Tankar från Virustältet #4

Vi fortsätter vår serie med inlägg från oss som va med och arbetade med Virustältet i sommras, nu är det Björns tur:

Jag vill tacka alla som berikade och fyllde min tid på frizon med inspiration och glädje. Det finns något väldigt vackert med människomöten, speciellt när vi på papperet i många fall är väldigt olika men ändå möts i den gemensamma viljan att följa Jesus och att älska varandra oavsett, oavsett om vi är punkare, hippies eller kostymklädda bankgummor o gubbar. Vi kanske inte håller med varandra om speciellt mycket men om vi behåller kärleken till varandra så kommer vi ändå att kunna mötas. Den gemensamma nämnaren blir inte musiksmak eller livsstil utan kärleken . Det är nog inte så lätt men på frizon så såg jag det titt som tätt. (För att förtydliga så är frizon virustältet för mig eftersom jag aldrig lämnade det te och rökelsedoftande reggaetältet.)
Men visst är det lätt att vara en bra efterföljare av Jesus som älskar sin näste och lever enkelt och allt det där bra när man är på en festival och upprymd av allt spännande och alla fantastiska människor man möter? Just på den platsen, just då så behöver man inte oroa sig över att missa en karriärchans eller svika sin kärnfamilj(för att anknyta till Ola) eftersom allt sker under en begränsad tidpunkt och sen väntar ju det ‘vanliga’ livet hemma. Kruxet i det hela, i alla fall för mig är att verkligen föra hem allt det där underbara och svåra från frizon, att inte bara ha det som ett härligt minne utan att integrera det i ens historia, som en nyckelhändelse som hade kraft att förändra och bryta upp gamla invanda, men egoistiska mönster.

Om det inte går att dansa till den är det inte min revolution

Om det inte går att dansa till den är det inte min revolution

Det är lätt att älska den du möter när du älskas tillbaks men att efterfölja Jesus när du inte är på en festival(läs virustältet) är desto svårare, i alla fall för mig så tycker jag att det är jättesvårt att följa Jesus i en egoistisk och mörk värld .


Om jag ska orka leva Virustältslivet(o då menar jag inte brist på sömn och genomsura kläder) i mitt vardagsliv så behöver jag ett gäng människor som peppar mig, för det är i den gemenskapen som jag får kraft att möta alla med kärlek, även fast de kanske inte älskar tillbaks.

Så min utmaning som jag bär med mig från Frizon är att inte låta Frizon bli en ‘en gång om året upplevelse’ utan verkligen försöka att applicera den känslan jag fick där på mitt liv här hemma. Det sker verkligen inte automatiskt, mitt hjärta måste tränas och det tränas inte genom att jag drömmer mig bort till en idyllisk bild av världen eller ägnar mig åt massor teoretiskt kärleks snack. Mitt hjärta behöver handling här och nu för att växa så jag hoppas verkligen att jag i mitt liv orkar förändra och följa och jag hoppas att ni orkar det också, om ni redan är på väg eller står vid startgroparna

Annonser

5 kommentarer

  1. Viktigt viktigt… Att ha ett gäng att få dela sin strävan med känns som A och O när man försöker följa Jesus. Precis som du skrev. Och jag känner igen mej i känslan av att jag inte klarar det på egen hand. Så helt enkelt vi jesu efterföljare behöver varandra.
    Nåd och fred / Knut

  2. Jag ställer mig i kören och klappar på axeln, bra skrivet! Men varför är det inte fler där jag bor som längtar efter detta och börjar leva det? Som sagt, jag fixar det inte själv. Be för mig!!!

  3. Slowtrackarna slår täta skott här på underjorden, det tackar vi för. Kristoffer varför inte skriva ett inlägg på http://www.speak.nu/forum3/viewforum.php?f=22 och eftersöka likasinnande? Dom finns, överallt.. som ett virus!

    bränn babylon

  4. Tack så mycket! Det har gått rätt kasst för mig här i Linköping hittills med gemenskapssökandet o direkt så börjar jag att glida bort från det jag vill. Men jag ska ta tag i det! Som allt annat man skjuter upp, fast det är inte som allt annat liksom, det är det viktigaste som finns. Jag hoppas att det går bra för dig Kristoffer!

    Frid

  5. ska skriva in mig på speak! tack för uppmuntran Björn och kör på själv, ska be en bön för dig innan jag somnar (snart hoppas jag). Tack för er alla kristna underjord!

    Nästa år i Jerusalem!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s