Lite uppdateringar

Såhär innan den såkallade julledigheten passar vi på att annonsera lite saker:

Festivalen/träffen/hänget i sommar kommer antagligen inte bli av då vi istället vill peppa folk att åka på svenska Korsveirörelsens träff på västkusten i juli. Mer info http://www.korsvei.se. Kanske kan vi komma att ha en liten träff för er som vill hänga där.

Det ser ut att bli ett nytt bokprojekt för kristen underjord. Utan att avslöja allt för mycket nu så skulle jag kunna säga att det blir en naturlig fortsättning av Alternativa Tideböner med mer fokus på ett av de teman som fanns där i. Håll utkik för uppdateringar och mer info till våren.

Alternativa Tideböner är snart slutsålda, vilket vi hurrar för. Kul att intresset varit så stort trots att vi inte direkt orkat sprida budskapet om boken. Vi har i dagsläget bara en 6-10 böcker kvar så vill du ha ett ex är det dags att höra av sig. Hur det blir med en ny upplaga eller inte återstår att se, det hela hänger på om vi kan få tillgång till ett startkapital eller inte.

Jesu budskap eller budskapet om Jesus?

Vad predikar vi i våra kyrkor/gemenskaper idag?

Är det budskapet om Jesus som är evangeliet? Men vad händer då med det Jesus och Matteus, Markus, Lukas och Johannes kallade evangelium.
Är att predika Jesus som budskap det samma som att predika Jesu budskap? Hänger du med i skillnaden? Jag tror att vi måste göra både och, men att krista alltför ofta tror att evangeliet (bara) är ”att Jesus föddes dog och uppstod” och att allt det där han gjorde och sade mitt emellan inte är lika viktigt att predika. Jesus predikade att Guds rike hade kommit (var nära och skall komma) och vad det innebar för vardagslivet. Vad predikar vi? Kanske att ”Jesus har kommit (är nära och skall komma) men väldigt lite om vad det innebär för vardagslivet. Vi behöver både predika om Jesus, men vi måste också lära oss av Jesu predikningar och se om vi predikar samma sak… Så låt oss både predika Jesus som budskap och Jesu budskap.

Punk, D.I.Y och Kyrkan

Under min uppväxt var jag sådär normalhalvt begåvad på de mesta, inklusive mitt nyfunna intresse för att spela musik i tidiga tonåren. Lite knäckt insåg jag efter ett tag att jag aldrig skulle bli nån ”Flea” på bas, eller ens komma ikapp mina jämnåriga kamrater som liksom verkade ha ”det” i blodet. Så knäckt som jag var gick jag omkring och småplinkade på basen och gittaren tillsammans med några vänner som var lika halvtbegåvade som vi var.. Så en dag i nian hamnade vi i en ombyggt gammal missionskyrka, som numera tjänade som allt annat än kyrka då missionskyrkan i stan hade dragit vidare.. där fick vi rätt snabbt en chock där vi såg bandet 4 morötter uppträda. Det som mötte oss kan närmast beskrivas som en solid ljudvägg av oljud.. skapad av några pojkar i 20årsåldern iklädda allehanda köksprylar.. chocken bestod dock inte i själva musikstilen utan i insikten av ”Va fan, om dom kan spela och få spelningar så kan vi.. shit. vi startar ett band..” och så var vårt första lilla punkprojekt fött vid namn ”DTBLSR” (det blåser).. Om vi inte kan göra det bra ska vi minsan göra det helghjärtat och så lovsjöng vi Gud och kritiserade oss själva, kyrkan och samtiden på vårt egna lilla sätt. Sen tänkte vi att om ingen annan gillar det vi gör, skit samma vi gör det ändå och tänker minsan ge ut skiten också.. så på gammalt hederligtpunkigt Do It Yourself (D.I.Y)
skapade vi några mästerverk och styrde upp lite spelningar med vårt lilla kängpunkband..

Allt detta har format hur jag idag ser på kyrkan.. först och främst är kyrkan inte här för att accepteras och få beröm (Nån sa visst ”ve er när alla talar väl om er..”) utan här för att göra något, och det oavsett vad folk tycker om detta. Till att orka stå bakom en sådan sak krävs det en hel del av det som kännetecknar punk kulturen, att våga vara annorlunda (ja faktiskt göra det till en kultur att vara annorlunda). Samtidigt är punken på gräsrotsnivå, vi gör det här, vi spelar det här, vi dricker vår egna mäsk, vi ger ut det här.. osv, och kyrkan är ju där ”två eller tre av er är samlade”. Så kyrkan behöver inte anställda eller någon lokal för att vara kyrka, för kyrkan är först och främst ett gäng överlåtna kvinnor och män som tillsammans slutit sig samman för att vara en del av Guds revolution. Många i Svenska Kyrkan står idag och funderar hur vi skall klara framtiden när ekonomin ser så dålig ut? Jag frågar mig om Gud verkligen bryr sig om att vi har en stabil ekonomi? Särkilt med tanke på att vi investerar dessa pengar på vapenindustrin… Så vad jag skulle vilja importera från punkkulturen är det här med att ”vi styr upp det ändå”. En slags naivt trots mot alla professionella och tränade auktoriteter. Ja nästan ett förakt av det (”kalla inte någon på jorden för er rabbi, eller lärare.. ”). Och en slags energi och stolthet som föds ur att vi faktiskt gör det här själva, att vi duger som kristna, att vi är myndiga.

Jag längtar efter en kyrka där medlemmarna är kyrkan och inte byggnaden eller dess anställda, och även om det är så det formuleras rent teologiskt i t.ex. svenska kyrkan är det långt ifrån den praktiska verkligheten. Vi är i svenska kyrkan idag bundna av vår ekonomi. Frågorna som ställs är inte ”vad skall vi göra som kyrka” utan ”hur skall vi ha råd att fortsätta göra det vi alltid har gjort”. Jag ser med glädje fram emot den dagen Svenska Kyrkan inte längre har pengar till att göra allt vad som hellst, för kanske skulle vi då kunna mötas och fråga oss i församlingarna ”Vad är det vi skall göra?” ”vad har vi kyrkan till?” ”varför har vi alltid gjort såhär”. Och säkerligen skulle en hel del av det vi gör idag finnas med i vad vi vill göra i framtiden, men säkerligen skulle mycket av vår ”verksamhet” läggas ner, radikalt omformas (reformeras?) till något annorlunda.. och kanske skulle vi inse att vi faktiskt kan Do It Ourself..

(((OBS, när jag snackar om kyrkan och svenska kyrkan som synonymer betyder inte det att jag ifrågasätter andra samfund och kyrkor utan bara att jag talar utifrån min egen kontext som blivande präst)))

…fortsättningen

.. när nu tidebönsboken är ute, alla som förr var aktiva i kristen underjord har spridits ut i sverige (och världen) och nya schyssta krafter verkar på arenor där vi förr verkade. Va gör vi nu. En tanke är att samla alla som känner sig kallade till ett tältläger några dagar i sommar för att drömma drömmar, berätta goda berättelser om historien vi är en del av, dela med oss av undervisning, musik, lekar, vänner och bekanta, be tidebön.. Låter det lockande? I så fall efterlyser vi härmed alla gycklare, teologer, musiker, tänkare, snackare, aktivister, psalmister, kockar, konstnärer, poeter, profeter, unga, gamla, barnföräldrar, mor och far föräldrar, föräldralösa att anmäla ett intresse av att göra detta läger möjligt i sommar. Vi gör det tillsammans, en slags fredlig urban-guerilla konspiration för att predika ett annat Rike, en annan dröm för världen..

jag vet, de låter lätt pretantiöst när man säger sånt där.. speciellt när de alltför ofta visar sig vara mer ord är gärningar.. Så med andra ord, låt oss som vill träffas några dagar, tälta, grilla veg. käk, spela musik och umgås.. vilka e på?

(föresten vill jag slå ett slag för detta initiativ av ett helt annat Åhlens än vad vi e vana vid..http://bagiskommuniteten.blogspot.com/ )