Spara/förvalta

I liknelsen om den rike mannen som samlar sina tillgångar i lador (Luk 12:16-20), berättar Jesus om hur hans handlande leder till att Gud kallar mannen för dåre, och avslutar med orden ”så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Luk 12:21). Denna text och flera andra leder oss till frågan om vad som är sparande ”åt sig själv” och vad som är ett gott förvaltarskap av det som vi fått oss tilldelat. Jesus talar ju flera gånger om att hans lärjungar inte ska göra sig bekymmer, ja till och med varnar för att bekymmer kan kväva vårt liv i efterföljelse (Matt 6:25ff, Matt 13:22, Luk 21:34), och i bergspredikans välkända text kopplas bekymren ihop med jagande efter ekonomisk trygghet (mat, kläder). Det är sådant som ”hedningarna” jagar efter, och inte något för lärjungen. Är då inte ekonomiskt sparande en form av trygghet som vi lägger upp inför eventuella oförutsedda utgifter som kan komma i vägen någon gång i framtiden? Är inte detta att på egen hand göra sig bekymmer och inte lita på att vår ”himmelske fader vet att ni behöver allt detta.” (Matt 6:32).

Notera dock att Matteustexten inte bör läsas för att legitimera ett liv i passivitet och som skäl att inte arbeta; poängen ligger snarare i att ha fokus på rätt saker, att söka Guds rike och Hans rättfärdighet. Hur ska man då förhålla sig till sparande? Vi kan se från 2 Kor 8-9 hur församlingarna hjälps åt i ekonomisk hjälp till församlingen i Jerusalem som lider av svår fattigdom, och möjligen är detta ett exempel även för oss att ta fasta på: istället för att spara och lägga på hög se till att mina ekonomiska resurser inte betraktas som ”mina” utan ständigt befinner sig i rörelse till de som bättre behöver. Ett sådant sätt att leva förutsätter stor förtröstan på Gud, att han förser när så krävs. Oerhört provocerande i tider av fondsparande, pensionspremier, sparkonton och aktiespekulationer.

Är då ett ”sparlöst” sätt att leva ett ideal att sikta mot eller en grov missuppfattning av Jesu ord och NT:s texter om ekonomi? Man kan givetvis se att sparande ibland behövs; man ska vara varsam med att försöka göra lag av evangeliet. Men samtidigt: när vi sparar pengar är det nästan uteslutande för vår egen skull, få om ens någon kan ärligt erkänna att deras sparkonto finns där för att kunna ge hela rubbet vidare när behovet kommer till mötes. Vi samlar i våra lador.

Hur tänker du?

Annonser

11 kommentarer

  1. Jag och min fru har flera gånger sparat pengar på hög för att resa, då i huvudsak för att göra volontärarbete o.dyl. Detta ser jag som en praktisk nödvändighet, men samtidigt så gillar jag verkligen inte tanken på att ha 80000 (det var vår maxsumma) på ett bankkonto som jag inte är beredd att ge bort, det borde väl ändå stå i strid med bergspredikans tydliga budskap. Men samtidigt så skulle vi förmodligen om vi inte sparat, delvis av våra studielån eftersom detta var den huvudsakliga inkomsten, inte kunna göra dessa resor.

    Så det är helt klart komplicerat, och vi har ännu inget svar på detta, förutom att vi försöker resa ännu mer ekonomiskt, typ genom couchsurfing o. dyl. Någon som har någon bra utväg från dilemmat, förutom den minst sagt tråkiga lösningen att stanna hemma…

  2. Jag och min fru har även vi kämpat med tanken på hur ”våra” resurser kan bli fleras resurser. Det finns säkert många sätt att lösa den frågan. Människor i vår gemenskap har valt bort att ha bil och lägger istället undan den slanten varje månad som de sparar till en ”hjälpa-till” buffert. Jag och frugan ser ett problem i det sätter vi valt att leva som gör det svårt att se våra saker som inte bara våra, det enkla faktum att vi bor isolerade i en lägenhet för oss själva. Visst, våra saker används och lånas av andra som besöker oss men prylarna känns ändå som endast våra. Jag tycker Jesu undervisning om sparande är utmanande. En detalj som kan tilläggas om Luk 12 är att mannen i början frågar sig själv vad han skall göra. En vis man bad andra om hjälp, kanske de äldst vid stadsporten, en dåre tror sig kunna klara sig själv. Jag känner mig ofta som en dåre…

  3. Intressant att höra era tankar!
    Det är helt klart svårt, tänkte själv på situationer liknande alfmarkus när jag skrev texten; hur ska man tänka där? Givetvis tror jag inte det är ”fel” att spara i alla lägen, då blir det som sagt lätt en lag snarare än ett evangelium vi följer? Men lätt är det då inte…

    fortsätt gärna komma med fler infallsvinklar/tankar/kommentarer!

  4. Tja, sparande och sparande… NT säger ju klart och tydligt att det är fel att vara rik. (Luk 6, Jak 5 m fl). Frågan är hur man definierar rik. Några skulle säga att det är att ha hög inkomst, men jag tror inte att det är så. Om man tjänar en miljon i månaden men ger bort en miljon i månaden till Läkare utan gränser, är det då synd? Nej. Sann generositet är inte hur mycket man ger utan hur mycket man har kvar. Synden i att vara rik är ju att man äger överflöd när det finns folk som svälter. Hade det inte funnits fattiga hade det inte varit problem med att äga mer än vad man behöver. Men nu är det så. Och om vi har saker som vi egentligen inte behöver, samtidigt som folk dör av svält, är vi då inte mördare? Jo, urkyrkan räknade det som mord, och det är inte svårt att förstå varför. Självklart är man skyldig till att någon brinner inne om man höll en vattenslang i handen.

    Med det i åtanke är den ganska naturligt att den Syndlösa uppmanar oss rika att sälja allt vi äger. Den rike mannen i Matt 19 var säkert inte ens hälften så rik som vi är idag )i alla fall hade han ingen plasma-TV). Hur kan en kristen som äger överflöd visa kärlek till sin broder och inte ge honom av sitt överflöd om han är fattig, som Johannes säger?

    När vi har gett vårt överflöd till de fattiga finns inte mycket mer att spara. Dock kan vi förstås spendera pengar på goda saker, om de har ett gott syfte vill säga. Det är skillnad på att använda en dator till att skriva om fattigdom (som vi gör nu) och att spela dataspel. Och att spara 80000 för att åka på resa som volontär går visst an om man tror att det är värt det, och inte gör det bara för nöjes skull utan för att hjälpa andra och tjäna andra. Men i allt ska vi förtrösta på Gud och inte skaffa oss massa skyddsnät varav Han är det sista. Vi ska vara beroende av Honom. Och då behöver vi inte mammon.

  5. Kristoffer: Bra poäng där att det som räknas inte är hur mycket man ger utan hur mycket man har kvar. Men det är också just detta som varit tankekruxet för oss, att vi faktiskt ackumulerat pengar under en längre tid (samlat i lador), för att kunna göra något gott senare. Men är inte detta Världens sätt att tänka? Borde vi inte vara mer som fåglarna och liljorna, som inte skördar eller samlar i lador? Eller är allt detta Jesus-snack bara en utopi, kan man undra ibland, när verkligheten hinner ikapp en. Det är iaf mycket, mycket svårt.

    Vill också inflika att det är farligt att ha 80000 kronor märkte vi (ok, för andra kanske det är småpotatis men jag tycker det är mycket pengar). Man bli nämligen väldigt mån om sina pengar, blir rädd att de ska försvinna och vidtar därför massa säkerhetsåtgärder för att skydda kapitalet (istället för att ge tjuven dubbelt av vad han begär, som Jesus lär oss). Så min erfarenhet är också att ägande förändrar oss, kanske en anledning till att det ofta är så sjukt känsligt att tala om privatekonomi.

  6. alfmarkus:
    Just det där om Jesu ord är utopiska är väldigt intressant! Vi borde väl anse att om Jesus är Gud så är det väl ingen större poäng för Honom att komma med bud som är omöjliga att hålla? ”Mitt ok är milt” etc. Alltför ofta utgår vi från att Jesus ”nog menade något annat”, något ”djupare”, för att lita på Hans ord och följa det som står är inte vist handlande. Vem är vis om inte Herren?

    Självklart är jag mer än medveten om vikten av god exegetik, men kan också ibland bli less på att jag själv och andra lätt värjer sig mot Jesu ord med motiveringen att det inte är rimligt/logiskt/whatever.

  7. Anton: Håller helt med, åtminstone på en teoretisk nivå 😉

  8. Claiborne skrev i sin bok att versen ”mitt ok är milt” är ofta felöversatt. Det ska snarare stå ”gott”. Att Jesu ok är lätt att bära är inte alls sant (det är ju ett kors, för Guds skull). Men det är rätt.

    Jag tycker det är underligt att folk förenklar Bergspredikan (och all annan moralundervisning Jesus gav) för att det är omöjligt att följa om man tolkade det bokstavligt. Men är det inte det Bibeln säger – att det ÄR omöjligt för oss syndare. Är då detta en anledning till att ignorera Bergspredikan, att vi är syndare? Nej! Rom 6 säger ju ”betyder då deta att vi är fria från lagen att vi ska synda? visst inte”. I och med att vi är pånyttfödda verkar Den Helige Ande i oss. Då förljer vi Bergspredikan automatiskt. Inte av oss själva, utan för att Jesus verkar i oss (Gal 2:20). Gud skapar en ny skapelse i oss när vi blir frälsta, och den skapelsen kan inte synda. Visserligen är den gamla skapelsen kvar, men den är död, när vi syndar gör den bara ”dödsryck”. Men i bön till Gud om att Han ska använda oss som redskap kan vi följa Hans bud och praktisera jubelårets ekonomi.

  9. Sjukt spännande inlägg och bra samtal! Jag blir oerhört peppad. Själv tänker jag att Jesus ”samla skatter på jorden” och ”spara” är typ samma sak. Ordvalet ”skatter” är olyckligt i sammanhanget och för tankarna till skattkammare, men grekiskans ord kan också betyda förråd eller liknande. I grekiskan används två ord med samma rot, ett verb och ett substantiv. ”Samla inte samlingar” eller ”skatta inte skatter”…

    Frågan är om det är samma sak att spara som att inte omedelbart göra sig av med alla pengar man får. Jag tror inte på att spara för potentiella framtida behov, på så sätt skapar man en trygghet i pengarna. Däremot tror jag inte man behöver ge bort alla pengar man får direkt, förstås. Själv lever jag motsatt till detta genom att tex ha vissa försäkringar och genom att ha fonder där vi sparar lite till våra barn. Däremot har jag och min hustru en begränsning på typ 10.000 som är max vad vi vill ha i ”överskott” på våra bankkonton.

  10. Allt i Bibeln är inte mysigt och gosigt, små ljuva ord som får oss på gott humör. En del kan vara riktigt obekvämt. Som till exempel tillfället då Jesus säger åt en rik man att han ska sälja allt han äger (Matt 19, Mark 10, Luk 18). Många kristna har med alla medel försökt kringgå den här versen för att slippa den jobbiga konsekvensen av denna vers (att sälja allt man äger). Jesus menar förstås inte att man ska sälja allt man äger när Han säger det. Han menar att man inte ska vara slav under rikedomen, att man ska ”sälja” sina prylar i hjärtat. Men naturligtvis kan man ha kvar sitt överflöd och njuta av det. Man ska sälja allt man äger bildligt.

    Dock säger Jesus inte bara ”sälj allt du äger” utan även ”och ge pengarna [dvs. de man får av försäljningen] till de fattiga”. Hur ger man pengar till de fattiga bildligt? Klurigt. Inblandningen av fattiga ger diskussionen om allt-säljande en ny innebörd. Precis som idag fanns det miljontals av hungriga på Jesu tid. Det kanske satt hemlösa tiggare vid vägkanten medan Jesus och den här rike mannen talade med varandra. Att uppmana mannen att sälja allt han äger är då inte ett religiöst krav, ett test på om han är tillräckligt generös. Det är den enda vettiga saken att göra med överflöd enligt Jesus, att sälja skiten och ge de fattiga mat för pengarna istället för att spendera dem på lyx och bekvämlighet. Vi läser ofta Bibeln ur vårt eget västerländska, rika perspektiv, och då blir ”sälj allt du äger” en jobbig vers som vi helst stoppar undan. Men tänk på hur fattiga tolkar den här berättelsen. Tolkar de ”sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga” bildligt? De prisar Gud för att Han är på deras sida och för att Han vet hur det känns när rika köper champagne och plasma-TV:s medan ens kläder trasas sönder och medan ens barn hungrar. Det är inget konstigt att Gud vill att rika ska sälja allt de äger när det svälter ihjäl ett barn under fem år var femte sekund.

    Att säga att berättelsen betyder att man är en Guds förvaltare som ska spendera de pengar man fått som gåva rätt är ingen ursäkt för att vara rik. För visst är vi Guds förvaltare, men när vi spenderar våra pengar som Han vill ger vi bort allt till de fattiga. Det var inte bara den här rike mannen Jesus sade åt att sälja allt han ägde till, Han sade samma sak till lärjungarna (Luk 12:33). Och sluten av Apg 2 och 4 vittnar om att det var precis det de gjorde, det tolkades inte bildligt av dem minsann. De hade gripits av en kärlek till varandra (det står att de var ”ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt”) och då står man inte ut med att äga överflöd när ens bröder och systrar (jo, så kallade de varandra) är fattiga. Jag måste erkänna att det ligger nåt i att man ska sälja allt man äger ”i hjärtat”, för när Anden tränger in i hjärtat börjar man hata mammon. Man avskyr att vara rik i en värld med hunger när Jesus kommer in i en. Men det leder till att man gör sig av med sitt överflöd, man går inte runt och avskyr rikedom och ändå fortsätter vara rik. När Gud gör så att vi säljer allt vi äger i hjärtat, så tar det inte lång tid innan vi säljer det på riktigt heller. För om man inte älskar pengar, varför behålla något som man inte älskar? Särskilt när säljande av det man inte älskar leder till att hungriga får mat så finns det ingen anledning att inte sälja allt onödigt, äckligt skräp man äger.

    Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matt 6:19-24)

  11. En tanke bara.

    De flesta Jesus vände sig till (till skillnad från Paulus) var ju inte övre medelklass utan förmodligen relativt fattiga människor. Jag menar hur läser den ”fattige” evangeliet?

    Min erfarenhet av att arbeta med hemlösa är att de faktiskt ger mer till andra av sitt liv än vi lite rikare. Sen så drar nog vissa texter till sig våra ögon då de faktiskt skiljer sig från vårt synsätt. Men som student är det sällan man har alls några pengar kvar till månadens slut. Man skänker lite gamla kläder ibland osv men överflöd har man knappast.

    Sen är ju syftet här också lite annorlunda när den kristna församlingen bildas och man samlar in pengar till dels Jerusalem men också behövande och kvinnor och bara.

    Två tankar: För det första så fanns det ju inget socialt skyddsnät från staten som idag. De som inte kunde ta hand om sig var tvungen att få hjälp för att ex inte vara tvungen att bli såld som slav. Man hade hand om varandra i församlingen (något vi i väst kan lära oss av) och drog även till sig ögonen hos andra behövade. I dag så är det ju inte bara pengar som behövs i väst utan framför allt tid. En hemlös behöver självklart mat och boende MEN oftast är hans situation kopplat till något beroende, en luffarsjäl mm. Det tar tid att hjälpa honom och man kan inte BARA ge honom mat och pengar. Därför ser det ut som det gör idag för vi handlar våra ekologiska bannaner och låter bli att rösta och jag vet inte vad MEN vår TID ger vi sällan bort. VI vågar (jag själv också) sällan gå till grannen som vi hör grälar med sin fru eller bo i de mest sunkiga områdena. Våran tid, ger vi den till andra människor?
    Visst kan vi motivera med att vi inte har utbildning och bla bla bla MEN sneglar vi på våra fattiga mindre utbildade människor så tar det ex and om hela familjen, gamla som unga under samma tak.

    Tanke 2: Att man samlar in pengar till Jerusalem kan vara för att de till slut inte var så försiktiga med pengar och till slut led svåra ekonomiska förluster och man var tvungen att rädda dom. De hade en bra tanke men det kan vara så att det inte klarade av det. Skulle vi som församling klara av det idag? OCH hur fördelade man det rent praktiskt om det var husförsamlingar?


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s