Trym: Polisen kidnappar barnfamiljer

Läste precis Linus Hermanssons gripande ögonvittnesskildring av den händelse när Gränspolisen kidnappade fem familjer från ett familjeläger som Svenska kyrkan ordnat. Texten talar för sig själv och det är fint att höra en berättelse om en empati och kristen människokärlek som överskrider påhittade gränser och barriärer.

Samtidigt funderar jag över den text Svenska Kyrkans kommunikationsavdelning lagt till i Slutet av texten. Den här texten är en personlig reflektion av en medarbetare. Inget kyrkan står för. En samhällsaktör sträcker ut handen till en annan samhällsaktör.

Det är ett perspektiv som är väldigt främmande för mig som kristen anarkist. Det här är ett exempel på att Polisen inte är en samhällsaktör utan en maffiaorganisation. Polisen kidnappar människor som inte gjort något brott för att utvisa dem till en plats kopplad till otrygghet, trauma och i flera fall död. De kidnappade familjernas rätt att leva är lika stor som min och att jag därför är ofri så länge de är ofria.

Så länge de mytomspunna schyssta snutarna är tysta behöver någon annan peka ut den här organisationen för vad den är. Är kristna inte kallade att söka sanningen och kalla saker vid deras rätta namn?

Jag tycker absolut att det är rimligt att kritisera enskilda poliser för deras livsval. Vår bön för denna fiende är att de hoppar av sin beskyddarverksamhet. Att de omvänder sig och hjälper till att bygga Guds rike istället.

Annonser

Trym: Alternativet är ingen quick-fix

Personer som uttrycker missnöje med liberaldemokrati brukar ofta säga något i stil med att de börjar inse fördelarna med diktatur. De alternativ de flesta ser till status quo är diktatur istället för demokrati och planekonomi istället för kapitalism.

Att prata om anarkism som ett exempel på att det finns fler alternativ att välja bland låter extra naivt när människor är desillusionerade på grund av käbblande, korrupta och inkompetenta politiker. Samtidigt framstår det för mig ännu mer kortsiktigt och naivt att hoppas på att det från ingenstans ska dyka upp en upplyst despot som står för ett kompetent ledarskap som faktiskt funkar, inte bara för en privilegierad elit.

Det har funnits och finns anarkistiska samhällsbyggen och samhällsbyggen med anarkistiska drag. Inget av dem är perfekta, det finns problem med alla samhällsbyggen. Att bygga samhället är ingen enkel och linjär process, utan en mångfacetterad komplex och smutsig sådan. Att hoppas på den perfekta utopin, det är att hoppas på Gudsriket, vilket jag hoppas att du gör! Men samtidigt tror jag att Guds vilja är att vi gräver där vi står och försöker skapa ett bra liv för ALLA människor redan här och nu.

Inom den anarkistiska tanketraditionen finns en stark strömning av att inte försöka bygga upp någon storslagen plan om hur det nya Jerusalem ska byggas. Inget samhälle har någonsin byggts på det sättet utan det handlar alltid om en process. Att bygga en mästerlig plan för hur en anarkistisk utopi ska nås är inte bara naivt utan riskerar också att låsa fast en process som borde varit organisk och att projektet blir dogmatiskt istället för gemensamt.

Däremot behöver det finnas en diskussion om vad en vill med alternativen. Vilka mål vill en sträva efter? Anarki ter sig för mig som en mycket sund reglerande princip (Ett ideal som i sig kanske är eller verkar omöjligt att uppnå, men som i sig är värt att sträva mot).

Läs mer

Trym: Kapitalism är våld

För en person som liksom mig har haft någon form av vänsterorientering största delen av livet är det nog lätt att bli hemmablind och se en antikapitalistisk inställning som någonting självklart. Analysen kring varför någon skulle kunna förespråka ett kapitalistiskt produktionssystem blir då väldigt förenklad. Den som är marknadsliberal ses antingen något konspiratoriskt som en person som själv är på toppen av samhällspyramiden, och därmed tjänar på hur systemet är utformat, eller så är personen drabbad av falskt medvetande och därmed lurad att inte ifrågasätta systemet. För mig är det så självklart att se nackdelarna med ett marknadsliberalt (det vill säga ett kapitalistiskt) system att jag inte tänker på hur svårt det kan vara att identifiera systemets avigsidor och hur dessa döljs i den allmänna debatten.

Läs mer

Trym: Vi är alla ledare

I ögonvittnesskildringen av de frihetliga räddningsinsatserna efter orkan Katrina i New Orleans, ”Black flags and windmills” efterlyser författaren Scott Crow en anarkistisk teori om ledarskap. Den tanken har dröjt sig kvar hos mig. Vad skulle det innebära?

Läs mer

Trym: Aordet

Alice och Jonathan har börjat göra podcast om kristen tro och anarkism och olika relaterade ämnen.

Lyssna direkt på: 

https://aordet.wordpress.com/

iTunes och podcast-appar

Eller via iTunes (och appar som hämtar poddar från iTunes). Sök på Aordet för att hitta podd-flödet.

Kontakt

Har du tips på ämnen eller intervjupersoner så skriv gärna en rad till aordet.podcast@gmail.com

Du kan också bli kompis med podden på F.R.A.-boken, profilen där heter Aordet Podden

https://www.facebook.com/profile.php?id=100017535341538

Två avsnitt ligger ute i skrivande stund, men säkra källor säger att det snart kommer mer.

 

 

Trym: Reflektioner efter NoG20

Efter en omtumlande och övervägande positiv helg med protester mot G20-toppmötet i Hamburg sitter jag hemma med många funderingar. Mediebilden är glasklar: Toppmötet kunde pågå utan avbrott, medan staden drunknade i kaos och kravaller. De ”fredliga” demonstranterna var fler, men ingen bryr sig om vad de ville säga på grund av alla våldsamheter. Jag vill inte säga att mediebilden är en total lögn, men den är ett utsnitt utifrån ett visst perspektiv samtidigt som andra händelser och perspektiv osynliggörs. Dels visar det på en snäv medielogik som mest bryr sig om vad som säljer lösnummer, men även på en smal marknadsliberal åsikts-korridår.

Jag får inte mediebilden att gå ihop med min upplevelse av protesterna mot toppmötet. Jag vill därför samla tankarna och dela med mig av dessa kring några teman som kommit upp:

  • Polisens agerande
  • Om svarta-block-taktiken
  • Egendomsförstörelse och våld
  • Sammanfattande reflektioner

Det medierna inte berättar är om känslan av frihet, trygghet och lugn i det vakuum som många verkade uppleva när staten plötsligt inte fanns på plats. Jag skriver också utifrån min upplevelse, som naturligtvis är färgad, alla källor är inte bekräftade med mera. Samtidigt finns ingen objektiv information utan bara olika perspektiv. Läs mer

Trym: Anarkistisk kristendom

En svårighet i mötet mellan kristen tro och den anarkistiska traditionen är anarkismens kritik av religion, eller kanske mer specifikt organiserad religion. Ett klassiskt anarkistiskt slagord är t.ex. ”Inga gudar, inga mästare”. Vänsterns religionsfientlighet i allmänhet kan kännas väldigt främmande för den som är troende. Samtidigt har religionsfientligheten uppstått i ett sammanhang där den varit både relevant och motiverad.

Läs mer