VI är några som tänkte dra dit, hänka på!

Tack till Kolportören för detta tips:

Om din granne fick 40spänn för att äta bajs, skulle du göra det först för att få pengarna?

Om din granne byggde hemmagjorda bomber och sålde dem till maffian, skulle du försöka göra bättre bomber och sälja först?

När Thailand, Holland och Tyskland tjänar pengar på sexturism, är det inte dags att vi i sverige försöker konkurera även där?

Det verkar Alf Svensson och Micael Oscarsson tycka.. i alla fall om man skall ta deras argumentation i Dagen på allvar.

Med samma argument: ”att svenska jobb försvinner” skulle man kunna rättfärdiga de mest konstiga industrier… som.. ja faktiskt behövs det nog inget konstigt exempel när det konkreta fallet handlar om att tillverka dödsmaskiner.

Om Alf Svensson och Micale Oscarsson verkar bry sig så mycket om de utsatta i Kongo och Afganistan, så kan man ju fråga sig varför de vapen som de dödas med bär ”Made in Sweden”.

Att pacifism inte är den självklara rätta moralen är väll klart. Jag menar har du ingen lust att följa Jesus eller leva i Guds Rike, så är det klart du inte behöver tro att ickevåld och pacifism är en bra väg, men för oss som bekänner oss som Jesu efterföljare, så är det faktiskt ganska självklart.

Som mitt band Svarteskerm sjöng när Alf Svensson avgick som partiledare:

Adjö till Alf allas vår partiledare

Adjö till Alf, men du var ju inge vidare.

Adjö

Adjö till Alf

Det är lätt att bli lamslagen av all skit som pågår i världen, och det är inte alltid enkelt att se vad jag som enskild person kan göra för att förbättra åtminstone lite. Då kan det vara på sin plats med tre enkla konkreta tips:

1. Bli sms-aktivist hos Amnesty: kostar 5 spänn varannan vecka, man får ett sms med info om något som är galet, och genom att svara skriver du under en protestlista. Ett sjukt smidigt sätt att göra skillnad.

2. Byt sökmotor och använd Growyn istället för storebror (aka google). För varje sökning får den ideella organisationen Growyn in lite mer pengar som de satsar i Naturskyddsföreningen och Barnens regnskog.

3. Be är kanske det mest klassiska och samtidigt bland det lättaste (iaf för mig) att glömma bort. Gud är den ende som verkligen kan förändra situationer till det bättre. Några minuter om dagen räcker gott!

Ok, lika bra att direkt erkänna att det här inlägget skjuter mer från hjärtat än från hjärnan. Har inte varit något stort fan av KD tidigare av olika skäl, men idag känns mitt avståndstagande än mer motiverat. Att hålla ett seminarium med syftet att sporta svensk vapenindustri är bara för mycket.  Att dessutom sätta munkavle på de som vill nyansera bilden gör inte saken bättre. Jag är för åsiktsfrihet, det är en grundläggande förutsättning för ett öppet samhälle. Men problemet är när ett politiskt parti har ett namn som de allra flesta kopplar till Kristus/kristen tro (oavsett i vilken utsträckning denna koppling finns i verkligheten) och på så vis representerar hur ”de kristna” tänker.

Dels är jag väldigt skeptisk till att kristna ens söker få statsmakt, och dels är jag sjukt skeptisk till krig/våld/vapen/dödande i allmänhet, därför blir KD’s seminarium dubbelt olyckligt. KD måste givetvis få föra vilken politik de vill, och försöka få makt över nationalstaten sverige hur mycket de än vill, men som efterföljare till Kristus vill jag inte bli ofrivilligt sammankopplad med deras verksamhet.
Ett namnbyte vore på sin plats. Ok?

Vår omtalde och diskuterade djurvänliga bönbok ”Alla varelser ropar till dig” är inne för omtryck, den gamla tryckningen är slutsålt. Dagen skriver om djurvälsignelser i USA, kanske vet de inte att det förekommer i sverige också?

Det här med djuretik, äta eller inte äta kött, medlidante mot djur har varit lite i skymmundan på Kristen Underjord de senaste tiden. Men vi har fått mycket nya läsare sedan sist, så jag tänkte bara kolla.

Kommentera gärna om du är:

Vegetarian (inge kött eller fisk, men ägg och mjölk)

Vegan (inge animaliskt alls)

Köttätare (äter döda kroppsdelar)

Freegan (Äter gratis/hittat mat)

Skulle va intressant att se hur spridningen är bland våra läsare.

En av de allra svåraste bitarna med församlingsliv är, som jag ser det, uppgiften att tillrättavisa andra i gemenskapen om de uppenbarligen gör något orätt. För å ena sidan finns Jesu ord om att inte se stickan i andras ögon utan snarare ta hand om bjälken i mitt eget öga först (Matt 7:1-5) och å andra sidan läser jag Matt 18:15-18 som tydligt uppmanar mig att tillrättavisa min broder/syster. Dock talar den senare texten om när någon har gjort mig en orätt, snarare än något jag uppfattar bryter mot Jesu lära och efterföljelsen. I Lukastexten talar texten om en mer allmän orätt handling, som inte nödvändigtvis drabbat mig personligen (Luk 17:3). Paulus är väldigt tydlig i sina brev till Timoteus och Titus, där tillrättavisningen av bröderna/systrarna verkar vara en naturlig del av det kristna ledarskapet/livet (2 Tim 4:1-5, Tit 2).

Det finns givetvis fler texter som tar upp närliggande bitar, inte minst är ju Paulus brev ofta skrivna som kärleksfull tillrättavisning när de olika församlingarna har problem och en del börjat avvika från Vägen. Hur fungerar det idag? Hur kan jag, själv syndare, på ett ödmjukt och kärleksfullt sätt tillrättavisa eller samtala med en broder/syster som verkar vara på väg åt fel håll? Och finns mandat för gemenskapen att påverka en enkild medlems yrkesval? Att en kristen inte bör jobba inom porrindustrin eller som bödel tror jag de flesta ser som självklart, men hur blir det med militärer, poliser, vapenindustriarbetare, politiker etc? Får jag ifrågasätta mina kristna syskon om de satsat 20 000 på en platt-tv, eller 250 000 på en mercedes? För mig är det här sjukt svåra frågor, för hur ”rätt” jag än kan tycka mig ha i vissa frågor blir jag ändå en i raden som med bjälken i ögat vill dra ut folks små stickor…

Hur tänker du?

Har av olyckliga omständigheter blivit sjukskriven. Nu när jag inte har något jobb att skylla på har jag börjat läsa. Äntligen har jag tiden att lära mig Kierkegaard. Jag finner det ytterst intressant.

Man kallar Kierkegaard för den existentiella filosofins grundare. Ofta missförstår man det uttrycket med att jämställa Kierkegaard med Sartre. Kierkegaards existentialism är först och främst en reaktion på den spekulativa filosofin, den som Hegel så förtjänstfullt hade format. Kierkegaard läste filosofi på universitetet i Köpenhamn. Där lärde han sig att älska Hegel. Men efter en personlig upplevelse som han själv kallar för jordbävningen så bytte han ut Hegel mot Job.

Den sepkulativa filosofi var en hyllning till förnuftet. ”Ej le åt något, ej gråta över något, men förstå allt” myntade Spinoza vilket blev en grund tes för den spekulativa filosofin. Syndafallet var inte egentligen ett fall utan det bästa som hänt mänskligheten. Syndafallet gav oss förnuftet. Det är inte förän Adam äter av den förbjudna frukten som människan lär sig att skilja på det goda och det onda. Filosofins grund, förnuftet. Här blir sanningen en princip som även Gud måste förhålla sig till. Gud blir underställd förnuftet. Det är därför man i sån ändlig fascination diskuterar om Jesus verkligen gick på vattnet. Kan Gud göra det omöjliga? Nej säger den spekulativa filosofin. Naturliga lagar är inte längre en beskrivning för hur Gud skapat världen att fungera, utan det är lagar vilken även Gud blir underställd. Nej Jesus gick inte på vattnet för att det strider mot naturens lagar, det är fullständigt oförnuftigt att göra det. Det är förnuftet som frälser oss.

Kierkegaard vars jordbävning hade lärt han att hata Hegel och den spekulativa filosofin, därför att den spekulativa filosofin kunde förstå men varken le eller gråta. För Gud är ingenting omöjligt. För har man tro som ett senapskorn kan man flytta berg. Detta är det absurda, detta är det oförnuftiga. Gud retar vårt förnuft genom det absurda. Bibeln är full med denna absurditeter. Korset är absurt. Det är här tron blir frälsande. Tron på förnuftet, det timliga är synden. Tron på det absurda, det omöjliga, det eviga är frälsningen. Det etiska måste ifrågasättas. Om Abraham skulle bli dömd av det etiska skulle han finnas skyldig. Det finns ingen ursäkt för att offra sina barn till Gud. Men ändå benämns han som trons fader, just för att han ifrågasatte etiken för sin kärlek till Gud. Förtröstan låg inte på hans förnuft utan på att Gud är god.

Förnuftet har murat upp en en stenmur framför oss som säger vad som är möjligt och inte möjligt. För att finna den sanna friheten den som bara den riktiga sanningen kan ge då måste vi igenom den muren. Detta är frälsningen.

Många har kommit i kontakt med Zapatisterna och därigenom kampen för Chiapas regionen i Mexiko. Deras ikon subcomandante Marcos brukar kallas en postmodern Che Guevara. Den ursprungsbefolkningen som numera finns inom Mexicos gränser har utstått mycket genom historiens gång och det är lätt att känna sympati och förståelse med zapatisternas kamp även om den inte frånsäger sig våld som ett medel. Dock har de sedan de första krigshandlingarna och sammandrabbningarna med Mexikos militär sysslat med andra aktionsmetoder än våld. Så i jämförelse med att stödja svensk vapenexport till aktivt krigsförande längder så skulle ett stöd för ett förtryck folkgrupp och deras frigörelse rent känslomässigt ligga närmare för mig. Men som en Jesu efterföljare är vi inte kallade att ta upp vapen och kämpa den kampen. Även om några befrielseteologer genom historien har försvarat våldsanvändande så har de flesta varit ickevåldsliga. I den kamp som civilbefolkningen för i Chiapas finns det dock en grupp som försöker förena att kämpa för rättvisa för ursprungsbefolkningen och de fattiga, mot nyliberalismen och globaliseringen med att följa fredsfursten Jesus. Denna grupp kallas för Las Abejas, eller Bina. När zapatisterna reste sig mot militären stod Las Abejas i solidaritet med denna grupps mål men inte dess metoder och valde alltså ett annat sätt att kämpa mot orättvisorna är zapatisterna.

Dom är vad man närmast skulle kunna kalla ett litet samhälle mitt i de övriga samhället, de försöker i sin region leva sitt i liv i syskonskap, fred och förlåtelse. De är mest kända för att Mexikos militär begick en massaker på dem tidigt i kampen mot zapatisterna. Den så kallade Acteal massakern dä 45 (både gamla och unga) människor blev dödade trots att de inte gjorde väpnat motstånd. Martyrer helt enkelt. Här brevid finns en bild därifrån.

Las Abejas begynnelse är inte helt enkelt att avgöra men en spännande berättelse är att de startades för att frita några av sina vänner som blivit tillfångatagna under bråket om landet. Tillsammans gick de en pilgrimsfärd till fängelset, där de bad, sjöng och dansade. De satte sig framför katedralen och fler och fler slöt up, tillslut var det fler än 5000 pers. Myndigheterna släppte tillslut de fängslade med motiveringen ”bevisen har försvunnit.”

Värderingar

Las Abejas försöker leva efter ett gäng värderingar som jag tycker är mycket spännande med tanken på den situation de befinner sig i.Dessa är:

- Ekumenik: De flesta medlemmarna i Las Abejas är katoliker, men de finns även ett gäng protestanter och även några som väljer att leva som klassiska maya folk fast de fyller innehållet med kristen tro. En ganska brokig skara, men sen när har inte kyrkan varit det? De värderar öppenheten gentemot de olika kristna traditionerna men står i stark koppling till befrielse teologin och speciellt den katolska biskopen av Chiapas Samuel Ruiz.

- Överlåtelse till bön, fast och bibelläsning: denna punkt talar ganska mycket för sig själv, men det är intressant att när sociala kyrkorörelser i väst ofta tappar bort detta ”andliga” så har Bina en större överlåtelse och fokusering på det. Beslut tas efter en betydande tid i bön, vilket också borde sända signaler till oss.

- Inhemsk teologi/kontextuell teologi: I sitt kamp för lokal- och ursprungsbefolkningen och i sin starka koppling till Katolska kyrkan så har de också starkt propagerat för att den katolska tron, eller den kristna, måste inkarneras i och ur den lokala kontexten. Några av Bina har gått längre än andra i detta och använder sig av gamla Maya inslag, i klädsel och ritualer, oftast dock med en omfokusering och omdefinering till kristen teologi och budskap.

- Försoning och förlåtelse: Inspierarade av försonings kommitén i Syd-afrika (bland annat som jag fattar det) och framför allt i Jesu natur, har de betonat vikten av att förlåta förövrarna, och de som dödade deras medlemmar i massakern. Detta är enda sättet för att få till en riktig fred. Kanske skulle man här kunna disskutera fred och försoning. Någon har ju sagt att den stora skillnaden mellan fred och försoning är att man kan köpa fred.

Kaffe

De driver numera ett odlar kooperativ, som heter Maya Vinci, som är rättvisemärkt och ekologiskt, men jag har inte hittat ett sätt att få det till Sverige ännu.

Dödsrunor

De ger uttryck för att de som blev dödade i massakern skall minnas, och därför vill jag också här publicera namnen på de som blev dödade:

Kommuniteten jag fått äran att vara med i finns nu online också.

http://www.kommunitetenoikos.wordpress.com