Punk, D.I.Y och Kyrkan

Under min uppväxt var jag sådär normalhalvt begåvad på de mesta, inklusive mitt nyfunna intresse för att spela musik i tidiga tonåren. Lite knäckt insåg jag efter ett tag att jag aldrig skulle bli nån ”Flea” på bas, eller ens komma ikapp mina jämnåriga kamrater som liksom verkade ha ”det” i blodet. Så knäckt som jag var gick jag omkring och småplinkade på basen och gittaren tillsammans med några vänner som var lika halvtbegåvade som vi var.. Så en dag i nian hamnade vi i en ombyggt gammal missionskyrka, som numera tjänade som allt annat än kyrka då missionskyrkan i stan hade dragit vidare.. där fick vi rätt snabbt en chock där vi såg bandet 4 morötter uppträda. Det som mötte oss kan närmast beskrivas som en solid ljudvägg av oljud.. skapad av några pojkar i 20årsåldern iklädda allehanda köksprylar.. chocken bestod dock inte i själva musikstilen utan i insikten av ”Va fan, om dom kan spela och få spelningar så kan vi.. shit. vi startar ett band..” och så var vårt första lilla punkprojekt fött vid namn ”DTBLSR” (det blåser).. Om vi inte kan göra det bra ska vi minsan göra det helghjärtat och så lovsjöng vi Gud och kritiserade oss själva, kyrkan och samtiden på vårt egna lilla sätt. Sen tänkte vi att om ingen annan gillar det vi gör, skit samma vi gör det ändå och tänker minsan ge ut skiten också.. så på gammalt hederligtpunkigt Do It Yourself (D.I.Y)
skapade vi några mästerverk och styrde upp lite spelningar med vårt lilla kängpunkband..

Allt detta har format hur jag idag ser på kyrkan.. först och främst är kyrkan inte här för att accepteras och få beröm (Nån sa visst ”ve er när alla talar väl om er..”) utan här för att göra något, och det oavsett vad folk tycker om detta. Till att orka stå bakom en sådan sak krävs det en hel del av det som kännetecknar punk kulturen, att våga vara annorlunda (ja faktiskt göra det till en kultur att vara annorlunda). Samtidigt är punken på gräsrotsnivå, vi gör det här, vi spelar det här, vi dricker vår egna mäsk, vi ger ut det här.. osv, och kyrkan är ju där ”två eller tre av er är samlade”. Så kyrkan behöver inte anställda eller någon lokal för att vara kyrka, för kyrkan är först och främst ett gäng överlåtna kvinnor och män som tillsammans slutit sig samman för att vara en del av Guds revolution. Många i Svenska Kyrkan står idag och funderar hur vi skall klara framtiden när ekonomin ser så dålig ut? Jag frågar mig om Gud verkligen bryr sig om att vi har en stabil ekonomi? Särkilt med tanke på att vi investerar dessa pengar på vapenindustrin… Så vad jag skulle vilja importera från punkkulturen är det här med att ”vi styr upp det ändå”. En slags naivt trots mot alla professionella och tränade auktoriteter. Ja nästan ett förakt av det (”kalla inte någon på jorden för er rabbi, eller lärare.. ”). Och en slags energi och stolthet som föds ur att vi faktiskt gör det här själva, att vi duger som kristna, att vi är myndiga.

Jag längtar efter en kyrka där medlemmarna är kyrkan och inte byggnaden eller dess anställda, och även om det är så det formuleras rent teologiskt i t.ex. svenska kyrkan är det långt ifrån den praktiska verkligheten. Vi är i svenska kyrkan idag bundna av vår ekonomi. Frågorna som ställs är inte ”vad skall vi göra som kyrka” utan ”hur skall vi ha råd att fortsätta göra det vi alltid har gjort”. Jag ser med glädje fram emot den dagen Svenska Kyrkan inte längre har pengar till att göra allt vad som hellst, för kanske skulle vi då kunna mötas och fråga oss i församlingarna ”Vad är det vi skall göra?” ”vad har vi kyrkan till?” ”varför har vi alltid gjort såhär”. Och säkerligen skulle en hel del av det vi gör idag finnas med i vad vi vill göra i framtiden, men säkerligen skulle mycket av vår ”verksamhet” läggas ner, radikalt omformas (reformeras?) till något annorlunda.. och kanske skulle vi inse att vi faktiskt kan Do It Ourself..

(((OBS, när jag snackar om kyrkan och svenska kyrkan som synonymer betyder inte det att jag ifrågasätter andra samfund och kyrkor utan bara att jag talar utifrån min egen kontext som blivande präst)))

Annonser

5 kommentarer

  1. Kanske kyrkan ska lägga ner all verksamhet och lägga tid på bön, gudstjänst och kärlek? Vad skulle det bli av församlingen då? Det lär ju inte bli som det alltid har varit, eller?

  2. Det har väll inte alltid varit på ett visst sätt? Snarare på många olika sätt.. och vad är att lägga tid på kärlek, ett exempel på vad det skulle kunna innebära? Vad är gudstjänst?

  3. Väldigt skön text. Heja.Amen. Samtidigt finns det förstås saker med punkigheten som vi bör undvika. Tex tror jag inte att saker är bättre bara för att dom är alternativa, och vi kommer antagligen att bli rotlösa och (alltför) förvirrade om vi inte relaterar till gudsfolkets historia och andra i nutid och dåtid som gått före och visat vägen med sina liv.

  4. Jonas: Absolut finns det en hel del med punkigheten som är mindre bra.. mäskdrickandet och ett fokus på att alltid vara alternativa t.ex. Och det var något vi diskuterade faktiskt i namnet av ”alternativa tideböner”. Roligt att det är du som pläderar för att se på traditionernas tidigare exempel denna gången 🙂 Jag håller såklart med dig och det hoppas framkommer (tidigare och i senare texter) att traditioner/exempel/historierna vi bär på är viktiga. Mycket viktigare än att kalla något punk eller inte, men punken är en del av min historia så därför berättade jag den!

  5. Förresten, har jag beställt tidebönsboken? Jag hittar inte ditt mail o har glömt bort ditt ”verkliga” namn? Vill i alla fall ha den!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s