Varför jag inte är en emerging-post-karismatisk-missional-konservativ-liberal-anabaptistisk-lutheran

Okej, visst vi behöver inordna verkligheten i kategorier för att på något sätt lättare kommunicera och förstå den, men ibland går det till överdrift. Vi som kristna har allt för lätt att kategorisera in oss i endera partiet eller andra partiet. ”Jag hör till Emerging Church”, ”Jag hör till konservativ evangelikal” eller ”jag är en Radikal nymonastisk vegetarian”.

Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, syskon, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina syskon, att det förekommer motsättningar bland er.
Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”.
Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? (1 kor 1:10f)

Problemen med att identifiera sig med en viss strömning eller gruppering inom kyrkan är att vi dels delar upp församlingen i något den inte är, nämligen intresse och åsiktsgemenskaper. Församlingen är en gemenskap kring den Levande Gudens Son! Jesus är inte en idé, kyrkan är inte en idé, det är en praktiskt, synlig och kroppslig gemenskap av människor!

Ytterligare ett problem med dessa etiketter (de senaste är visst glocal) är att det blir modeord och dessutom påskyndar och pressar oss kristna till ännu mer konsumentkristendom (jag är medveten om att många teologer inom missional/emergent är mycket kritiska till konsumtionskristendomen). Vi shoppar till oss förändringen i kyrkan genom nya idéer i böcker, filmer eller talare. Vi hoppas, ber och tror att om vi bara kan sprida detta ”nya” denna nya idé kring att vara församling så kommer det bli bra. Fokus flyttar från praktik till ideologi.

Felet ligger inte nödvändigtvis i det som det talas och undervisas om inom rörelser som t.ex. emerging church (ni som känner mig vet ju att jag personligen gillar mycket av det) utan att identiten riskerar att ligga i namnet på rörelsen och inte i Kristus. Om gamla uppdelningar fanns mellan samfundstillhörigheten, blir de dagsaktuella uppdelningarna mellan teologiska fåror.

Felet ligger inte heller att det skrivs böcker, görs filmer eller går undervisnings pass av vissa teologer och teologier, eller att dessa klassas in i vissa fack! Det hela handlar helt enkelt om vart jag har min identitet. I Messias har mina gamla lojaliteter, ja faktiskt alla lojaliteter som inte är till Gud lagts av och ner, i dopet har dom dött bort. Slaktas, bränts på bål, kastas på sophögen. Varför? Jo för att vi i församlingen inte skall bygga upp uppdelningar efter idéer, vi samlas inte kring en lära, utan en levande Gud!

/Elof, som blir bjuden på mat av Samuel.

Annonser

14 kommentarer

  1. Ja! Viktigt och bra talat.

  2. Amen broder!

    /d

  3. Vettigt, även om jag tyvärr själv trillar ner i olika ”etikett-diken” ibland så håller jag med.
    Din blogg är förresten toppen. Dödskallarna ger det hela en extra tusch!

  4. Men du är ju proggpunkare! Eller socialistisk bibelutläggare! Kan man verkligen komma undan detta fenomen om det skedde redan på Paulus the unibrowed’s tid?

    Ett annat problem i detta avseende är identitet oftast finns i förhållandet till andra. Speciellt dom som håller nästan med en. Se på tex hur Mark Driscoll sågar andra emergent för att hylla sin egen emerging church. Eller hur Pingst och öm och andra liknande hanterade varandra när det begav sig.

    Vi och dom och dom andra. Går det verkligen att göra nått på rätt sätt?

  5. Samuel. Jag vill inte svara i Elofs ställe, men själv tänker jag att det finns Jesus-centrerade kategoriseringar som är viktiga att hålla fast vid. Man kan trots allt antingen tillhöra Messias eller inte. Där tycker jag vi skulle våga återerövra ett lite mer svart-vitt-språkbruk. Jag tror inte det är vare sig möjligt eller önskvärt att komma bort från allt ”vi och dom”-tänkande. (Sen är jag själv universalist, så jag tror att även dessa uppdelningar är tillfälliga.)

  6. Elof. Jag undrar hur du ser på samfunds-uppdelningarna? Är det bara dom nya etiketteringarna som är dåliga, eller är det också dåligt att säga ”Jag tillhör Svenska Kyrkan/EFS/EFK” osv?

  7. Samuel: precis som Jonas sa så tror inte jag heller det handlar om att aldrig tänka ”vi och dom” men det handlar ju om hur, när och varför vi delar upp oss och då är inte ovan nämnda anledningar vettiga menar jag.

    Jonas: Jag har problem med att säga jag tillhör Svenska Krkan/EFS/EFK, kallar mig hälre kristen och om folk frågar vilket samfund jag tillhör så svarar jag såklart, och försöker oftast (om jag orkar) prata lite om samfundsgränser och sånt..
    Däremot förespråkar jag ingen organisatorisk institutionell enhet, kanske på lokal nivå ett sammarbete. Hur tänker du? Du beskriver dig ju ofta som att du tar avstånd från samfunden och sådär, i detta lägger du ju egentligen in en ny ”samfundsuppdelning”.

  8. Jonas: Ett tillägg dock, det finns viss skillnad i att I en församling ha gränser och samfundsgränser. Bara för att få lägga in det, Paulus ord ovan handlar ju tydligast om gränser/uppdelningar inom församligen.

  9. Med mina minst sagt begränsade exegetiska studier så har jag förstått att varje stad var som ett samfund. Alltså korinth bestod i vad vi skulle säga flera Församlingar. Alltså varje hem fungerade som vad vi skulle kalla församling. Blev lätt a och b lag då. Kristendomen ska inte levas ut som en korpenserie skulle kanske paulus ha sagt om han var jag.

    Är inte det stora problemet med emerging, willow creek och dyl att det kommer från USA.
    Alltså att man lånar kategorier från en helt annan kontext och sen försöker återuppleva det som redan upplevt? Sen så blir det inte tillräckligt sexigt på svenska Framträdande eller Pil Å. Sen så är det ju också praktiskt att kunna skylla på nån när det inte fungerar.

    Det jag kan tänka mig är att dom flesta som kategoriserar sig på ett eller annat sätt inte ser det som ett problem mot lojaliteten i Kristus. Alltså att först är jag kristen sen emergent.Eller först är jag kristen sen Glocal. Eller först är jag kristen sen dum i huvudet.

  10. Elof. Ditt resonemang i posten är ett av mina starkaste skäl till att inte stödja samfundsstrukturen. Samfunden cementerar uppdelningen av Guds folk och är jag med i något så måste jag någonstans både säga att ”jag tillhör EFK” (inte bara Kristus) och dessutom åtminstone på något sätt i praktisk handling demonstrera att jag har en större förpliktelse mot dessa människor (dom flesta av vilka jag aldrig har träffat) än mot andra efterföljare. Jag tycker inte att det räcker att ha en bra attityd till detta, det är ett problem på strukturell nivå. Därför tycker jag ingen lärling borde tillhöra något samfund, men jag inser samtidigt att många gör det och har inga problem med att erkänna detta. Jag kan inte se att ta avstånd från samfundssplittringen och etiketteringen (som du ju själv gjorde där ovan) skulle utgöra ”en ny samfundsindelning”. Förklara gärna.

    Sen håller jag med om att Paulus ord i 1 Kor 1 är lättast att tillämpa på en församling och där kan indelningarna bli annorlunda. Men jag tycker ändå inte det är irrelevant för indelningar i Guds folk i stort.

  11. Tack för ett bra inlägg! Jag använder ibland etiketter för att beskriva min egen position i förhållande till andra. Men jag håller med om att det är problematiskt och jag undviker alla nya etiketteringar. Det är viktigt att ha sin identitet i Kristus och inte i ett samfund eller en särskild rörelse eller beteckning. Därför kan jag säga att jag tillhör Kristus, Kristi kropp eller Råslätts församlingsgemenskap (min lokala församling), men inte att jag tillhör SAM, EFK eller Pingst. Däremot kan jag säga ”min församling samarbetar med / är ansluten till SAM och EFK” och ”Jag jobbar inom Pingst”. När det gäller Paulus kritik av partibildningen i Korinth tycker jag att man ska notera att en av grupperna sa ”Jag hör till Kristus” (1 Kor 1:12). För mig låter det som dom som ställer sig utanför partibildandet eftersom de är kritiska mot det, men samtidigt startar en ny gruppering utan att riktigt inse det. Det har hänt många gånger förr.

  12. MELIN: Tack för ett bra praktiskt tips om hur man kan tala om sitt faktiska engagemang i en lokal gemenskap och samtidigt ha kvar grundtanken om inga fler uppdelningar.

    Ang. ”Jag hör till Kristus” så är jag nog inne på ditt spår där också, att det lätt blir en egen grupering av det hela om man menar att ”dom” andra gruperingarna i församlingen gör fel.

    och där kommer vi in på…

    LUNDSTRÖM: .. att man alltid är del av ett ”vi” oavsett om det finns inom ett samfund eller en friförsamling som eran. Det är ju ingen skillnad eller konflikt i att säga att jag är med i den här församlingen (i detta exempel eran friförsamling) och att säga att jag är med i Svenska Kyrkan. Det handlar ju inte om att man aldrig kan kategorisera saker, det måste ju göras. Du skulle väll också påstå att du har ett visst mått större överlåtelse till din lokala gemenskap än en okänd broder/syster du möter för första gången?

    Det jag menar med att genom att säga att ”vi gör det rätta: att ta avstånd från samfundsuppdelningar” är ju i sig en uppdelning från de (mig t.ex.) som inte tar avstånd från att vara verksam inom ett samfund. Oavsett om ni är ett officiellt samfund eller inte så är det ett avståndstagande. (Även om jag kan förstå varför ni gör det) som resulterar i en uppdelning. Detta kommer man helt enkelt inte undan.

  13. Att säga att man tillhör en församling har jag inga som helst problem med. Men Svenska Kyrkan är ingen församling (som jag ser det). Det är samfunden jag har problem med här, både nya (emergent) och äldre (baptistsamfundet eller RKK).

    Med ert resonemang (Jonas, Elof) blir väl följden att det är omöjligt att hantera detta på rätt sätt. Det är dumt att säga att man är med i ett samfund, och det är dumt att säga att man står utanför…

    Att som Jonas försöka komma runt det hela med att säga att man tillhör en församling som ”är ansluten till EFK”, är att ge en tolkning av EFK som strider mot rörelsens egna grunddokument som anger att EFK inte är det centrala, utan summan av dom samarbetande församlingarna (även om språkbruket är ambivalent även i grunddokumenten). Tidigare kunde man vara ansluten till EFK (även som enskild person), men dom nya stadgarna tydliggör att man ser sig själv som en kyrka och att missionsledaren har en biskops-roll.

    Sen är det förstås intressant med 1 Kor 1. Ni verkar förutsätta att Paulus kritiserar gruppen som säger ”jag hör till Messias”. Jag utesluter inte att ni har rätt, men skulle det inte kunna vara så att Paulus framhåller denna grupp som ett föredöme? Det är ju trots allt inte så att alla uppdelningar är av ondo (som Elof säger). Jesus kom ju inte med fred utan med svärd, trots allt… 🙂

  14. Kul att hitta eran blogg! Bra skrivet btw. För mig är exempelvis emerging enbart ett sätt att jobba med att sprida evangeliet och bygga församlingen i den kultur man befinner sig i just nu, dvs inte ett sammanhang som man kan ”tillhöra”. Och vem bryr sig i längden om vilken ettikett man har satt på sig eller sitt samanhang?

    It’s all about Jesus, It’s only about Jesus, it’s always about Jesus.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s