elof: andens frukter

Ett sammanhang må de så kalla sig karismatiskt eller ej, där man hävdar att den helige Ande är i görningen måste också präglas av Andens frukter. En verksamhet utan dessa frukter är inte Andens verk. Det räcker inte med att tecken och under sker. Bibeln säger ju till och med att även andra kan utföra sådant för att försöka bedra oss.

Det verkar som att där karismatiken, andens gåvor är verksamma, och där Andens frukter finns, där är det sunt att vara, men saknas frukterna, då är nog kanske inte trädet moget för skörd ännu och bör så varken hypas, lyftas fram som förebild eller liknande.

Det är ingen hemlighet att jag är lite halvbitter på många karismatiska sammanhang och uttryck, samtidigt som jag är oerhört tacksam för allt jag fått i både undervisning, hjälp till överlåtelse och även upplevelser av Gud.

Men jag längtar efter en sund, jordnära Andens verksamhet, i mitt liv. Jag saknar det.

Jag försöker ha en helhetssyn på detta med Guds rike, men det är svårt.

Så jag får väll helt enkelt be den helige Ande att komma.

Så får vi se.

Men hypa inget sammanhang om inte Andens frukter finns där, det tror jag är ett av de viktigaste stegen mot en sund karismatik.

anton: en uppoffrande efterföljelse?

Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. (Matt 16:24-25)

I den senaste tidens möten med olika gestalter i kyrkohistorien har det slagit mig att många av dem som vi idag citerar och ser upp till har detta gemensamt: de har tackat nej till något (karriär, egendom, familj, respekt, titlar, maktpositioner etc.) för att helhjärtat ägna sig åt att bli Gudsälskare och Jesusefterföljare. För egen del, och som jag uppfattar mycket av det som kyrkan nu predikar, finns alltför ofta en idé om att kunna leva ungefär som alla andra och bara lägga till efterföljelsen som en form av plusmeny. Att följa Jesus blir då ett tillval som förvisso inkluderar nya praktiker (bön, gudstjänstliv, generositet bl.a.) men som inte kräver att jag lämnar något av det jag hittills har eller gör. Att som en del av efterföljelsen medvetet välja bort saker ses på med viss skepsis, och askes är något vi gärna undviker (för vi är ju frälsta av ”nåd allena”!).

För den som vill leva Jesuslivet bör dock askes (i ordets egentliga betydelse: övning) vara en självklarhet, och i detta ingår att inte bara säga ”ja” till Jesu utmaningar och kärlek utan också ”nej” till sånt som hindrar oss på vägen. Således kan det innebära att jag istället för en timmes slösurfande på kvällen tar tid i bön, Bibelläsning eller ringer en vän som behöver uppmuntran. Det kan innebära att jag någon gång säger nej till mat i en solidarisk handling med de miljarder bröder och systrar som svälter varje dag.

Givetvis innebär uppoffring olika för olika människor, men det viktiga här är att se att livet som lärjunge inte innebär att vi får ytterligare aktiviteter att lägga in i schemat där vi kan fortsätta leva som vanligt; efterföljelsen är snarare grunden för vårt övriga liv. Här har församlingen en viktig roll: den kristna gemenskapen hjälper oss att ta steg i uppoffring och delande av våra tillgångar. Det är i alla fall så Jesus tänkte att det skulle fungera:

Jesus svarade: ”Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen. (Mark 10:29-30)

I församlingen får vi en ny familj, och vart vi än kommer i världen finns kristna bröder och systrar som öppnar sina hem. Därför kan vi frimodigt, när vi upplever att Jesus utmanar oss till det, offra delar av vår bekvämlighet/egendom/tid/trygghet, och ”mista vårt liv” för Jesu skull.

Hur tänker du?

Kristen Underjordare drar och kritiserar civilisationen

VI är några som tänkte dra dit, hänka på!

Wink: Ickevåld för den våldsamme

Tack till Kolportören för detta tips:

Elof: Om din granne fick 40 spänn för att käka bajs..

Om din granne fick 40spänn för att äta bajs, skulle du göra det först för att få pengarna?

Om din granne byggde hemmagjorda bomber och sålde dem till maffian, skulle du försöka göra bättre bomber och sälja först?

När Thailand, Holland och Tyskland tjänar pengar på sexturism, är det inte dags att vi i sverige försöker konkurera även där?

Det verkar Alf Svensson och Micael Oscarsson tycka.. i alla fall om man skall ta deras argumentation i Dagen på allvar.

Med samma argument: ”att svenska jobb försvinner” skulle man kunna rättfärdiga de mest konstiga industrier… som.. ja faktiskt behövs det nog inget konstigt exempel när det konkreta fallet handlar om att tillverka dödsmaskiner.

Om Alf Svensson och Micale Oscarsson verkar bry sig så mycket om de utsatta i Kongo och Afganistan, så kan man ju fråga sig varför de vapen som de dödas med bär ”Made in Sweden”.

Att pacifism inte är den självklara rätta moralen är väll klart. Jag menar har du ingen lust att följa Jesus eller leva i Guds Rike, så är det klart du inte behöver tro att ickevåld och pacifism är en bra väg, men för oss som bekänner oss som Jesu efterföljare, så är det faktiskt ganska självklart.

Som mitt band Svarteskerm sjöng när Alf Svensson avgick som partiledare:

Adjö till Alf allas vår partiledare

Adjö till Alf, men du var ju inge vidare.

Adjö

Adjö till Alf