Tankar från Virustältet #2

I slutet av Emmanuel Ingelstens seminarium var jag ombedd att säga något om kommunitetstankarna här på hemmaplan. Jag kände att det var viktigt att påpeka att vi som vill starta kommuniteter i sverige inte bara är folk med dreads och trasiga jeans. Hoppas den signalen gick fram för det är viktigt!

Om kommunitetsrörelsen skall bli något att räkna med måste den födas inom varje kultur och subkultur. Inkarneras (om ni ursäktar uttrycket) ochhus förvandla varje Oikos (grek: hushåll/kultur/grupp) innifrån och ut. I detta kommer stilar och uttryckssätt förvandlas men vara likt. T.ex. kommer en punkare fortfarande vara en punkare men på ett Guds rikes sätt. En medelklasssvensson kommer alltid vara medelklasssvensson i stilen men vara det på ett Guds rikes sätt.

Alltså Guds rike måste inkarneras i redan existerande kulturer, förvandla dessa att till att vara ickevåldsliga, öppna för främlingar/olikttänkande och ha Jesus som Herre. Men dom måste också ha kvar den stil som Gud skapat dom med.

Lösningen är alltså inte att forma en likströmning i kommunitetsrörelsen utan att öppna upp och aktivt peppa för en bredd av stilar och uttrycksmedel. Låt punkare, svenssons, brats, hippies, drägg.. osv samlas ihop och välsigna varandra med sina gåvor och stilar.

eller?

PS. Nu ligger två nya flyers som vi hade med på frizon ute under material DS.

Annonser

27 kommentarer

  1. Hej! Jag har bara så svårt att koppla ihop begreppen medelsvensson och kommunitet. Till och med svårare än punkare och kommunitet. Men fyra svenssonfamiljer i en villa mitt i forortsidyllen skulle onekligen väcka uppmärksamhet. Men Guds rike skulle verkligen vinna på det. Tänk vilken ekonomi och tid som skulle frigöras. Och tänk vad dessa svenssons skulle förvandlas, om de överlevde…

    Tråkigt att vi inte hann resonera mer på Frizon. Tråkigt också att vårt storsamtal inte lyfte. Det var nog en miss från vår sida att inte ge en mer praktisk ingång i samtalet. Jag hade gärna lyssnat mer på vad ni hade haft att säga oss ”svenssons” 🙂

  2. En fråga. Hur definierar du ”kommunitet”? För mig känns det snävt att tala om en kommunitetsrörelse, jag skulle hellre tala om en rörelse av efterföljelse, eller en ny-församlingsrörelse. Detta inkluderar för mig nära gemenskap som måste påverka även boendeformer osv, men jag kan se ett legitimt spektrum där från kommuniteter via boendenära gemenskaper till andra typer av grupper där man på andra sätt får tillfälle att mötas ofta och slipas. Men kanske våra olika hållningar till den etablerade kyrkan spelar in här när det gäller vilka ord vi använder?

  3. Richard: Ja visst är det så att både punkare och svenssons kommer behöva förvandlas för att kunna leva i kommunitet. I inlägget används de mer som schabloner för att göra en poäng av att det inte handlar om stil eller musiksmak.

    Jonas: Som jag ser det är en kommunitet en avgränsad gemenskap med gemensam ekonomi (i nån form) och som bor tillsammans och har en gemensam regel som reglerar livet. Alla är inte kallade/ämnade att vara en del av en kommunitet, även om jag tror att dom flesta skulle ha mycket att tjäna på det idag, men alla är kallade att vara en del av en vardagsnära församling. I vissa sammanhang skulle kanske skillnaderna bli hårfina som i ert exempel. Men jag tror vi tjänar på att tala om kommunitet och församling som två sammankopplade men skilda företeelser. Och absolut spelar våra olika hållningar till den etablerade kyrkan in. För mig är egentligen nyklosterrörelse/kommunitetsrörelse synonymer.

    MEN.. vad jag menar så behöver även församlingslivet förändras och bli vardagsnära osv. detta kan kommunitetsrörelsen vara en inspiration i… till sist blir de kanske olika beroende på definition och kontext. Jag kan tex. tänka mig flera kommuniteter som tillhör en och samma församling.. för att säga de kort, varje kommunitet är inte en församling i sig, MEN det skulle det kanske kunna vara? Va vet jag.. detta är nytt.. det för i startgropar.. det är bra att samtala.

    Ser du själv ingen definitions skillnad mellan kommunitet/församling?

  4. jag hör vad du säger och jag håller verkligen med dig. oavsett om vi talar om kommunitetsrörelse eller en rörelse av ny-församlingar är det viktigt att det sker utan att alla ser likadana ut eller lyssnar på samma musik.
    under samtalet på lördagsmorgonen i virustältet kände jag mig mer hemma, rent stilmässigt, än jag brukar göra i de flesta ”kristna” (pissdåligt ord… ) sammanhang.
    det får inte bli så att den utan palestinasjal och dreads (eller annat) känner sig utanför eller ovälkommen.
    det ingår inte i paketet att klä sig på ett speciellt sätt (däremot det kanske ingår att inte ha en lika stor och välsorterad garderob).
    tack för ett gott genomfört virustält samt intressanta möten.
    //max

  5. Elof. Risken med att prata om en kommunitetsrörelse/nykloster osv är förstås att man lätt (eller alltid) hamnar i en två-skiktning av det kristna livet i vanliga och radikala eller dom med en speciell kallelse och en vanlig kallelse. Mer än att fungera som en inspiration för vanliga kristna har klostertänket som jag ser det historiskt fungerat som ett sätt att legitimera att man kan vara en ”vanlig” kristen som inte behöver ta Jesus undervisning på livsförändrande allvar. Detta har skett även då det inte varit klostrens/kommuniteternas intention. Detta blir nu också tydligare i den nymonastiska rörelsen i USA där ledaren Wilson-Hartgrove alltmer betonar att alla inte är kallade att leva på deras sätt. Det är därför jag står närmare den anabaptistiska fåran än klosterfåran eftersom anabaptisterna betonar att livet i efterföljd/gemenskap/enkelhet/pacifism/trohet/försoning osv är till för alla lärlingar.

    För mig är kommunitet ett av flera tänkbara sätt att vara församling/ekklesia på. En kommunitet är en församling. Däremot tror jag man kan bo i kollektiv eller storfamilj utan att det nödvändigtvis är en församling.

    Hur skulle du säga att du tänker om kristna i vanliga kyrkor? Tror du att vissa är kallade att följa Jesus radikalt medan det är ok att andra är vanliga (Svenssons?)?

  6. Jonas: Du vet väll att jag inte tycker att efterföljd/gemenskap/enkelhet/pacifism/trohet/försoning osv. bara är till för nån liten elit eller så, om inte det framkommit i mina tankegångar eller i seminariet så måste jag verkligen se över hur jag talar, för det är ju självklart!!!! Trodde att du visste det! Men bra att du säger till om det inte är så självklart i mina ord, för det är för mig helt fundamentalt att vi alla är kallade till samma efterföljelse! Låt oss inte för en enda stund påstå något annat.

    Som jag ser det handlar de om att vi inte riktigt definerat vad vi menar med kommunitet. Om du tar det som självklart att jag menar att alla skall leva i efterföljelse så kanske du kan försöka förstå att när jag talar om kommunitet talar jag om en viss form av boende och liv som kanske inte alla är kallade till, men det betyder inte att det är BÄTTRE eller för den delen större efterföljelse. För mig behöver alla en församling, och det är i den vi främst skall träna oss till efterföljelse, ickevåld, försoning, enkelhet, närhet. Kommuniteten kan för vissa vara en hjälp i denna träning, men den primära träningen sker och utförs i församlingen.

    Skall skriva lite om vad jag ser en församling som framöver så kanske vi kan undvika vissa (konstiga) missförstånd.

    Det handlar alltså INTE om ett heligare liv inom kommuniteten än församlingen, det handlar om att vissa personer är mer formade till att bo under samma tak, laga mat ihop varje dag, ha städschema tillsammans än vad andra kanske utifrån sina kontexter kan/vill klara av. Ta ert exempel, ni funderar på hur det kommer gå för barnen etc. Kanske är formen för er församling nu bra, och det betyder ju inte att ni följer Jesus mindre eller mer än vad en kommunitet skulle kunna göra. Eller?

    Du ser alltså ingen mening i att särkilja på orden Kommunitet och församling?

  7. Tack för förtydligande!

    -Du menar alltså att alla Jesus-bekännare är kallade att följa Jesus undervisning, och att vi framför allt formas och tränas i detta liv i en församling? Om det är självklart för dig att efterföljd är till för alla troende, hur förstår du det förhållande att majoriteten inte lever ut den här typen av liv mer än andra människor och att en förkrossande majoritet av dom enheter som går under namnet ”församling”, inte tränar människor till denna typ av liv? Jag är genuint nyfiken på att höra hur du förstår detta, i synnerhet efter att ha lyssnat till din undervisning i torsdags.

    -Jag ser en distinktion mellan orden ”församling” och ”kommunitet”, men jag tycker också att en grupp KAN vara både en församling och en kommunitet samtidigt, och att dom ofta är det. Vissa grupper uppfattar detta själva (tex Bruderhof), andra tror att församlingen/kyrkan är något som finns utanför gruppen (”New Monasticism”).

    -Det jag reagerar på ibland är att du tycks prata om det Anden gör i ditt och mitt och andras liv (typ dom som träffades i Bagarmossen och på lördag fm i Virustältet) som ”kommunitetsrörelsen” eller liknande. För mig blir detta alltför snävt, jag tycker att det är en rörelse av efterföljelse och församlingsliv, där livet i ”kommunitet” eller ej är förhållandevis perifert.

  8. Jonas: Kort ang. ditt första stycke: Jag får inte ihop det, lika lite som jag får ihop det med mitt eget liv som brister. Jag menar som du säger att församlingarna måste vända om, ändras och tränas i efterföljelse. MEN jag har inte fattat allt rätt sådärför måste jag tillsammans med dom jag inte håller med i tränas i gemensamt sökande, försök, förlåtelse osv. Därför står jag kvar inom kyrkan (organisationen i detta sammanhang), men kan tänka mig att exprimentera och delta i gemenskaper som på ett sätt som jag tolkar Jesus försöker leva ut efterföljelsen.
    Vi har varit inne på det här spåret förut du och jag, och allt som ofta känns det som att vi pratar förbi varandra. Hoppas du fick nått svar nu..
    Hur får du ihop det? Eller hur ser du på det?

    – Ja, en grupp kan vara både kommunitet och församling, men det säger ju inte att det är likhetstecken mellan de båda.

    – Där har jag nog kanske begått ett misstag. Jag menar inte att sno åt mig allt Anden gör i ditt, mitt och andras liv till att det handlar om en Kommunitetsrörelse, men ett sätt som Andens verk gestaltar sig idag tror jag är en längtan efter kommuniteter MEN ABSOLUT INTE ENBART eller ens främst.. Det viktigaste måste ju vara att sammanhang oavsett om de är kommuniteter/församlingar/församlingskommuniteter börjar fungera till att forma efterföljare och inte bara beundrare.
    Om vi hade haft tid att umgås mer och prata mer till vardags tror jag du hade märkt att jag är mycket mer brydd om att församlingar skall fungera som formerande gemenskaper än definera vad kommuniteter borde göra eller är. Jag skall försöka att brädda de ord jag använder. Men kanske kan du hjälpa mig där genom att vi försöker komma på bra definitioner för vad en kommunitet är och inte är? Så slipper vi denna hoppblandning?

    till sist vill jag tacka för att du ställer dessa frågor, att jag inte vill diskutera dom i någon längd här betyder inte att ajg vill fly från problemen, bara att jag har en väldigt liten tilltro till Internet som samtalsarena!

    frid

  9. Gött, vi kan lämna det där så länge. När det gäller kommuniteter tänker jag ungefär som din definition ovan. Vore nice att prata längre live någon gång om dessa frågor.

  10. Jonas och Elof, jag tycker er diskussion är väldigt intressant. Jag håller med Jonas att kommunitetstanken kan leda till en uppdelning i en elit och resten som inte lever i kommunitet. Nu tro jag inte det måste bli så. Det beror på hur stor skillnaden mellan kommuniteten och församlingen tillåts bli. Å andra sidan, Jonas, innebär inte din syn på församlingen att du tar avstånd från dem som inte lever enligt din modell/ideal för församlingen? Så i praktiken sammanfaller elit och församling genom att de som står utanför inte räknas som riktigt kristna eller åtminstone är de inte med i en riktig församling.

  11. Tomas. Som jag ser det så är dom som inte följer Jesus inte kristna, även om dom bär namnet, just eftersom efterföljelsen är för alla troende. Det finns ”falska” kristna, dom är tom i förkrossande majoritet. Den katolska hållningen, om jag förstått den rätt, är att stora delar av Jesus undervisning (ibland kallad ”dom evangeliska råden”) är till för speciellt kallade, tex klosterfolk. Andra troende behöver inte dissa rikedomen osv. Det är denna tvåskiktning som jag vänder mig emot. Den finns också i icke-katolska tappningar, tex i pingströrelsen uppdelning av andedöpta och icke andedöpta.

  12. Ursäkta, det kom med en smiley som inte hörde hemma där

  13. Jonas, menar du att om pingströrelsen menat att ”icke-andedöpta” dessutom saknat ANden och därmed inte varit kristna så hade de alltså inte gjort denna uppdelning? Vill bara förstå hur du tänker. Själv tänker jag som så att den är kristen som bekänner Jesus som Herre och ärligt verkar vilja följa Jesus. Sedan kommer då problemet vilka är ärliga och vad innebär det att följa Jesus. Eftersom det är bekant att vi är ofullkomliga så har kristna som allaläst bibeln kommit fram till lite olika saker,även om det finns mycket som förenar. Jag har svårt att dissa dem som kommit fram till något annorlunda så länge som det faktiskt finns en rimlig möjlighet att de har rätt och så länge konsekvenserna inte blir allt för stora. Därför tycker jag inte man kan ta avstånd från någon allt för enkelt utan jag vill vara generös mot andras tolkningar.

    Hur skiljer du mellan vår männskliga svaghet och ”falska” kristna? Beror inte mycket av bristen på efterföljelse på mänsklig svaghet snarare än att de inte är kristna? Jag är naturligtvis inte i stånd att bedöma hur mmånga som är kristna, du kan ha rätt men du kan också ha fel.

  14. Ok, min definition av en kristen är inte riktigt så enkel. Jag tvivlar på att Jehovas vittnen är kristna i meningen frälsta men jag är inte helt säker. Kanske räcker deras förkunnelse för att frälsa och så kan de ju följa Jesus?

  15. -Ang. pingströrelsen så menar jag att dom med ditt exempel inte hade gjort den uppdelningen (dom hade däremot haft fel på andra sätt, förstås!).

    -”ärligt verkar vilja följa Jesus” tycker jag blir för fluffigt. Jesus, Paulus och grabbarna (o en o annan tjej) verkar ha menat att den tillhör Gud som lyder Guds bud enligt den undervisning och det exempel Jesus gett. Både Jesus och Paulus ger utrymme för träning, mognadsprocessen och ständigt återkommande felsteg (synd), men dom verkar mena att det finns en avgörande och tydlig skillnad mellan Guds folk och icke-troende.

    -Att säga att någon inte är kristen är inte samma sak som att ”dissa” eller ”ta avstånd” från den personen. Vi ska älska alla vi möter, tom våra fiender.

    -I dom flesta traditioner undervisar man i praktiken att kristna inte behöver leva som Jesus lär. Det finns olika sätt att sätta Jesus undervisning (tex bergspredikan) ur spel, dom vanligaste är att instruktionerna är för speciellt kallade, eller att dom avser attityden men inte handlingen, eller att den är till för att visa hur syndiga vi är så att vi förtröstar på Guds nåd istället, eller att den tillhör en viss tid men inte är relevant idag.

  16. Jonas, OK. Jag är fluffig för jag tycker faktiskt inte bibeln är tydligpå vem som är kristen om man inte lever nära någon annan. Då syns det tydligare om så är fallet, men vem kan leva nära alla andra? För mig finns det flera ”dimensioner” som måste beaktas för att bedöma hur säker jag är på om någon inte är kristen eller inte. Jag tycker din verklighet är för svart-vit. Naturligtvis finns det tydliga fall när man är nästan 100 % säker på om någon är kristen eller inte,men nog tycker jag att värdlen är mer gråskalig än så.

    Det är ju intressant att du verkar mena att det är solklart vad Jesus menar i bergspredikan. Själv tycker jag inte det. Däremot håller jag med att dethan säger måste gälla alla kristna.

  17. Tomas. Om du har lust, vill du i så fall hjälpa mig med några bibelord, som jag tolkar som att skillnaden i dom troendes liv är tydlig (även jag tycker dessa texter, som är från olika NT-författare känns ”svart-vita”). Jag är inte sarkastisk, detta är en ärlig fråga som jag brottats mycket med. Jag tycker verkligen att NT:s författare ser en radikal kontrast mellan troende och icke-troende, jag skulle säga att dom betonar detta mer än vad jag gör. (2 Kor 6:14-!):

    -”Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud” […] ”leva så som han själv levde” (1 Joh 2:3-6)

    -Varför säger ni ”herre, herre” när ni kallar på mig om ni ändå inte gör som jag säger (Lk 6:46)

    -Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas

    -Låt inte bedra er. […] Ingen sådan får ärva Guds rike (1 Kor 6:9-11)

    När det gäller Jesus instruktioner så tycker du alltså att troende ska hata rikedomen, ge åt alla som ber om det, tillrättavisa, tala ut med och leva i försoning med sina syskon, älska och göra gott mot sina fiender, inte samla skatter på jorden, sälja det dom äger och ge åt dom fattiga, bjuda marginaliserade på fest, inta den nedersta platsen och inte ha makt över andra, älska Jesus mer än sin make och sina barn, vara inställda på död och förföljelse för Namnets skull osv? För mig framstår det som ganska tydligt att kristna generellt sett struntar i dessa instruktioner. Men kanske har jag missat något.

    (Jag har blivit påmind om att jag låter arg när jag skriver kommentarer, tex här. Jag är faktiskt inte arg o jag försöker lära mig att skriva bättre. Däremot är jag engagerad och ämnet är allvarligt, men jag känner mig faktiskt inte upprörd eller aggressiv.)

  18. Jonas, återkommer snart med ett ordenligt svar senare. Kort vill jag bara säga att du har rätt att bibeln är tydlig i många fall. Men det finns även andra texter att beakta som berättelsen om fariseéen och tullindrivaren där den senare gick hem rättfärdig trotts att han var syndare, eller när Paulus säger att det han vill gör han inte eller när Johannes skriver att den som ör född av Gud syndare inte men samtidigt säger att alla har syndat eller när Paulus talar om döda köttets gärningar med hjälp av Anden och ett annat om att vi den som bygger med strå och halm ska räddas så som ur eld. (vet inte om jag summerat varje sammanhang helt korrekt ur minnet men jag hoppas vad jag menar går fram). Det finns faktiskt flera sammanhang som inte är så svart-vita.

    (Och appropå din aggresivitet så känner jag också av den. Själv har jag upplevt att jag faktiskt haft inom mig saker som jag inte trodde fanns där innan någon annan pekade ut det åt mig eller när jag kände igen en beskrivning av det. Men sådant finns det befrielse ifrån. Denna aggresivitet är faktiskt en anledning till varför jag försöker få dig att se världen mindre svart-vit. Du verkat upprörd/ilsk/arg på sådan som mig som inte verkar förstå det här med bergspredikan och annat. )

    Oj det kanske inte blev så kprt svart som jag trodde.

  19. ”kanske inte blev så kort svar som jag trodde” skulle det förstås vara.

  20. elof

    jag håller med dig om att mångfalden ska berikas och att olika kulturer ska uppmuntras. Det är ändå viktigt nu när kommunitetsrörelsen/alternativa gemenskaper växer fram i vårt land att vi som startar kommuniteter/alt gemenskaper är medvetna om vilka signaler vi sänder ut… Jag tror att kommuniteterna/husförsamlingsrörelsen är till för alla. Det är dags att återerövra en radikal syn på kyrkan. Just därför är det i startskedet viktigt att vi är medvetna om att det ska tilltala alla och inte bara dreadsfolket. Vi måste vara listiga också…

  21. Tomas. Dom texter du nämner tycker jag inte motsäger tanken på en tydlig skillnad mellan troende och icke-troende.

    -Texten om fariséen och syndaren visar att Gud har en förkärlek för dom som samhället dömer ut som onda (tex ”kriminella”?) och är redo att förlåta utan förbehåll (jfr Luk 15), men vänder sig emot dom som är uppblåsta över sin förmenta förträfflighet (tex frireligiösa?). Jag tycker texten tydligt visar att en äkta gudstro tar sig tydliga uttryck och att det är skillnad mellan troende (”syndaren”) och icke-troende (fariséen).

    -Rom 7 tolkar jag i likhet med många exegeter som en beskrivning av människans tillstånd under/i Adam, den gamla människan. Rom 8 är en beskrivning av livet under Guds ande. Romarbrevet sett i sin helhet understryker kontrasterna mellan det nya och det gamla livet, tycker jag.

    -Att alla gör fel ibland, tom ofta, har jag aldrig någonsin förnekat, jag talade tom ovan om ”ständigt återkommande felsteg”. Alla troende gör fel, det är därför vi dagligen ber om förlåtelse och ständigt bekänner våra synder för varandra. Och även när vi inte syndar så är vi fortfarande ofullkomliga och på vandring.

    -I Gal 5 (apropå köttet och Anden) tycker jag Paulus säger väldigt tydligt att den som vandrar i ”köttet” (det gamla sättet att leva) inte ska ärva Guds rike.

    Om jag verkar ilsken så beror det delvis på min omognad och bristande likhet med Jesus, och där är jag tacksam för förmaning, tillrättavisning och förbön. Men jag tror också att det delvis beror på att en del saker jag säger är väldigt omskakande om jag skulle ha rätt (tex att dom flesta kristna inte följer Jesus). Går sånt ens att säga på ett sätt som inte uppfattas aggressivt och dömande?

    Sen ang. min ”svart-vita” syn på världen så tror jag nog att du bedömer min inre värld lite för hastigt. Jag är tex en övertygad universalist, så det ”svart-vita” i tillvaron (eller skillnanden mellan ljus och mörker, som kanske Paulus,Jesus och Johannes skulle ha sagt), är av tillfälligt slag… ära, halleluja 🙂

  22. Elof. Ursäkta, Tomas och min diskussion kanske faller för långt utanför den ursprungliga posten som ju var väldigt intressant? Det var inte min avsikt att ta fokus från detta, tacka David för att du återknöt till det ursprungliga.

  23. Jonas/Tomas: Ni får gärna diskutera på, och jag tycker ni håller en bra ton och läge på snacket.

    ALLA: Ni får gärna kommentera saker som inte har med Jonas eller Tomas diskussion att göra!!!

  24. Tack Elof! .Jonas, tycker ändå vår läsning av bibeln bör vara generös av åtminstone två anledningar:
    dels är vi ofullkomliga som människor, våra tolkningar av bibeln är alltid bristfällig så vi kan aldrig vara säkra på att förstått helt rätt och dels så säger bibeln att vi ska dömas med det mått vi själva dömer med så vi ska vara försiktiga med att påstå att någon annan inte är kristen som själv påstår sig vara det.

    Du menar t.ex. att du inte tar avstånd från någon människa men jag har svårt att läsa in ett avståndstagande genom att säga att en förkrossande majoritet av alla s.k. kristna inte är det. Detta inkluderar troligen mig då jag troligen inte lever som du tycker man ska göra. Är inte att säga att någon inte är kristen som menar sig vara det och som menar sig följa Jesus efter den förståele som denne har, ett radikalt avståndstagande? Att säga att de är vilseförda eller att de helt enkelt har fel är inte lika stort avståndstagande.

  25. Ursäkta det röriga sista inlägget. Den senare delen ska lyda mer förtydligat:

    ”Du menar t.ex. att du inte tar avstånd från någon människa. Jag har svårt att läsa in annat än ett avståndstagande i att du menar att en förkrossande majoritet av alla s.k. kristna inte är riktiga krista. Även om de vill följa Jesus och har en anan tolkning än dig. Detta inkluderar troligen mig då jag troligen inte lever som du tycker man ska göra,. Är det inte ett radikalt avståndstagande ? Att säga att dessa kristna är vilseförda eller att de helt enkelt har fel är inte lika stort avståndstagande och därför enligt mig både mer bibliskt och mer nådefullt. ”

    Ett tillägg: Med detta vill jag inte säga att det inte finns gränser för vem som är kristen eller inte. Jag menar inte heller att du måste ge upp din tro på vad du menar att vi ska göra som Jesu efterföljare. Men jag menar att du och jag oftast inte kan se om någon inte lever som bibeln lär för att de är svaga i tron eller för att de faktiskt inte är kristna.

  26. Menar du i så fall att Jesus tog radikalt avstånd från alla människor som inte var hans lärlingar?

    Vi kanske ser olika på församlingens roll. Som jag ser det är själva poängen med församlingen att den skulle vara ett särskilt, heligt folk, som synligt utgör ett alternativ till den rådande ordningen genom sitt sätt att leva, inte som ett ideal eller ett mål, utan som ett påtagligt faktum (Matteus 5). Guds församling skulle vara den gemenskap som gjorde Guds vilja och lärde sig att hålla alla Jesus bud, och på så sätt vara ett vittne för världen, ett alternativ, en försmak av det kommande riket. Därför är det helt avgörande för mig att Jesus lärlingar verkligen följer Jesus på ett synligt och tydligt sätt. Håller du med mig om det jag säger om församlingen ovan, eller ser du annorlunda på det?

  27. Jonas, faktiskt håller jag med om det du skriver. Men samtidigt när jag läser t.ex. 1 Kor. så ser jag inte att församlingen alltid gör det. Inte ens i bibeln.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s