Judarna har det, Muslimerna har det, Buddister, Taoister, Krishna hängivna har det.. ett tydligt eget nyår. Vi kristna har det egentligen också, men vi har allt för lätt tagit upp den rådande kulturens högtider och glömt våra egna. Risken med detta är samma risk som judarna ställdes inför i Babylon, nämligen att assimileras, att helt tappa bort sin identitet som ett annorlunda folk.
Tänk t.ex. vilken uppmärksamhet det skulle bli om alla kristna i sverige istället för att fira vanligt nyår (vilket jag inte ser något problem i sig att göra) skulle lägga krutet på att fira det kristna nyåret, inför första advent!
– mamma, Tom i skolan säger att han firar nyår idag, men det är ju en hel månad kvar?
– lilla vän, det beror på att dom är kristna, dem firar att det är 4 söndagar kvar tills deras Befriare föddes!
Om vi glömmer bort att fira kyrkoårets högtider och istället mer firar Imperiets, Babylons, Sveriges högtider visar vi också vad det är vi egentligen tycker är värt att fira mest. Lever vi i sveriges tid, eller i kyrkans tid?
Ordet ”advent” är egentligen från romarriket, man firade att det var en viss tid kvar innan Kejsaren hade sin födelsedag, när kristna börjar fira advent visar man ett öppet trots mot Kejsaren och Imperiets sätt att leva och se på tiden. Man firar att en kontra Kejsare föds, en annan Kyrios. Som inte sitter i palatsen, utan föds av en fattig utstött familj, av en kvinna utan heder, från en liten håla längst ut i utkanterna av Imperiet, i ett litet förföljt folk, i en skiten liten bergshåla… en sån sorts Kejsare som vi aldrig riktigt kan förstå.. men som vi behöver över allt annat.
Kyrkans tidsuppfattning är både linjär och cirkulär, kanske skulle man säga att den är spiral formad. Den är linjär för att vi ser att historien rör sig frammåt, att vi dras mot Guds ”Ny himmel, Ny jord”. Men den är cirkulär för att Kyrkan har insett att om vi inte har Jesus och Bibeln som utgångspunkt för hur vi läser historien så kommer vi missa att höjdpunkten på historien inte är nu (som vissa upplysningsfilosofer och humanister idag tycker) utan att historiens höjdpunkt var i Israel för 2000 år sedan. Beroende på vilken utgånspunkt vi har för att se på historien så kommer vi dra olika slutsatser från den. Kyrkoåret påminner oss om att tiden egentligen inte är våran, att historien inte är våran, utan att det är Gud som för historien frammåt, och vi får följa med!
Så idag vill jag säga gott nytt år till alla er som är eller vill vara en del av Jesus revolutionen, se till att festa till det rejält, personligen ska jag fira med en lung stund mitt i all stress med min fru.
Kristen underjord 