoåret påminner oss om att tiden egentligen inte är våran, att historien inte är våran, utan att det är Gud som för historien frammåt, och vi får följa med!

Så idag vill jag säga gott nytt år till alla er som är eller vill vara en del av Jesus revolutionen, se till att festa till det rejält, personligen ska jag fira med en lung stund mitt i all stress med min fru.

Annonser

4 kommentarer

  1. Haha, mindes en understreckare jag läste för nåt år sen om nyåret… Nyårsdagen 1 januari var i Romarriket en avgudafest som firades med fylleri, våldtäkter och rövarstråk av Romarrikets mindre civiliserade medborgare (däribland ett par mindre seriösa kristna). 1 januari bannlystes av kyrkan som nyårsdag. Vilken dag som helst utom 1 januari. Då kom frågan: vilken dag ska det vara då? Genom hela medeltiden skiftade nyåret mellan de europeiska länderna (och ibland inom dem). Somliga hade jul, somliga hade midsommar. I nåt land, tror det var Frankrike, kom de på att ha nyår på påsken, vilket gjorde att vissa år blev nästan en månad kortare än andra. Och i Italien blev det en så stor spricka mellan befolkningen, för vissa vill ha ditt och andra datt, så man hade två nyårsdagar! Fatta vad jobbigt detta är för historikerna! Om du läser i nån historiebok att det och det hände 1265 eller 972, ta det med en stor nypa salt, för man vet inte säkert pga folks tokiga nyårsdagar.

    Lösningen blev till slut att göra en internationel standarddag för nyår, och av någon anledning blev det 1 januari än då (som man hade haft från början). Med tanke på dess hedniska rötter har vi absolut en stor anledning att fira advent istället.

    Haha, men det är en sjuk historia än då, det här me Europas hundra olika nyårsdagar… tack för att du väckte detta till minnes igen, Elof. 🙂

    Frid

  2. fast kyrkoåret är inte tänkt som en början och ett slut, utan som ett ständigt pågående. Så 1 advent har aldrig uppmärksammats som nåt kyrkligt nyår förns för några år sen. 1 advent sitter ju väldigt tydligt ihop med domsöndagen och söndagen före domsöndagen, vilket har å göra med att det från början var en 40-dagarsfasta innan jul, precis som det var innan påsk.

  3. Calle: Jag vet inte riktigt om vi talar förbi varandra, jag skriver ju ovan att det kristna sättet både är linjärt (början – slut) och cirkulärt (kyrkoåret). Självklart är ordet ”nyår” inte ett kyrkligt traditionellt ord, men det passar än dock in i sammanhanget, för kyrkoåret börjar ju ändå om idag. Så argumentationen ovan är ju ändå hållbar utifrån detta, eller tycker du inte?

  4. Sen vill jag ju tillägga att jag inte ser något fel i att hitta nya otraditonella sätt att använda sig av kyrkoåret på, t.ex. som ett kristet nyår, snarare tror jag att sådant kan uppmuntras, självklart med en stadig fot kvar i traditionen och speciellt i skrifterna.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s